what the fuck?

Jag har lidit av skeva prioriteringar ett tag och har sökt ganska random utbildningar inför min framtid. Jag är inte klar över min tid men nu har jag bestämt mig för att jag ska ta tag i det. Sak efter sak, sakta men säkert ska allting styras upp. och det vill inte säga lite.

Någonting jag helt har missat. Hennes kille har hookat med någon från sahara hotjights och hon kunde inte vara nöjdare. Linda skugge skriver att äktenskapet är skit, vilket förvisso är en bra insikt. Sen berättar hon om att pengar är det viktigaste då man kan köpa hushållsära tjänster och så avslutar hon med " Business as usual. Pengar på hög." sjukt vad äckligt.

Debatten är lång och snårig och finns på newsmill. De verkar ha gjort en grej av antifeminism. Fast å andra sidan om det var en trend jag skulle kalla tvåtusental så är det just antifeminism. Pengar på hög, även hos newsmill.

Här om söndagen (ja, för det var en söndag, så mycket vet jag) ringde en enormt irriterande människa mig och hade ett alldeles för långt samtal om ingenting alls. När människor jag inte känner tar upp min tid sådär förväntar jag mig ett tack eller ursäkta. Eller åtminstone att de presenterar sig (detta var alltså en privatperson och ingen säljare). Men nejdå. Jag fick nästan panik av irritation.

Den lilla incidenten har hindrat mig från att svara i telefon sen dess. Nyss ringde ett stockholmsnummer och jag svarade såklart inte. Men för en gångs skull blev jag nyfiken och frågade eniro, vad de hade att säga om saken.
Dramatiska institutet.


Idag är det fredag. Fredag är underbart, jag ska bara vara glad (känns lätt när jag vaknat med sprängande mensvärk...) och släppa skolångesten. Skolångesten mördar mig lite just nu så jag försöker intala mig själv att världen inte går under om jag inte får in uppsatsen i maj. Klarar jag 3 av fyra kurser har jag en rest på uppsatsen men det gör inget eftersom jag inte ska läsa genus C nu till hösten. Mmmmkey? Problemet är bara att alla i min omgivning försöker övertala mig om att jag Ska/kommer klara den här uppsatsen och då är paniken tillbaka. Det är inte det att jag inte anstränger mig men jag måste känna att jag kan leva också.
Nåja, tillbaks till fredag. Idag ska jag till biblan, skriva lite, plugga lite, städa lite. Men SEN sen är det sushidejt på bästa stället som gäller för mig. Man kan säga att jag är rätt nöjd med livet ändå.




Jag vill förresten inte ha en hund. Det är sjukt tragiskt.
Allas husdjur har gjort gemensam sak och blivit supersjuka eller dött.
Alltså vill jag inte ha en hund om den ändå ska dö.
Alltså är jag bara ledsen för att jag i vanlig ordning fattar beslut utifrån rädsla.


UPPDATE: Det var anna. Anna ringde mig freån DI. Det är fnissigt, för jag känner är ascool dokumentärfilmare som läser på dramatiska institutet och dessutom har vunnit stockholms dokumentärfilmsfestival pris på något vänster.

Det här är den enda annabilden jag kunde hitta. och det är inte ens hennes födelsedag.

Jag börjar så sakteligen bli frisk. Jag har suttit i skolan just och skrivit en läsrapport och är mycket stolt. Hittade inte en kursbok i skolan så tänkte jag dra till flemingsbergs bibliotek snart. Å andra sidan är det Butler och jag förstår säkert inte mycket av den ändå. Men men, skam den som ger sig. Peter tittade oroat på mig här om veckan och trodde jag skulle hoppa av skolan. Klart att jag inte gör. Det får lösa sig, det bara måste det.
Passade just på att söka lite utbildningar till i höst såsom psykologi, teckenspråk och annat. Kikade lite på KYutbildning i hotell och konferens och inser att jag håller på att tappa det totalt (i'm losing it, kan man säga så?). Mest letar jag efter någon hundutbildning men det finns inte mycket som är eftergymnasialt. Man kanske skulle gå om gymnasiet?

Igår kom jag hem och möttes av hög Dylan musik och champagneglas. Jag blev lite rädd, Jag tror kidsen firade någon form av aniversery. Sibel hade dessutom köpt Dylanbiljetter till Anders, sjukt gulligt, måste bara påpeka detta. Jag åt lite nudlar och gled in på mitt rum. Precis när jag skulle somna ringde mor och frågade om vi skulle till kören. Vi var överens om att vi var trötta och sletna. Sen började vi prata om kören och båda blev så sjungsugna att jag slängde på mig kläder och mötte henne i skanstull 40 minuter senare. Det var en fin kväll. Skoldagen igår var också bra.
Shit, vad jag gillar min klass ibland. Alltså människor, de kan vara så himla fina ju!

Annars då? Jag har tvätt-tid idag vilket verkligen är på tiden. Skulle tvättat förra helgen, sen blev jag sjuk. Nåja, nu drar jag till centrum och gör något av mitt liv. Undrar om jag ska ha någon mer bok när jag ändå är på språng.

(Och imorgon kommer hunden!!!1)

http://www.flabber.nl/linkdump/video/creatief-schapendrijven-met-ledjes-1283
Det här får mig att minnas mina drömmar om en bordercollie.

Jag måste verkligen se la vie en rose.

Jag vill verkligen kräkas. Fysiskt alltså, det är ingenting politiskt gnäll idag. Jag vill bara kräkas. Det positiva är att jag får skylla mig själv. Jag drack kaffe trots min sjukdom (för att få något gjort på mitt PM och det funkade... jag är som nallemaja när hon äter dunderhoning. Jag tar konsekvenserna av substanserna) och nu mår jag såhär. Skönt.


Annars då. Jag har kommit igång med PMet och det är jätteroligt. Varför kommer jagpå sådan i sista sekunden? Jag fick till och med tag på en snubbe på korpen som motiverade könsblandade lag med att det blir roligare lagfester.  gött.

Jag är inte friskare men gör vad jag måste för att träffa Ninni och hundarna på lördag. Jag knaprar så många värktabletter jag måste. Dessutom har jag bokat in ett möte på hundstallet. Planen är att jag inte ska bli kär i alla hundarna och vilja ta med dem hem. Realiteten är att jag kommer bli kär i alla hundar och vilja ta med dem hem men ändå inte göra det eftersom jag är mogen och rationell. Vilket förresten suger.

Doktor Kosmos eller förmodligen Uje Brandelius lär ha sagt "hur många av er ser er själva ur ett politiskt perspektiv när ni knullar?" på scenen. Det tycker jag är både vackert och tänkvärt. Jag saknar nog doktor kosmos, hoppas de spelar någonstans där jag är i sommar.

uppdrag granskning handlar ikväll om kusinäktenskap.
"Läkarna vet att kusinäktenskap kan leda till fosterskador. Men det vill inte svenska myndigheter berätta om" står det på Tv.nu.

Efter att konstaterat att ingen sorts äktenskap kan leda till fosterskador sätter jag skrattet i halsen. Argumentationen ligger så nära den emot samkönade äktenskap att det är löjligt. Trångsynta människor som hänvisar till vad som är naturligt.

Det här är en så otroligt intressant fråga eftersom den tenderar att uppröra så många. Det samma med syskon som blir kära. Det är en öm tå som heter duga.

Faktum är att icke barnalstrande sex är relativt accepterat i vårt samhälle iom att folk använder preventivmedel utan att skämmas. Varför skulle detta då inte ske mellan två kusiner? Det går att ha sex utan att få barn, det går att gifta sig utan att få barn och det går till och med att gifta sig utan att ha sex.

Sen är det tydligen mer okej om man är halvsyskon men inte vuxit upp som syskon, vilket jag tror har att göra med mystifieringen av det andra könet vi förväntas leva upp till. Alltså att man inte ska bli kär i kompisar (se även fenomenet "han är mer som en kompis") för det skulle kunna rucka på heteronormen.

Sen när det väl kommer till parningsakten:
Jag kan förstå att man inte avlar på hundar eller hästar om man inte tror sig få ett bra resultat. Men med människor så funkar det inte så eftersom vi inte lever i ett totalitärt samhälle (även om det absolut finns de som tillhör ideologin att inte alla ska få para sig, detta är människor jag ogärna skulle vara kompis med). Faktum är att människor med ärftliga sjukdomar skaffar barn ändå, vilket i rationalitetens namn också borde förbjudas om kusiner inte ska ha möjlighet att skaffa barn (vem och hur ska detta kontrolleras kan man fråga sig...)
Och plötsligt är vi inne på tvångssteriliseringar. Rätt obehagligt.

Note to self: Skriva det förbannade PM'et.

Idag har jag fått ingenting gjort. Men så känner jag mig inte frisk heller. Som gröt i hjärnan, gröt säger jag.
Jag har inte fått något gjort när det gäller skola iaf. Jag har dock fått två nya kompisar. Internetkompisar. Jag har stämt träff med en massa spännande människor och lovat mig självatt ringa hundstallet imorgon. Gud, vad spännande mitt liv är (och jag menar det). Dessutom känns det här med Arvika rätt så lovande.

- intervjun gick bra. synd att inspelningen keffade och jag fick med enbart några minuter
- jag passade på att tappa bort mitt terminskort också eftersom det var fredagen den trettonde (fick dock tillbaka det nästa dag)
- uppatsPM ska vara inne på fredag och jag är för grötig i huvudet för att få något skrivet.
- technofest var roligt roligt!
- Sen blev jag supersjuk. Nu har jag halsfluss.
- världens finaste Maria ringde just och frågade om jag vill vara nyckelfunk på årets arvika. Det känns ändå lite viktigt, men pallar jag?
- Krille är hemma från indien, hurra!
- annars tänkte jag bli volontär på hundstallet och kan bara prata om hundar hela tiden

Idag ska jag göra min första intervju. Hej, nervositet!

I helgen ska jag hem till mor på söndagsmiddag, en tradition som vi försummat på sistone. Här är en fin bild på kusinerna och bror hemma hos mor. Det är mycket roligare än det ser ut.



Annars kommer veckan gå åt till studier, samt att plocka upp spillrorna av mitt liv. Med det menar jag typ tvätta och fixa och försöka få koll på vad i hela friden jag sysslar med. Men mest ska jag vara med Daisy just nu. Hon älskar snö nästan mer än mig.

Åh, nu blev jag smärtsamt nyfiken på vem som skrivit kommentaren i mitt senaste inlägg. I styckeindelningen skulle det ju kunna vara anders, men han skriver inte så långt. gör någon det förresten?

Igår började nya kursen. På vägen till skolan började jag tänka på hur sjukt häftig vår nya lärare måste vara. Mest baserat på att hon disputerat på en sjukt okonventionell avhandling för några månader sedan (det är typ i essäform om upplagt helt annorlunda mot vad uppsatser vanligen är). Sen var hon ännu coolare. Hon har sjungit i moder jords massiva och har ett bra svar på allt. Hon är jätteintressant att lyssna på och allmänt bra. Det är roligt.


Vädret däremot, måste ju vara ett skämt. Jag ska ta mig ut till ponni och gladdes över att marken började bli okej. Så kommer snöstormen från helvetet i natt. Ovärt, men jag har å andra sidan sovit som ett litet barn. Åh, vad härligt det var. Sova ska inte underskattas.

Åh herre min gud. Jag har verkligen inte tid att sitta här och blogg men jag måste rensa hjärnan. Skriva ned allt i små kolumner vore bäst men jag klarar det inte riktigt nu.

Förra veckan var en jobbvecka. Jag tänkte, andades och rörde mig i jobbtankar. Det var underligt att vara tillbaka efter nästan 10 månader. Många kramades och blev (glatt?) överraskade att se mig. A, som är en av mina favoriter började med att berätta att det där med genus kunde allt bli lite för mycket. Det har jag tänkt på varje dag sedan dess och blir uppriktigt ledsen. Resten kommenterade att jag har långt hår och frågade mest om Peter. Inte H. då, men det är för att hon vill ligga med Peter.

Har trots jobbhetsen hunnit umgås med mami en del och med Johanna. Johanna heter fortfarande vim i min telefonbok och jag har så svårt att bestämma mig för hur jag ska tilltala henne. Hur som helst var vi på restaurang och jag älskar att hänga med henne. Det var toppen.

Blondinbella har klurat ut det här med kvinnoförtryck förresten. Det är inte männen det är fel på, eftersom det inte existerar män som inte släpper fram kvinnor. Tacka vet jag Nour El Refai som på kvinnodagen bangade på något fånigt komiker jippo för att istället säga det som det är på Bangs stödfest. Det var en underbar tillställning och ändrade hela min vecka. Tur är väl det.

Idag börjar nya kursen i skolan, jag är nervös. Vi har en bok och några texter att läsa tills imorgon. Jag har även v-daymöte ikväll och morgondagen är fullproppad med göromål



Vaknade av att Daisy kräktes ned vårt rum i går natt. Stackarn hade ätit en tandpetare och tio kilo gräs. Oklart varför hon kräktes men jag kan gissa att tandpetare inte ingår i rekommenderad föda för en hund.

Jag har haft en sjukligt produktiv vecka på alla fronter utom skolfronten (den här veckan var avsatt för att vi skulle komma igång ordentligt med uppsatserna...) och känner mig oövervinnerlig. Jag har jobbat en hel massa (gå upp 6 på morgonen minns jag inte när jag gjorde sist bortsett från skidresan) och vårdat mina relationer. Jag har varit på kören och lärt mig en massa. Idag fick jag storhetsvansinne på väg hem från jobbet och tänkte gå och ge blod. Dock hade blodcentralen flyttat så jag sket i det, då jag var helt slut. Det här jobbet alltså, jag har så svårt att bestämma om det knäcker mig eller inte.



I övermorgon öppnar torpet igen. Betyder det att det är sommar nu?