turbulensen

Just nu händer mycket i mitt liv, jag upplever det så i alla fall. Det händer mycket om man bortser från det sociala. Jag har mindre och mindre kontakt med människorna i min klass och mindre och mindre tid och ork  att faktiskt träffa människor. Ändå känns det som att Nuet är så himla avgörande. Som att människor antingen kommer närmre eller försvinner och att det på något sätt är avgörande. Jag vet att så inte är fallet. Ingenting är skrivet i sten men något har fått mig att känna att allt är så stort. Jag tänker på människor på det där sättet. Antingen att jag längtar efter dem eller att det är synd att vi aldrig mer kommer ses. Melodramatik på hög nivå. Jag har fått tag på en gammal kär vän vilket får mig att le för mig själv ibland på pendeln eller så.


Igår försökte jag dricka öl. Jag höll på att somna så jag åkte hem vid tolv. Jag kom hem vid ett och la mig på hundbädden och snusade lite på den för att den luktade Daisy. Peter kom hem någon timme senare och satte sig och spelade tv-spel så han skulle slippa göra det nykter (?). Ibland tycker jag att vi är ganska roliga.

Det kanske bara är våren. För våren är väl på väg?

ja men jag veeet

Jag är väl medveten om att jag är i skolan för att plugga och inte för att blogga. Men jag måste få dela med mig av hur rolig jag är. Vår handledare påpekade att en uppsats skriver man med Times New Roman 12 pt. Fine, men han sa också att man får använda andra typsnitt i rubrikerna. Alltså skojar jag till det:


Ja, fast jag skulle ju aldrig våga skicka in det så. Jag skrattar i alla fall gott åt att jag är så rolig så rolig. Jag skulle fetstilat den också, då skulle jag säkert avlidit av humor. Hoppas jag slutar vara såhär till i kväll, då ska jag äta middag med gunnar och co. Då vill jag faktiskt göra ett bra intryck.

Jag blir galen.

Ebba Witt-Brattström lever i exil och passar på att göra en linda skugge och avsäga sig alla de eventuella feministiska värden hon en gång försökt lura i Sverige att hon tror på. Jag har aldrig sett henne som en feminist och gör det inte nu heller. Vad hon försöker föra kan närmast liknas med en rörelse för hennes intressen. Kvinnan med stort K är välkommen och alla som inte vill inordna sig i medelklassfamiljen är motståndare till den goda kvinnan. JAg blir galen. Ännu mer galen blir jag när hon pekar ut bitterfittan som ett av tecknen på att vi är inne i en feministisk backlash.
ETT: Den är skönlitterär. Trots att en huvudperson uttalar sig politiskt inkorrekt behöver det inte vara det som författaren ser som vägen framåt för rörelsen.
TVÅ: Att inte vilja leva upp till kvinnorollen måste väl vara mer progressivt än att tvinga på andra den.
Ja min teori är i alla fall att det är lätt att ta sig ton när man sitter i tyskland på betryggande avstånd.
Jag och Peter ska i alla fall gå och se uppsättningen av Bitterfittan på stadsteatern nästa vecka. Det ska bli superkul och jag drömde i natt att jag var på teater. Det var fint som snus vill jag lova. Publiken hade lustiga hattar och slipsar.

lol superlol

Duktiga och intelligenta Tanja Suhinina är min absoluta favoritbloggare (som om man måste ha en sån). Hon är klok som en bok och dessutom radikal. Jag älskar det. Det jag ville nämna var hur hon skriver om att hon och Gottfrid Swartholm är de enda ur deras elitmatteklass som syns i media och att Engelbrektsskolan därför borde trycka upp stora bilder på dem som motivation. Vad hade kunnat vara bättre?

Annars håller jag med henne om att PirateBayrättegången är lite för dum för att följa. Jag orkar liksom inte. Klart att en del av mig ler i mjugg åt att anakata kan vara så dryg och det faktum att gratistidningarna måste översätta texter från twitter. Lol = Jag skrattar högt. Epic winning = Stor seger. STOR seger? Vad i hela fridens dagar gör att de tror att svenskar inte klarar av ordet episk?

åh och åh!



Här är verkligen en fjärde sak jag blir uppriktigt glad av.
Fast jag saknar nettchen, jag gör verkligen det.
Hon fyller 25 nästa vecka. tjugifem... jag kanske skulle skicka ett kort.

visst känns det fint?

Idag lyssnade jag på ett kolikbarns bekännelser för första gången på mycket länge. Jag kan tjata om trummorna i hurricane gilbert till dödagar. Och likaså om hur hemskt allting är och om hur frugans presentation på helgon som ett enda stort rop på hjälp och hur folk har det. Hur som helst är håkan hellström tonårsångest för mig, lustigt nog är de tidigare skivorna inte lika mycket som den. Kom igen lena får mig att tänka på sommarnätter på don holly och soundclash.

Jag håller verkligen inte med Jessica , jag fullständigt älskar wild kids. Idag fick de leka med delfinerna och jag blev så avundsjuk så jag kunde dö. Programmet är så uppriktigt och fint. De visar verkligen barn när de är som bäst. Typ en supercharmig unge med fräknar (gud vad jag är svag för fräknar) som pratar om hur länge det var sen den duschade. Helt överförtjust var den. Wild kids är en sak som gör mig glad i magen. Daisy är en annan. Firetruckungen är en tredje.


Idag har varit okej men jag är helt utslagen den här tiden av månaden. All energi i min kropp är borta. Jag och hunde låg och sov nästan en timme förut, det var hemskt skönt.

nehe



Det blidde inget med daghunden. Kanske lika bra det, peter tyckte jag var galen som ville passa en hund till och han brukar vara klok. Men daisy ligger och snarkar lite lätt brevid mig och jag är så nöjd så nöjd.

pressen

Jag har fortfarande inte ringt och blir bara mer nervös för varje minut. Ska det behöva vara såhär? vavava?
Idag är en bra dag, det är jag övertygad om. Jag hoppas att den fortsätter som den börjat. heja livet!

you say i took the name in vain

Ingenting gör mig så nervös som att prata i telefon. Jag är på gång att ringa och har varit det i snart fem timmar.

Vi hade infosök idag i skolan. Det var trist och alla syona i klassen drog när det var rast. De var less helt enkelt. Hon i biblan som alla tycker är så himla snygg och cool gick igenom hur man hittar saker till sin b-uppsats. Sen frågade jag något om hennes uppsats i genus och det slutade med att alla satt och läste hennes uppsats istället. Till hennes förtret kan tilläggas.

Kom att tänka på när vi var på kvinnohistoriska samlingarna på göteborgs bibliotek och fick se brev av alexandra kollontaj. Det vill jag lova, var häftigt.

Ett stort grattis till min fina kursare som har skiljt sig!

Jag gick och la mig i hundbädden nyss och utbrast förtjust att det luktar daisy. Men imorgon kommer hon hit imorgon. Det är bra för jag jättesaknar henne. verkligen. Det här med hundarna är så viktigt just nu. Jag har funderat på att kolla upp om en kan bli akuthem för hundar... Men jag försöker att inte göra något förhastat. Man kan säga att vissa i min närhet inte är hundra procent nöjda. Alltså.

eller kanske en staffe?


post tenta

Jag har fortfarande inte kommit tillbaka till verkligheten. Direkt när tentan var inne kom hunden så jag har varit med henne hela helgen. Det är toppen men jag har till och med träningsvärk efter alla snöpromenader i kuperad terräng. Tur att hunden älskar snö. Tänk om hon hade varit någon mindre pälsig modell, hade varit trist.
Igår hade jag match till elva på kvällen. Mycket spännande, även om det inte direkt är något jag uppskattar. Jag spanar in domare till b-uppsatsen. Jag har ju en "favorit" men honom vågar jag nog inte fråga. Han hatar vårt lag, vilket jag tänker kan vara uppfriskande. Hursomhelst blir jag rörig i huvudet av allt uppsatssnack så jag ska ha handledning imorgon. Nio på morgonen ska jag reda ut alla oklarheter. Det lär ju vara lätt att få min hjärna att samarbeta så "tidigt".

Idag försöker jag så smått ta reda på mitt liv, alltså rent praktiskt. Jag har tvättat, diskat och flyttat runt lite saker sådär som jag gör när jag är stressad över något. Dock orkar jag inte plocka in tvätten ännu. Det är nog mitt värsta moment (efter dammsugning då efter som jag är extremt ljudkänslig och blir jätterädd för den) även fast jag gillar själva tvättandet.

Allt känns rörigt, men så minns jag hur glad jag är också. Tillexempel i natt när jag till sist kommer hem efter alla strapatser och får krypa ned i sängen med Pete som jag alltid blir glad av. känslan av att ha klarat av en dag kan vara fin den också.


Jaha, vad gör jag en torsdagskväll som denna?


Jag sitter i skolan och stirrar maniskt på skärmen i hopp om att tentan ska skriva sig själv och att nästa gång jag läser ignom den ska allt inte låta så förbannat dumt. Det känns som att min hjärna ska explodera och rinna ut ur öronen på mig. Ungefär så.

Det här är vad jag får lära mig i skolan.



Skriver en analys av följande avhandling: ROTARY!!!!1
Den är superspännande men jag har småpaniken då jag borde bli klar med den idag.

ibland

Ibland när man funderar alldeles för intensivt på saker behöver man bara gå och ta lunch. Jag funderar nästan inte alls så jag gissar på blodsockerfall. Det här kommer bli min värsta hemtenta någonsin. Helena kommer skratta åt mig.

-----

Åt lunch med maria så jag hann beklaga mig lite. Hon är lika stressad som jag, vilket på ett sätt känns bra. Och så fick vi avhandlat DNdebatten med Ebba Witt-Brattström. Jo, det är bra. Men jag vill hellre vara ute en sån här dag.


Men bara för att vara reklam

För att vara volvoreklam så innehåller den ju många element att uppskatta.



Hemtentan då? Näe alltså det går väl inte så jättebra. Min illusion om att jag skulle bli klar fort och hinna jobba lite i veckan var visst inte helt rimlig. Tur att jag hade vett nog att ta med mig en termos té idag. Jag lär ju inte få gå hem än på länge...

drömhelgen!

Skidweekend kan vara det bästa som finns. Jag har haft den finaste helgen, vi fick till och med bada bubbelpool på hotellet och jag börjar fatta hur det här med snowboard fungerar. I alla fall i teorin men jisses vad roligt det var. Så nu har jag träningsvärk och blåmärken så det står härliga till. Ingen skadade sig, förutom fridas huvudvärk som släppte rätt fort. Åh! nu ska jag börjar åka snowboard. Seriöst! Satan i gatan vad vackert det är i dalarna så här års.



Jag lärde Peter att åka sittlift som synes. Han hade aldrig gjort det!

min pappa har en blogg.

Ibland är han jätterolig och otroligt sarkastisk. Men oftast skriver han saker på tyska om matematik eller kemi. Det berör mig inte fullt så mycket men ibland får han till det.  Som när han diskuterar riksdagspolitik, kulturjournalistik eller utrikespolitik.


Förövrigt hade Peter lite åsikter om hur han beskrevs i senaste inlägget. Något om att bära byxorna i förhållandet. Han verkade besvärad så snarast ska jag publicera en bild på honom utan byxor. Det blir väl bra?

Jag är inte rädd!

Jag är inte det minsta rädd för fredagen den trettonde då jag hade en sån där dag igår. En dag när ingen riktigt vill sig. Dock avslutades den med sushi på mitt favoritställe, sen skumbad och ost och vin och ani difranco. Man kan nog säga att det var en bra dag sammanlagt.

Igår sa Ptr att han inte vill ha en hund. Det är lite deppigt. Inte det att jag tror att han ville det (fast han nästan lovade det i nyårslöfte) men när han säger det blir det så definitivt. Fast jag vet att han vill ha en liten frenchie.



Nu sitter jag med täckbyxor och jacka på mig, bara för att testa. Imorgon är det skidweekend! Yay!

ångest deluxe!

Förlåt, rubriken men Peter gick och nynnade på flottarkärlek. Den är tillsammans med sånt är livet min främsta ångestlåt. Lite som i girl, interrupted när hon med kyckling dör och gramofonen bara spelar och spelar. Ungefär så upplever jag stressfyllda situationer. Detta resulterar allt för ofta i att jag börjar sjung följande


About Love



Fast idag mest om pedagogik och feminism, jag antar att det funkar det också. Jag känner en enorm vördnad.

Det här är min mamma.



Bilden ska mest illustrera att det är trevligt med sommar. Och att min mamma är världens bästa. Dock är stackaren sjuk och missade kören i måndags. Som den välartade dotter jag är åkte jag hem till henne med halstabletter, jouice och frukt (hon är inte av den skolan som vill ha glass när hon är sjuk). Kören anyhow, vi tränar massa på Leonard Cohens Hallelujah. Den är lite svår men en av mina finaste låtar.

Fikade med gunnar igår. Bönor & bakat är verkligen the shit! Och den här veckan har jag skola måndag,tisdag,onsdag,torsdag vilket känns nästintill overkligt mycket. Men jag lär mig saker! Och just nu peppar jag på läskursen. Vi får välja litteratur själva, först tänkte jag göra två flugor på smällen och välja böcker jag kan använda till b-uppsatsen men nu inser jag att det finns böcker vi redan läst på a-kursen med så jag skulle kunna göra det ännu enklare för mig om jag vill.

Anledningen till att jag bloggar om ingenting alls är att jag är rädd att om jag inte gör det ska något hemskt hända.
Ja men nu blir jag sen till skolan igen. Det här håller ju inte.

ps. ikväll kommer johanna och magnus på middag! Det är toppen. ds.

Så som i himmelen pt 2

Jag måste väl tillägga något om att låten nedan (gabriellas song) är värsta girlpowerkickasslåten som handlar om hur hon bryter upp ur ett misshandelsförhållande och det i sig är ju bra. Prästfrugan i grön tröja hade sitt barn på mitt dagis så jag känner igen henne så väl från min barndom. Jag tror jag gillade henne.

Nu har jag und peter bokat snowboards till nästa helg. få satan vad roligt det ska bli!!!1 träffade rommecrewet här om dagen ju och alla är peppade till max. Jessica jag räknar med dig!!1

Closing Titles 35 Rhums OST

åh, vad jag älskar det. Jag önskar innerligt att jag inte hade behövt missa tindersticks på debaser, men livet är livet. Idag är jag galen manisk men inte längre deppig. Vissa saker är lite deppiga ibland och jag vet inte gränsen mellan vad som ska ignoreras bort och vad som ska kännas och sörjas.

Jag spelar säsongens första match ikväll. önska mig lycka till!


vem i hela världen

kan man lita på, sjunger hoola bandoola band och inte är det prästen inte. Jag läser gamla mail och försöker lära mig något om mitt liv. Jag tror inte jag lyckas men uppriktighet är så lätt att förväxla eftersom man inte vet om det är sig själv man ska vara uppriktig mot. Jag läser högt för mig själv I promise when we do see each other again i wont be such a dick och jag är välvillig. Hur som helst kommer han till Sverige nästa vecka och jag känner hur jag tvångsmässigt vill iscensätta stockholm som ett enda stort party. Jag vill liksom låtsas att mitt liv INTE är en trygg hamn, som det så fint heter. Jag har till och med funderat på vem av mina vänner som är galnast men samtidigt social och som skulle vilja ha ett par britter att hänga med. bandsnopp, brukade m säga. På tal om ingenting alls, jag planerar ingen form av koppleri.

Det är konstigt att fastän jag tycker att allt som var svårt förut inte alls är svårt nu är livet inte lättare. Alltså de där misslyckade försöken till kommunikation som sticker i ögonen i efterhand gör inte att jag är i god dialog med människor nu. Tvärtom känns det som att de som alltid har funnits där försvinner. Jag träffar nya och fina människor som är viktiga för mig, men jag förstår inte varför vissa relationer har bäst föredatum. Och ibland förstår jag. Vissa släpper de där egenskaperna jag tyckte om dem för till förmån för status. Det är lite synd men lättare att acceptera.

RSS 2.0