homestyling och saltvattensfåglar!
Så ja funderar på att gå in till grannen och sätta hela kollektivet på mattan framför en fin soffa och massa krukväxter och trendig inredning och sen ta en ikeaartad bild.
Försökte hänga på queerfilmfestivalklubben igår. Det var inget folk där kan man sammanfatta. Men så sprang jag på M. som antagligen var min arbetsledare på popaganda men nu färdigutbildad biolog och berättade om saltvattensfåglar. Det var tur att jag träffade henne för så drog vi och dansade all night long.
Träffade arbetskamraterna på 90s och även filip (!!!) så det var ju trevligt. Men det är fan vad länge klubbarna har öppet. Förr i tiden blev jag och L8 knuffade ut av vakterna långt efter de tänt i taket. Nu är det ingen som ens funderar på sista dansen när jag tassar hem genom natten. Jag är gammal, men det går bra.
Jag håller på att lära mig en låt av kristoffer åström på gitarren. Ibland är det så vackert att jag nästan börjar gråta.
yeah
Alla borde kolla på utställningen om ni är i kulturhuset. Eller vid, för den delen.
Jag har köpt nya lurar, bara för att de var fina. Sen klämde dem och jag har gått och tvekat hela dagen. Tills jag klev av tunnelbanan och såg en tjej med likadana lurar och tyckte hon såg jättetuff i dem. Nu ska jag bara modda dem lite så blir det bra. Jag älskar när insikter kommer till mig i form av andra människor, helst främlingar.
Jag ska få en matta. Helt gratis matta. bortskänkaren är en sån där som shoppar mycket och tröttnade innan den ens hamnade på golvet. Så frågade hon vilken färg vi har på soffan, så den skulle passa. Jag ljög att vi hade en soffa. Minns inte vilken färg, men troligen en jag gissade skulle passa mattan (som jag för övrigt tänkt färga in ändå).
Bra är att vaccin mot livmoderhalscancer finns på marknaden. Så himla viktig grej. Slötittar på Dr Phil som sponsras av något liknande. Dr Phil förklarar emotionell otrohet. Exemplet var att prata om sina känslor och framtiden i telefon med någon annan än sin partner.
Nu minns jag normerna igen. Jag har flutit in i ett mellanting mellan cynism och rosa moln och glömt att skriva arga texter om ägande. Men det är de här facken vi pressas in i. Många vill äga andra människors känslor genom begränsningar. Ju tajtare koppel desto mer att ta sig loss ifrån. Jag är inte dummare än att jag förstår känslan av att vilja väldigt mycket. Vilja en människa väldigt mycket och vilja bli viljad lika mycket tillbaka. Men någonstans måste en ändå vara lite rationell om man ska kunna ha ett fungerande förhållande. Hur fantastisk en människa än är finns det väl tillfällen när man vill prata om något med någon annan? Det måste det få göra. (Sen kan man förstås ifrågasätta djupet i ett förhållande om en aldrig talar om framtiden och känslor... Men det är inte på bekostnad av en annan relations djup).
Jaha, och det viktiga är att jag har 4 dagar kvar på nya jobbet. Jag ska alltså tillbaka till eländet. Gamla chefen har lovat att det är peaches & cream där borta och jag börjar tröttna på m. och på att åka vilse. Men lätt för chefen att lova guld och gröna skogar när hon slutar när jag kommer tillbaka. Hon har förresten sagt att jag kan/bör lämna henne som referens i olika sammanhang. Jag undrar vad hon skulle säga.
Jag har dammsugit och lagat mat och tänt ljus och är ensam hemma. Det är fantastiskt mysigt och skönt när saker blir gjorda. Dock är idag sista dagen att köpa biljetter till queerfilmfestivalen och jag måste bestämma om jag orkar.
x files
Och är inte det en backyardbabieslåt så vet jag inte var världen är på väg ^^
Nu börjar vi från början alltså, det är ingen idé att göra något annat.
susning säger:
Förutom att jag alltid haft en förkärlek för att rita x på händerna när jag är svinfull så förstår jag inte fenomenet. Kanske kan man börja i änden att ett ex är någon som stått en nära? I så fall är mina defintioner kanske inte helt korrekta i det. Men x är det avverkade? De tycks hopa sig i mitt liv. Vissa mer passivt än andra.
Norrlänningen har hört av sig nydupmad och ensam i hela världen. Jag vet inte vad jag ska göra med den informationen men jag försöker stå emot min vilja att hjälpa folk, som allt för lätt går över i något slags omhändertagande. (I don't want to be responsible for your fractured heart and its wounded beat)
X nummer två bad mig hålla till mina gamlingar när jag pratade om karriärval, som att inget annat jobb riktigt fanns. Det var kanske på skoj med gav uttryck för något som fick mig att fundera.
Alltså, mina vänner, är dagens soundtrack Alanis Morisette - not a doctor
Men lyssna på den då! kom igen. nununu!
dagens roliga, fast från förra veckan:
juckandet har inget med det övriga blogginlägget att göra. Alls.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
edit: Delar av ovanstående text är borttagen för inblandades skull. Exet dementerar att ovanstående. Exet säger " jag är väl inte studievägledare heller" hänvisar till statistik och diagram. Min far har alltid sagt att statistik är det lättaste sättet att ljuga. Jag tror helt enkelt män är från mars och kvinnor från venus. Ja, så måste det ju vara.
so many different people
På sistone har det stört mig mer än annars att det är så svårt att ta kontakt med människor. Jag anser mig inte vara en av dem som har det extra svårt för det men det finns situationer när det är kört. Jag har en alldeles iögonfallande allmänbildad, sympatisk och engagerad kollega, som jag gärna skulle prata mer med än gångerna jag ringer och tjatar om nycklar. Men om vi börjar med att han är man och medelålders och vi jobbar tillsammans så vet jag inte en person som inte skulle tycka det var väldigt märkligt om vi umgicks. Jag tänker det också, vare sig jag vill eller inte. Hoppas inte han tänker så, jag tror inte han har så många fördomar. Han har säkert fler etniska och funktionshindrade vänner än jag. Och så är han född i frankrike och har en tvilling. Undrar om brorsan är ond, det nästan måste han ju vara.
Men nu ska han ändå dra iväg med human right watch och förbättra världen så det spelar ingen roll. Men det är sorgligt med männskligheten och jag har inte tänkt så hårt på det förut.
Jaja, nu har jag match ändå så vem bryr sig om vad som är vad så länge ponni inte är besviken på min insats för laget. Hoppas inte den arga killen är med idag, i så fall går jag hem. Och så kanske jag ska säga till farbror klister att jag är borta nästa gång. Hoppas han inte blir ledsen.
Det blir inte lättare av att det är enkelt, skriver Fredrik.
amen halleluja säger jag, fast jag vet att det inte är nytt..
Och jag kan inte låta bli att se på folk med andra ögon av de små små sakerna.
ray wonder säger - jag säger
And we got to be good to each other
You are just like everyone else, me too.
And we got to be good to each other
We're sitting in the same boat you and me
Slowly sinking deep into the sea
If we wanna find a way out of here
We got to be good to each other
WHY should i conquer the world?
when all I need is you.
Skivan är bra som väntat. Jag har inte bestämt hur bra ännu, men bra är den.
Jag har försökt lyssna in mig idag men jobbet kommer ju emellan hela tiden, det är så typiskt.
Dessutom var hela morgonen en enda stor konflikt och trassel. Jag betedde mig lite som en treåring mot min kollega men vi är på god fot nu. Mitt morgonhumör klarar inte vissa saker bara, det är synd.
Åh, en gång hade m. en polare hemma. Eller pojkvän eller vad man säger, spelar ingen roll. En anonym person i min närhet refererade till honom som brazilianaren och jag sa förvånat "va? är han från brazilien" och Peter svarade "men han pratade ju inte svenska i alla fall". Det, kamrater, tyckte jag var fint ^^.
rackarns fint ljus ute liksom.
livet just nu.
Mmmm. Klart jag är ganska nöjd. Idag kommer elli och vi ska planera hur vi ska kunna sprida kay pollacks budskap. Eller kanske inte, men vi ska planera killgruppsverksamheten och äta lunch. Det är trevligt, sen ska jag hjälpa moa laga mat ikväll för hon ska ha födelsedagskalas. Ser matlagande som en fin anledning att få hänga lite med henne. Vi åt tårta till frukost också förresten, det var trevligt.
Det enda är att släppet av miss lis skiva blev uppskjutet till fredag så nu sitter jag på myspace och lyssnar på den balkaninspirarade biten med rosor på kinden och solsen i blick. Härom dagen var jag & p. på finmiddag hos krille. Det var roligt, han är fin. Och poängen jag skulle komma till var att jag sprang på kusins sambo! Hon pekade lite i vilken riktning de bodde och det känns ju helt spexigt. Min kusin är galen och har köpt en lägenhet.
Jag är just nu väldigt nöjd. Jag är visst nöjd, är jag. Det är nästan skrämmande.
sex helhjärtade försök att få in en mobiltelefon i munnen.
Man skulle kunna se hela mitt liv som ett konstprojekt.
Eller en fars, bajset finns i betraktarens öga.
Anmälan till universitetet är inne nu, Inget jag kan göra något åt.
Det positiva i att jag var tvungen att leta upp chefen och be om tjänstgöringsintyg var väl att hon frågade om jag ville tillbaka till söder i november som vi sa (som vi sa?!, tänkte jag förvånat. det trodde jag bara var något vi sa. eller mest hon). Så jag gjorde en klassisk för- och emotlista och insåg att jag vill nog det. Jag vet vad ni tänker, jag har hyllat nya jobbet, jag har svurit på att aldrig kommer tillbaka till söder och jag har dansat fram längst gatorna med käpp och hatt. Är det bara för att alla de coola kidsen jobbar på söder som jag vill dit? Näe, jag hittar på söder. Jag känner mig hemma på söder, jag har 20 minuter närmare på morgonen. Och just de minutrarna är mycket sköna att sova vill jag lova. Dessutom håller verksamheten på nya jobbet på att gå åt skogen den med. Jag vill inte ha en ny militärchef.
Här är listan:
för söder för Nya stället
mindre avstånd k's anekdoter och talfel
trevliga människor m & p
ny ledning (KAN bli bra) att det alltid finns plåster och kaffe
bra samordnare vara saknad på söder
kanske mer regelbundenhet
Att faktiskt kunna orinentera mig
mot söder mot Nya stället
ny ledning (kan bli skit den första tiden) ny samordnare
förväntningar låååånga avstånd i vinter
Segt att gå upp tidigt & själv
okey, vi tar det snabbt idag.
Livet i punktform:
- Förkylning suger. (nähä den var inte ny)
- Tempot på jobbet höjs, 4 sjuka idag, arbetsbördan bil tung (nähä inte den heller)
- Saknar anders ibland ganska mycket.
- Jag önskar att min bror ville umgås med mig.
- Gamla chefen har deporterats hit hon också. Hon förklarade att hon förflyttade mig för att hon visste att jag skulle trivas. Men det kunde hon inte säga då.
- Idag är sista dagen att söka universitet, jag behöver ett tjänstgöringsintyg och chefen är försvunnen. När jag nu behöver henne.
- Kursen i helgen var otroligt fin och givande. Jag är peppad. I'm invincible.
- Imorgon kommer miss li-skivan vi alla väntar på.
- Min mor sa just att hon skrivit et brev till mig. Sånt slutar aldrig riktigt bra. 
tårar i tidvattnet.
Pratade med werner en snabbis på msn. En gång var vi ganska nära varandra tror jag och vi skulle väl kunna vara det också. Eller nej, jag tror inte det men jag trodde det en gång. Han är så jävla jetset. Jag har alltid tänkt att jag måste bara tona ned mig lite och acceptera att människor är olika. Fast det har aldrig stört mig att han har lite andra värderingar än jag. Men sen har jag insett att det nog är så att det är han som tar avstånd. Att vi inte helt förstår varandra.
Jag brukar tänka på det där, om det räcker med att tycka om folk eller hur mycket man måste connecta på riktigt för att fungera ihop med människor. På det temat ska jag träffa mina släktingar imorgon... En klassisk ångestsläktträff. Jag vet att de tycker om mig och att de inte förstår mig. Alls.
Igår grät jag när jag läste svartvita bilder och jag blir helt mjuk inuti när jag tänker på hur hon var ensam och utelämnad i london som ung tjej. Jag antar att jag tycker synd om de flesta som är ledsna i london, eftersom allt blir tusen gånger värre i london. Min känsla för london är isande.
Bodil härjar om att alla ska lära sig franska. Jag försökte en gång, i ungefär 6 år men utan någon som helst framgång. Det konstiga får man väl ändå säga, är att jag aldrig fick något IG eller ens i närheten.
Jag har i något år blivit mer eller mindre förföljd av en fransman som har bestämt sig för att bli kompis med mig. Nu skickade han ett röstklipp där han pratar svenska. Jag svarar på hans meddelanden kanske var tionde gång. Den tionde när jag har väldigt tråkigt. Jag tänker att han är fruktansvärt konstigt, men vet är inte det?
Missade manifestationen mot gatuvåld. Hade lovat att träffa nika och prioriteringen känns bra. Senaste på den fronten är att familjen till en av de häktade kidsen måste gömma sig pga. hot. Jag vet inte vad jag ska säga. Men jag har tänkt mycket på familjerna. Alla inblandade. En fritidsledare som säger sig "känna" de utpekade k16åringarna talar ut i city. Hon är inte förvånad. Vilken hemsk sak att säga. Inte fel av henne, inte hemsk som för krasst. Bara fruktansvärt tung grej att behöva svara så på en sån fråga.
Och så tänker jag på Nettchen som jag saknar så det gör ont. Jag tänker att hon också jobbat med mördarna från i fredags. Jag undrar vad hon känner och tänker. Jag får inte tag på henne. Men jag vet ingen som är så stark som henne.
Pratade med sam lite snabbt. Om bara två veckor kommer han och det ska bli the greatest of times. Halloween kallas det dessutom och om det är några som är ena jävlar på att klä ut sig så är det vi. Jag minns sam & virge i någonslags readical cheerleader-luciatåg. Undrar var de bilderna tog vägen. Ja, jag bara undrar lite.
Det är svårt att vara profet i sin egen hemstad säger de.
Kan det inte vara så att det ska vara lite svårt att bli profet?
Kanske till och med att det är något fel om det är lätt att bli profet i en annan stad.
Om ingen kan vara källkritisk är det lätt att jiddra bort folk.
Dumdidumdidum
Lägesrapport: Alles gut! Sitter vid datorn på jobbet med kaffe och glass och har ätit så mycket värktabletter att jag mår som en prins. Men jag är nervös för kursen för helgen. Dock ska sägas att jag imorse hälsade på en ung man på st. eriksgatan som glatt hälsade tillbaka. Han kanske var 11 år och inte alls farlig. Och igår kom en tuff förortskille ~18 fram och frågade var speedway låg och jag svarade och han var artig och sa tack. Tonårskillar behöver kanske inte vara läskiga... och är de det är det bara att stänga in mig med dem i en hiss!!
På tal om KBT träffar jag hundar nästan varje vecka på jobbet och jag är jätteduktig. Andningsproblemen och kallsvettningarna är som bortblåsta. Även om jag stelnar till varje gång de skäller.
Tilläggas kan att jag inte kunde gå imorse för att jag hade så mycket mensvärk. Jag låg på badrumsgolvet och krampade och förbannade arvssynden. Sen trodde jag att jag skulle kräkas och kom att tänka på tv400 natt-tv och hur hon verkligen gett mensvärken ett ansikte. Då fnissade jag och det gjorde ännu ondare. Fast jag gick till jobbet sen, jag är väl inte gjord av pengar.
En av de senaste adresserna i webläsaren på jobbet är lunarstorm.se. Jag misstänker Efraim.. Bara han inte loggar in som CaRro_90 så är jag nöjd. Eller nej, nöjd är jag inte. Inte när han sinkar mitt jobb och inte ens har en häst. 
Jag bara älskar de där nätterna man pratar bort.
Svartvita bilder
Åh, bodil! Läser hennes novellsamling nu och min tidigare skepsis inför noveller är som bortblåst. Jag skulle kunna läsa hennes inköpslista till konsum och ändå trivas litegrann. Det är verkligen något med hennes språk och jag bara älskar det.
Nu har jag sökt till universitetet. Kors i krösamoset var rädd jag är! Jag har suttit och ropat på Moa som är min tillförordnade syo. Nu måste jag bara komplettera min ansökan me de jävla papprena jag har hemma hos mor. Åh, att det ska vara så segt ibland. Tydligen måste jag bevisa att jag jobbat ett år sammanlagt i mitt liv. Hur skulle man kunna INTE jobbat ett år? Jag förstår verkligen inte. Men det finns väl såna också.
Bobby och mo äter omelett till frukost. Jag gillar när bobby är här, men hon är stor i tyskland och måste åka hem till sina fans. Så kan det gå, men det känns bra att jag inte alltid är rädd för människorna. Bob får gärna stanna här.
Jag har letat runt hela lägenheten efter ipren med mindre lyckat resultat. Jag tror inte detta beror på att jag är slarvig utan helt enkelt att jag tuggar i mig piller som godis. Det vore nog en bra idé att sluta med.
Klippte Peter igår efter lite tequila. Undrar om det är lika fint när han kommer hem som det var på fyllan :D
Han menade i alla fall att det var så det skulle vara. Mindre som en boll och mer som håkan hellström.
Igår eldade han ned min monstera förresten, Jättefestligt var det. Den är helt förkolnad!
Den förlorade generationen.
Hursomhelst stod allt kvar när jag kom i morse. Inte att jag mindes det men ändå... Jag hade fullt upp att tänka på att tunnelbanejäveln gjorde mig mycket försenad. Gröna linjen har keffat med både signalfel och ombyggnader de senaste dagarna. Det känns inte helt roligt om jag ska vara ärlig. Hoppas de lagar den tills på torsdag.
Idag är vädret alldeles strålande. Och varför är det det? Jo för att idag fyller min mor år. Hurra hurra hurra!!!!1
Jag har ägnat de senaste veckorna åt beslutsångest. Jag behöver en sysselsättning och som av en händelse har jag snubblat över ett jämställdhetsprojekt inom röda korset som vänder sig till unga killar. Jag är livrädd för tonårskillar i grupp men ändå känns det viktigt på många sätt.
Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag läste om de fyra 16åriga killarna som sparkade ihjäl en jämnårig kille när han låg på marken. Jag förstår inte, men samtidigt är mekanismerna så tydliga. Och det känns lite som att jag har min lilla lilla chans att göra något. Hur kan jag inte vilja det?
Tror ni inte att vi gick och vann vår andra match (mot scandic tror jag) igår?! Fy satan vad bra vi var, jag bara mös i målburen. Helt överlägsna var vi. 7-4 blev det nog till sist. Innebandy är så sjukt nyttigt för mig som socialt expriment. Jag får träffa stora riktiga världen. Jag får träffa polisen, gruppmentaliteten, testosteronmanligheten osv. Ofta sitter jag och fnissar åt det hela och det är tur att jag har hjälm.
psst, vi har en ny lagkamrat som heter ponni. Det lät i alla fall så när han presenterade sig, och jag tror han är trevlig. Han sa att min tröja var ful och klatchade till mig rätt på rumpan med sin bandyklubba. Det är typ inte ens konstigt beteende om man sportar. Kolla bara böghögandet i fotbollen eller hockeyn! Det är så folk beter sig.
Och jag älskar vår teamleader, vi kan kalla honom Klister pga. PUL-lagen. Klister är rolig och stilig i håret, dessutom skrattar han åt mina skämt och Det är verkligen en egenskap som jag uppskattar.
Okej, trots min sekretess måste jag ärligt talat göra en uppdatering på spenatstuvningen. Jag fick strikta order om att det inte fick vara någon vätska i. Alltså spenat och mjöl i en seg blandning med lite smör i. Inte så fräscht. Som tur var lyckades jag göra en ordentlig stuvning när hon tittade bort. Samma sak har hänt mig när jag skulle värma soldatens ärtsoppa. Jag fick hälla i vatten när hon tittade bort. Det är lättare än att argumentera om saken.
Och så misstänker jag att jag börjar få psykotendenser på jobbet. På min första hemtjänst hade vi en som blev kär i en kund och fick sparken. På mitt andra ställe var det ganska många som behandlade "sina" gamlingar som bäbisar. En kvinna på mitt jobb skulle säkerligen burit runt sina tanter i famnen om hon hade kunnat. På nuvarande stället har vi en person på kvällen som skriver lappar till oss på dagen om hur allt ska göras och handlingslistor typ "grön mjölk 3 äpplen OM DET ÄR NÅGRA FRÅGOR RING ***** PÅ NUMMER 070blablabla". Alltså vill att vi ska kontakta henne på fritiden ang. de tre äpplena och den gröna mjölken om vi inte skulle vara duktiga nog att handla till hennes gubbe. Det känns friskt.
Jag hoppas innerligt att det inte gått så långt. Men min samordnare bad mig skriva en inköpslista idag och jag kände hur fel det kändes i mitt innersta väsen. Alltså vilket kompetent vårdbiträde som helst kan ju gå hem till någon och se om det finns mjölk och toalettpapper och sedan handla detta. Ja. Jag vill inte verka som om jag tror att jag är oersättlig. För nu om någonsin är jag så ersättlig som en kan bli och jag är mycket nöjd med detta!
käre fikus
Idag må ni tro, har jag köpt en fikus. Inte en benjaminfikus, en sån där grov. Jättefin är den, jag är redan lite kär i den. Nu jävlar ska den gödas tills den kan äta upp oss alla här hemma plus en monstertruck.
Jag jobbade idag. Det var mer än kaotiskt men fuckit.
Det jag skulle komma till var att det låg ett könshår i handfatet på jobbet.
Det är både äckligt och fascinerande. Jag menar WHY?!
ÅH ÅH ÅH
Satt och bläddrade i fodralet till hidden vagenda (skivan som jag tveklöst lyssnat mest på) och det är en hel massa bilder. Tror ni inte att Regina Spektor dyker upp brevid Kimya?!
"Jag hade trott universum skulle implodera om de var i samma rum" sa Peter och tog orden ur munnen på mig.
Här är Regina med Kimyas baby som förövrigt heter Panda och har en virkad Turtledräkt.
Idag klippte jag håret på min mor så hon ska vara fin till sin födelsedag. Min mamma är nog den bästa som finns.
Olyckligtvis pratar vi ofta om sexister och dumchefer när jag klipper så det kan gå lite vilt till ibland. Men ändå! Hon blev fin tycker jag. Nästa projekt är Ptr.
ps. På tal om chefer har livets ironi kukat upp en hel massa på jobbet. ds.
pps. Varje gång jag går förbi garvargatan tänker jag att jag borde ringa C. men ändå händer det inte. Är inte sånt ganska märkligt?
so you think you can dance?
Jag fann mig själv framför tv'n när detta geniala program var på kanal 5. Nu igen! säger jag bara. Och insåg hur mycket jag försummat mitt genusanalysera dans-projekt. Sen var det liiiiite för påtagligt. Vi har ett par som dansar någon form av disco (eller det är i alla fall vad de säger på tv, jag tycker det går lite för långsamt). Och någon expert (man) ska kommentera deras nummer. Först kommenterar han henne med att det är hennes "cinderella moment" och sen säger han att hon var så fin i sin rosa klänning (yta yta yta). Sen pratar han om snubbens bakåtvolt (verklig prestation). Inte ett ord till om att bruden lyckades dansa hon med, fast det är ju klart hon gjorde ingen back flip. Men hur kommer det sig då? Kan det ha att göra med stilettklackarna? Men det pratar man inte om eftersom _det bara är så_ .
Så är jag nyfiken på alla kvinnor som hävdar att de trivs i tortyrredskap som klackar eller snortajta kläder. Jag önskar att alla kunde få gå runt i mjukisbyxor med bekväma skor man inte behöver knyta. Det är de väl värda? Jag menar inte att jag vill ha arméer av människor som ser ut som jag men jag önskar att folk var bekväma nog i sig själva att välja. Verkligen välja.
Varför kommer feminism så ofta att handla om skor?
Hej välkommen tillbaka!!!1
Sjuk igen. Det är ju kul, igår kände jag mig så enormt svag i kroppen och har pallrat mig till jobbet idag. Det var kanske inte helt smart, men det är inte som att jag pallar vara hemma jämt. Jag jobbade för fullt och trodde jag skulle misslyckas med att öppna en lite tung port. Så ynklig jag var jag. Jag hatar att inte vara stor och stark... Jag vill inte vara sjuk! Det här har jag sett idag i alla fall:
1. 
biltext: alltså är det bara jag som tycker bildspråket är lite queer?
2.
bildtext: Din favoritsekt!!! yay. sälj noni för guds skull, det är framtiden.
3.
bildtext: byggjobbare som kissar i fredhällsparken.
4.
bildtext: Min bästa ponni (cred Ptr)
5.
bildtext: Aldrig hade man trott att alliansen skulle göra något sånt här?! Nog för att de pratat om gratis affischplatser och det bara är konsekvensen av deras hårdare tag mot olaglig affischering... ett spel för gallerierna. Men ändock ett spel? no?
Drömde en massa saker om musikaler, sjukt irriterande var det.
Ny vecka nya sorger
Men nej, allt är strålande!!!1 På mitt nya jobb har vi tydligen en självutnämd casanova. Det låter ju ganska töntigt och är troligen ännu töntigare än vad det låter. Han har ett dramatiskt namn men vi kan kalla honom Efraim för sakens skull. Efraim gillar att skriva sitt namn på saker, han har säkert klottrat ned halva kontoret. Men ibland står det Efraim i små hjärtan och vid datorn sitter en helt brev full med kärleksbrev (och varför sätter man upp dessa till allmänbeskådan frågar jag mig lite lugnt). Jag har ägnat veckor över att undra över denna mystiske fiilur och nu är han äntligen tillbaka från samhall, ermh jag menar tjänstledigheten. Han skulle ringa mig elva och droppa av lite saker men gjorde inte det. Jag stod otålig med videokameran på mobilen redo och hoppades att han skulle komma. Men han kom inte, så jag fick ringa. Då menar han att han kommer vara jättesen och att jag kanske kunde stå och frysa en stund. Vilket jag inte var så sugen på så nu kommer jag ändå inte få jobba med honom. men det bästa i samtalat var att han försvann efter ett tag. Väntade på att han skulle ringa upp men icke. sen ringer jag upp och påpekade att han försvann. "Ja, jag gick in i garaget" sa han som att det var det mest självklara att han går in i garaget samt struntar i att ringa upp mig.
Efraim, the man the myth the vårdbiträde.
