guuud, socionomer!
Gårkvällen var trevlig som få och jag måste säga att det är värt baksmällan. Idag mår jag tokigt. Jag är helt efter i huvudet och kroppen lyder knappt. Trots detta har jag helt heroiskt jobbat. Jag är så stolt, och nu är det över.
Alltså från början: Min kavaljer för kvällen var abbe som hittade mig på centralen lite för sent. Vi stod på tuff lista och fick stämplar och satte oss i loungen och väntade på de lyckliga examinerade + sami. När de dök upp var de redan runda under fötterna och det blev mycket dans. Some chick provocerade mig helt sjukt med att vara så lesbisk. Det har aldrig hänt mig förut och känns inte helt pk, men det kändes liksom inte helt okej att känna mig tjejigare än henne. Jag försökte hävda mig på diverse tragikomiska sätt tills jag tröttnade och stod och flinade och fuldansade schlager utan minsta tanke på image. Jag måste tillägga att ovanstående är en livsstilistisk fråga och inte på något sätt anknyter till vem hon (eller jag för den delen) ligger med. Det bryr mig liksom inte.
Träffade feministerna socionomerna och fina fina människor, Det var något slags skimmer över hela tillställningen. Folk beställde läsk i baren, knuffades inte och hånglade inte. Väldigt konstigt kändes det. Jag är van vin sprit, våld och köttmarknad. Och när jag gick hem och hon från irland tog mig i handen och sa att det var synd att jag skulle gå kändes det som att jag önskade mig in i sammanhanget. Vem vet, det kanske vore något.
ta taa!
Åh, fina fina kollektivet. Jag vill aldrig att det ska ta slut. Jag har det så bra!!!1
Vi hade middag igår med diverse folk, otroligt trevligt var det. Vi har ju också turen att be med mästerkocken i stövlarna så det blev sjukt god mat och jag skar i princip bara äpplen till efterrätt. lyx!
Sen drack jag hastigt och lustigt något glas vin och blev riktigt i gasen och pratade sjukvård med syrran aka. doktorn. Det var jätteintressant och sof var här och skvallrade om folk på jobbet. Jag älskar att hon ska börja hos oss så jag kan analysera människor och företeelser med sofia (jag menar hon är ändå parsamtalare) så slipper peter skavsår i öronen.
Jag vet för övrigt att det inte funkar såhär, det senaste dygnet har jag blivit uppringd två gånger på ledig och lite opassande tid från jobbet. Varje gång ökar min hjärtrytm och vill inte ge sig på ett bra tag. Jag vill verkligen inte ha det såhär och satsar stenhårt på en förändring.
Den här dagen kan vara det slappaste på länge. Jag har vaknat och gått upp och kissat och ätit lite och pratat med anna och sen lagt mig igen. Anna lånade mig modstrilogin som jag såklart inte hunnit se, men också en bok av någon fotograf. Anna fotar massa och är sjukt duktig på det. Hon trodde jag skulle gilla den här fotografen. Det är mycket naket, dekadans och transor. Det får mig att undra över vad anna tror om mig, men den var fin.
Förresten tar jag tillbaka det där om slappheten, jag har rensat avloppet idag. Det är ännu en sak man borde ha bragdmedalj för. Sjukt äckligt var det och VEM har petat ned träpinnar i handfatet... Svart sörja som luktar ruttet alltså. Sen duschade jag i typ hundra år utan någonsomhelst tanke på miljön. Men nu är jag ren och så är också badrummet!
Ikväll spelar killing mood (kolla in på myspace för guds skull) på södra teatern. Det är grymt och dessutom gratis. Sen ska jag på examinationsfest med samuel som inte examineras, men hans klass gör. Jag ska för första gången få träffa hans vänner och känner mig som en stolt mor. Sami sa att hans vänner är fina om man kan se förbi det grabbiga. Så det kommer nog gå bra, jag är ju som bekant bra på det. Speciellt efter en öl eller två.
Äsch jag har tur om jag inte hamnar i handgemäng helt enkelt.
Och bli inte så full, jag ska ju jobba imorgon... äh, tror jag på det där själv? Imorgon ska jag i alla fall gå och lägga mig tidigt tidigt. Det är ett som är säkert... Om det inte händer något roligare förstås.
Bragdmedalj, tack!
Min älskade kusin är äntligen i staden. Nu bor han här och hade upprop idag. Hoppas han får många kompisar och de inte är elaka. Om studenterna är elaka måste jag komma och slå dem. Sötaste är att de är en för mycket i kollektivet än så länge så min han får bo ihop med storebror. Två sängar, två datorer. Vad mer behöver man? Gardiner är för töntar. Hursosomhelst så spenderade vi dagen med kopierande av nycklar, ätande falafel och häng i flempan.
Just nu är jag så himla förtjust i den här lägenheten och alla sambosar. Det känns verkligen så fint nu, gillar att vi börjat hänga mer. Just nu har alla någonslags kollektivt städryck (utom jag, jag gör mitt bästa för att hänga med, men rycker gör jag visst inte). Moa ägnade en hel dag åt att snygga upp i förrådet. Det är den sjukaste make-overn på länge. Så mysigt blev det.
Imorgon kommer Anna på intervju så snart jobbar allihop på samma hemtjänst.
Det händer mycket bra just nu men jag tycks inte minnas det.
Förutom att jag lärt mig there´s hope for anyone på gitarr. Det är bra mycket roligare att spela gitarr sen jag fick ett capo i födelsedagspresent. kiddo ska spela kakburkar på min kommande demo. skål.
BILDTEXT: hornsgatan.
nej, bara nej
Nu är jag arg uppgiven och ledsen. Nu påminns jag om att de flesta människor runt omkring mig i världen har värderingar som får mig att vilja gråta eller slå någon. Inte just dem och inte som att jag tyckte det är bra att slåss, men maktlösheten. Jag vet inte om jag klarar att vara kvar om jag inte får ur mig det här på ett eller annat sätt. Jag vet att jag inte kan påverka och jag vet hur det kommer fortsätta att vara. Framför allt vet jag att när jag säger min åsikt är det enda som kommer hända att jag inte kommer få veta saker längre. Allt kommer fortgå. För det gör det. Hela jävla världen bara rullar på i patriarkatets hjulspår och hur dum får man vara om man blir överraskad.
Sa just att jag måste prata om det och fick ett "inte nu" till svars och jag vill skriva allting, det vill jag verkligen för jag vill få det ur systemet. Men eftersom folk vet var jag jobbar känns det så sjukt olämpligt att skriva något. Få sparken för olämpliga bloggar ligger visserligen i tidens anda men ändå, jag ligger lågt då jag inte ens har ett anställningsavtal.
Lediga dagen!
Jag inser att jag inte skrivit något om magic numberskonserten innan jul, det var så mycket så rörigt just då.
Alltså, den enda lilla unsen av julstämning jag över huvudtaget kännt de senaste åren var när de äntligen kom inlallande på scenen till tonerna av this is a song. Då kunde jag för en kort stund se meningen i blinkande julbelysning på två i onödan nedhuggna stackars granar. Kanske för att de gömt dem i heliumballonger och jag är väldigt svag för ballonger som svävar. Hursomhelst försvann den julstämningen när några mongon utklädda till tomtar började härja runt på scen i slutet av spelningen. Det var inte alls roligt. Sen slängde angela en julklapp i ögat på nått kid så den blev tillfälligt blind.
Forever lost var det klart bästa men också undecided. Okej, hela spelningen var fantastisk och jag är så otroligt glad att jag gick. Inte minst för att träffa sofia och magnus!!!1 Jag fick åka i deras bil sen och vi lyssnade på magic numbers hela vägen in till stan. Sen skjutsade de till och med hem oss.
Idag är ambisionerna ganska luddiga. Jag borde tvätta, men om jag istället bokar tvättid någon annan dag räknas det ju som att jag har tvättat. Väl? Värt att tänka på. Dessutom har jag en del kläder jag borde göra mig av med och styra upp min garderob. Men det är ju inte så kul. Alltså blir det en annan dag.
Moa verkar vara hemma igen.
kiddo kommer upp i februari.
igår klippte jag håret på peter.
och igår började sof på vårt jobb.
Lee har kommit hem från gotland. Eller om det var från dalarna. Hon kom förbi och gav oss vattna-blommor-present, fast peter mest vattnat och jag mest spelat piano. Hursomhelst är det fint att ha sina enda trevliga grannar tillbaka. Jag har bestämt mig för att inte tycka om de andra, jag orkar liksom inte engagera mig i det.
Och jag ska träffa elin idag, det är strålande!
Allt började
Idag blev jag åter igen inkallad till chefen. Han började med att säga "Ja, vi hade ju en anställningsintervju i fredags när du sa att du inte ville jobba kvar på kontoret."
Jag började bara nästan fnissa åt hur oproffesionellt det lät. Alltså det är ju ingen hemlighet att jag längtar efter att få komma ut och jobbar igen (trodde jag) så jag gjorde bara reklam för jobbet som vårdbiträde (trodde jag). Så att eh... Han lovade absolut ingenting men de ska fixa mitt schema imorgon. go go go!!!1
Chefen sa också att han tyckte det var synd eftersom jag är kompetent osv. Mmmm, hur kan man inte älska smicker. Mest när folk inte bara vill ha ut något av det. Idag fick jag en titel. Jag har nämligen fått uppgiften att beställa tvål, handskar och toapapper när det tar slut. Så jag har kallat mig Suply manager hela dagen. Det blir inte roligare än man gör sig,
Jättekul är att den nya sår-i-munnen-gelen som de gör reklam för på 4an ser precis ut som laxermedel som alla gamlingar har. hohoho, hur tänkte de när de designade den?
Milla blev mamma i fredags. Eller om det var lördag. Fint, hursomhelst.
Jag tog en timmes lunch som jag har rätt till (men som ändå inte händer) och åt sushi och hade låång och lugn lunch och gick till och med en promenad och hann ringa lite samtal. Nöjdheten, vet ni! Sen har dagen fortsatt i en kreativ anda. Typ blötlägga kikärtor och köpt skruvar och fått upp sänglampan ordentligt och alla de där småsakerna jag i vanliga fall aldrig skulle befatta mig med efter en dag på jobbet.
Jag känner mig så Åh!
och förresten äre peter som har ritat och han ritar oftast på http://www.petersvardag.blogspot.com/ . Bra skit!
say hey say ho
plantskola
tamburmajor
alkov
Jag har under ett ganska långt tag sett det som helt meningslöst att dricka alkohol eftersom jag enbart blir trött (på sin höjd pilsk eller otrevlig, men det känns knappast värt bakfyllan) men gårdagen rådde bot på min svacka. Skulle ta en fika med lotta och syndikalisten men en fika blev en öl som blev flera som blev flödande alkohol och carmen och GUD så kul har jag inte haft på länge. Lite känns det som att återförenas med sin bättre hälft. Eller iaf som en arm eller ben som har fattats lite. Var säkert över ett år sen jag och Lotta hängde och bra många år sen folk blandade ihop oss. Jag vaknade med blåmärken och huvudvärk men ändock ett leende på läpparna. go livet, ibland. Fast det är bitterljuvt, det är det jämt.
Och så tusen andra saker av större och mindre karaktär som jag önskar jag mindes.
På onsdag får jag nytt schema på jobbet. Vad som helst kan hända och jag är lite nervös.
Kanske det roligaste på länge
Och om ni ber riktigt snällt sätter jag in en rolig bild på howard donald (från take that duuuh!!) imorgon.
Idag var jag tillbaka på jobbet vilket var ett litet steg för mänskligheten men det gigantaiskt kliv för mig. Det kändes som jag skulle kräkas när jag närmade mig jobbet. Jag tänkte att jag var melodramatiskt men det visade sig bara vara paralyserande mensvärk som tyckte det passade sig att störa. Så jag har gått runt askgrå i ansiktet nedknarkad och spastisk. Jag vet att jag verkligen borde söka läkare, för det kan inte vara meningen att jag ska må så här. Men jag är så rädd. Jag är rädd att jag ska behöva undersökas grundligt. Inte det att jag har gynekologskräck (Det kommer kanske inte på topp-tio heller direkt) men jag är rädd att de ska hitta cystor. Jag är rädd att de ska hitta endometrios och jag är rädd att det ska vara något allvarligt fel på mig. Jag är rädd att de ska röntga mig och så fattas det lite inre organ. För att inte säga Många inre organ. Bäst att leva med eländet.
Något grymt roligt är att jag håller på att värva alla jag känner till jobbet. Chefen har uttryckligen sagt att han uppskattar rekommendationer och vi behöver folk. Dock var behovet större för några månader sen men jag hoppas ändå att följande personer börjar jobba hos oss:
Sof (hon har halva inne verkligen), lillkusin, båda sambosarna, Elin och några till. Folk är helt positiva och det är ju roligt. Sen är det så svårt när folk frågar vad jag jobbar med. Liksom vad hemtjänst innebär, för det är ju så olika från dag till dag. Ibland är det leka barnvakt till en dement person som knappt har koll på upp eller ned. Ibland är det åka med en ganska pigg person till massagen och tillbaka (OCH dänga en massiv ståldörr i huvudet på en new agesnubbe bör tilläggas) ibland hämta matlådor, koka kaffe och duscha gubbar vars reaktioner may or may not be LITE för entusiastiska. De lärde tvistar.
Och det är ett bra jobb. På många sätt.
Jag somnade gott som ett barn vid åtttatiden, så är det när man är en arbetande kvinna. Den här dagen tog visst slut på mig. jag vaknade någon timme senare av att peter dödade zombies på tv-spelet tyvärr. Men ganska rart är det ändå ^^ Så nu har jag blivit sittande på msn och youtube med laptopen på magen (Skitbra istället för varmvattenflaska) och läst himmlers specialrapport om vestibulit. Ingen är så hård som hon när det gäller sånt. Hoppas verkligen hon blir barnmorska.
följande saker får mig ofelbart att le:
När peter pratar om att spela rollspel
ponnies
vackra vackra snövädret
vännerna som poppar upp igen
Igen, alltså nu måste jag få förklara mig. Ptr sa igår att det känns som tiden stått stilla någon månad. Precis så är det. Så tillbaka till samtiden som kent säger, Bara att ingen märker att jag varit borta. Jag känner mig lurig.
citaaaat
Jag: ska du ha de där byxorna imorgon?
peter: Ja! de är ju helt nytvättade. varför ska lite kräks få förstöra mina nytvättade byxor?
En annan dag fick peter ett presentkort på kappahl, eftersom det är den enda affären i hans pappas stad där julklappen omsorgsfullt inhandlats. Lars jag och peter satt vid det här tillfället och avhandlade årets julklappar när presentkortet kom upp. Peter menade på att det inte fanns något i affären han hade något intresse i varpå Lars tittar på mig och säger:
"Men kan inte du handla nåt där då?"
jag -Har jag så dålig smak?
lars- Näe, men jag tänkte att det kanske finns ett större utbud för...
jag - men HAR jag tjejkläder eller?
lars - näe... det förstås
Ridå!
