yeah oh yeah!

Göteborg är fint och avkopplande. Jag önskar innerligt att chefen inte ringt när det passade som sämst. Blev lite uppstressad men det släpper nog snart. Gud vad vackert det är här. Påminn mig om varför jag flyttade till stockholm, någon?

vad gör man?

Jag funderar så det knakar, och säg inte att jag inte försöker. Vad gör man när luften går ur en? Jag var så nöjd och glad för två veckor sen innan jag blev sjuk, men trots att jag inte snorar sönder längre tycks jag inte studsa tillbaka. Jag behöver studsa tillbaka! Jag försökte dricka kaffe och linfröolja mm. till frukost för att bli pigg. Kaffet gjorde mig bara illamående och linfröoljan gav mig kräkreflexer. Den gick bara inte ned! Varför får jag för mig att plåga i mig så äckliga saker? Det senaste är förresten d-vitamindroppar. Hela min studiegrupp fick kollektivt för oss att vi nog har d-vitaminbrist när vår kursare som är medicinutbildad började berätta. Läraren var (nej, jag kommer inte släppa det) 40minuter sen till lektionen så vi passade på att fråga ut t. om hiv, vitaminbrist och influensavaccin. Väldigt intressant, det är såna frågor jag aldrig hinner ställa till doktorn! Hos husläkaren är det mer ett par meningar, sen står jag utanför dörren igen och undrar vad som hände.
Hur somhelst kan det ju vara hösten som gör sig påminnd? Hur som helst har jag semester imorgon och har inget jobb på en vecka, det är egentligen fel tillfälle att gnälla. Jag lovar att ha jätteroligt på min långweekend. Eller kanske inte lovar, men jag ska verkligen försöka.

Nu bär det av.

Jag börjar känna mig frisk, och även om jag är lite vinglig på benen säger ptr att det är bara för att jag är slapp. Det är skönt att veta. Hemifrån 06:15 imorgon, kanske inte idealiskt men det var rätt billigt tåg i alla fall. Undrar om det går förbi flempan? Key, det här ska nog bli bra. Alice in videoland på sticky? mjae, vore fan kul. De spelar ju jämt på arvika och jag hinner ju aldrig se dem. Det är som att jag glömmer att det spelar band på festivalen, men det är lätt hänt. whotever, frukost sen packning. yay!

snart så!

JAg har börjat längta något enormt efter vinter och snö. Jag längtar efter snowboardåkning och pulka och varmchoklad och hur det blir både ljust och stilla av snön. Any day now, det är ju snart november :) Jag längtar till vår årliga resa till romme!!1



lars och jag pratar om skolan.


14:59Lars
ursh! gramatik

14:59Liv
jag känner mig ofta lite dum i huvudet. Eller snarare som att jag har koncentrationssvårigheter.
grammatik är roligt. Jag går igång på sånt! morfologi och partikelverb.
15:00Lars
oj! jag går verkligen inte igång på gramatik

15:00
Liv
naturvetenskap har aldrig varit min starka sida så jag är glad att jag inte är i dina kläder.

15:00
Lars
skönt att vi kan kompletera varandra

15:01
Liv
haha, ja exakt. du kan förklara fysikens lagar och jag kan ta ut olika satsdelar i en mening. tillsammans är vi oslagbara...
eh?

15:01
Lars
precis! vi kan starta ett företag

15:02
Liv
hahaha vad ska vi sälja eller erbjuda för tjänst?

15:02
Lars
allmän hjälp

Extrahus.

Det finns lösningar till allt. Ibland blir jag ledsen av att tänka på hur allergisk sandra är och att jag måste välja mellan alla djuren, som är något av det viktigaste i mitt liv, och henne. Dock skrev hon just något klokt; Jag får skaffa ett extrahus på tomten som hon kan bo i när hon hälsar på. check! det finns lösningar till allt, det är bara lurigare vissa gånger.

(jag har ont i huvudet igen och känner mig sämre. Ska lägga mig och stirra på tv-serier i väntan på bättre tider.)

jo jag tycker det är lite roligt.

http://www.blocket.se/stockholm/Slat_jack_russel_killar_23725042.htm?ca=11&w=1

blocketspråket! jag sitter alltid och tittar på annonser på hundar, dagmatte, villor, mobiler eller annat jag tror mig för tillfället behöva... Och det är fantastiskt hur folk uttrycker sig.

for whom it may concern

Förtydligande; Jag anser inte att lärare kan eller bör predika vilken politisk åsikt som helst. Men faktum är att det talas mycket OM politik och religion i skolan, vi får lära oss hur världen ser ut och varför kapitalismen är livsnödvändig, som ett exempel. Det måste finnas många föräldrar som inte håller med om allt som sägs.

Sjävklart kan inte heller sexualundervisningen se ut hur som helst (har hört talas om lärare som sätter på en porrfilm i klassrummet och sen inte diskuterar den något alls efteråt.) Men att lärare HELT ska förbjudas att tala om sex med eleverna och samhället ska förutsätta att alla föräldrar är kapabla att ge sina barn den undervisning de behöver är helt fel, enligt mig. Porier från Svd hade mer eller mindre det ställningstagandet. Fosterutveckling kan man prata om, men det är allt!


Jag håller på att bli friskare. just you wait! nog ska jag till göteborg ändå.

okej nu är jag sansad.

Varför ska det vara föräldrars rättighet att undervisa sina egna barn i sex&samlevnad?
För att det är kontroversiellt? Men hur ska vi då kunna acceptera att skolan undervisar om politik och religion, knappast mindre kontroversiella ämnen? Antingen har man en tillit till skolsystemet eller så får man lära sina barn allting själv. Jag kan verkligen inte förstå det.

Sen tron att 14åringar inte hört talas om sex innan jessica från rfsu kommer in i klassrummet är något naivt. Jag skulle vilja påstå att de flesta har en uppfattning om vad sex är, inte alltid en sund sådan så att någon fyller i kunskapsluckor och låter kidsen prata och ställa frågor och bli tagna på allvar är väl fint?

Ska jag dra det här med Dagen-efter-piller så är det ju receptfritt som det ser ut nu. Varför skulle det då inte gå att få hos skolsyster? Jämför jag med värktabletter så skrev vår skolsyster noggrannt upp varje alvedon jag fick, orsak och hade ett litet samtal för att kolla läget. Är inte det ett bra alternativ till att någon köper på apoteket och använder för ofta, eller till och med fel? Nu har skolsyster en möjlighet att fånga upp sexuellt riskbeteende, oavsett att hon inte behöver kontakta föräldrarna så kan det ju vara något positivt för unga tjejer.

Dagen-efterpiller är INTE ett abortpiller. Det tas innan en graviditet påbörjas. Det är alltså INTE ett direkt ingrepp på kroppen. Dock lär det ha jobbiga bivernkningar som illamående och kräkningar, så att någon skulle välja att missbruka dessa är föga troligt.

shit, var skulle världen vara utan pelle ullholm.

http://www.ur.se/Skolfront/Titta-pa-Skolfront/Hosten-2009/Sex-i-skolan/

Jag blir helt matt av debatten stormar. Det är vulgärt språk, eller det är en marginaliserad syn på sex som rfsu har någon slags ond lobby för, det är en hel massa lögner och jag orkar inte ens börja bemöta dem just nu.


så jävla framtid!

Det här är verkligen framtid
http://www.blocket.se/stockholm/Mobil_telefon_klocka_gsm__multimedia__24227534.htm?ca=11&w=1


läkares helande inverkan.

varför är det så att just den dagen man ska till doktorn verkar man lite piggare och framstår som en simulant? Ska jag tala för den äldre generationen (som jag jobbar med, ja) så gör de flesta allt för att verka pigga och fräscha inför auktoriteter (läkare, biståndsbedömmare och liknande) vilket är sjukt olämpligt. Hade de struntat i att låtsas att allt är superduper hade de nog fått bättre hjälp. Men för vissa är stolthet viktigt. För mig är det bara min kropp som trilskas så mina symptom får ett uppehåll på ett par timmar eller en dag. Särskillt irriterande är det när jag har eksem och sånt som liksom försvinner när läkaren ska bota mig och sen kommer tillbaka med besked. Lurigt den där naturen...

Annars är jag fortfarande sjuk, och är smärtsamt medveten om att det snart är två veckor sen jag blev sjuk. Jag har iaf skickat in ansökan till RFSU och ser fram emot november.

Det är inte klädsamt att var bitter.


Men jag är nog mest arg. Jag hatar att min kropp är så ynklig och att jag de senaste 8 åren ägnat osunt mycket tid åt att vara sjuk. Jag hatar att jag inte kunnat sova i natt och att jag är rädd att jag ska kvävas i sömnen för att jag är så satans förkyld. Jag hatar att läkarna aldrig hittar något fel på mig och att de aldrig riktigt letar. Jag hatar paniken att inte kunna komma ifrån det här. Kag hatar att man är så himla ensam när man inte kan sova på nätterna och mår dåligt. Jag hatar att förkylning låter så jävla odramatiskt men ändå är det här något utav det värsta jag vet. Jag kan inte tänka på något annat, eller egentligen kan jag inte tänka alls. Allt fokus är på att jag har ett galet tryck över näsan och bihålorna och att jag snorat mig igenom två rullar toapapper i natt. Det är inte riktigt riktigt. Jag önskar att jag fick sova ordentligt och vakna friskare. Bara lite friskare, jag tycker att jag är värd det nu.

skärpning #2

Varför kramas inte folk längre? Jag fattar inte när det hände, men jag misstänker att det var någon gång runt att jag fyllde 20. Innan dess hade folk omkring mig vett nog att kramas för att få livsnödvändiga oxytociner. Alltså kramas bara för att det är trevligt. Nu kramas folk med ena armen när man träffas. Där är inte en riktig kram! Det är en sorglig ursäkt för en kram. Upprörande.

Det finaste jag varit med om på det här temat var i somras när jag hade genomlevt hela arvikafestivalen i somras. Ärligt talat, det går inte att beskriva om man inte gjort det, men ingen sömn och alla fysiska krämpor i världen plus vädret som var emot oss, vätskebrist och känslan att ha ansvar för en massa folk som var ledsna och trasiga. Jag vet inte när jag haft så hög stressnivå i mitt liv annars, det var sjukt. Och lite häftigt man blir ju hög på sånt. Hursomhelst kom anna fram och kramade mig och jag var skakig och ynklig och svag och visste nästan inte upp eller ner. Då säger anna uppmanande "Men kramas hårdare, vi tycker väl om varandra?". Säger inte det allt? Jag ska se till att inte lära känna några fler människor utan att anstränga mig för att kramas med dem. Nyårslöfte!

Skärpning!

Två saker har jag börjat prioritera på ett nytt sätt på sistone. Det ena är mitt sociala liv, mina kontakter till andra människor aktivt och inte slentrianmässigt och passigt. Det andra är mitt skrivande. Egentligen spelar det ingen roll vad jag skriver, ett svar på en mobilannons på blocket, ett forum inlägg eller ett CV *gulp*. Bara att jag gör det, för det spelar roll och nu går jag faktiskt i skolan. Underbart känns det. Funderar på att gå till skolan ikväll fastän jag är ett sjukt litet djur.


Jag är upprörd på mig själv att jag inte kan ta mig i kragen och fungera som vanligt. Jag är sjuk, men har inte feber vad jag vet. Alltså känns det nästan inte okej att vara sjuk och jag vill ju så gärna fungera som vanligt. Alltså känner jag mig dåligt, fast det muntrar upp mig att bli kallad kreativ. Katharsis kanske, själens rening? Fast jag tror inte att jag lider tillräckligt, det är just det som är mitt gissel. Jag är sjuk men inte riktigt plågad. Jag klättrar på väggarna men orkar knappt stå upp... äh, jag vet inte.

Imorgon firar cowabunga två år, tror jag. Och snart har min bror inflyttningsfest tillsammans med människan som jag möjligen har eller inte har träffat. Jag försöker snoka vidare så jag vet hur jag ska förhålla mig. Skulle jag ha träffat henne kommer jag ändå sträcka fram handen och hälsa artigt. Skulle hon då säga "vi har träffats" istället för sitt namn (något jag avskyr, då det känns som en orättvis tillrättavisning) ska jag neka och hänvisa till min onda tvilling.
Är det något magdalena ribbing lärt mig så är det att man inte behöver prata om jobbiga saker. Det är oartigt att ta upp något för en annan person besvärande och man har alltid rätt att säga "har du sett någon bra film på sistone" när man vill byta samtalsämne. Det tycker jag är vackert. Hon är riktigt vettig på många fronter, speciellt när hon pratar om vegetarianer.

Det som är fascinerande är att jag snorat upp ungefär 6-8 toarullar i helgen. Det blir typ flera soppåsar överfulla med snorpapper. Förstå min fascination!

Sluta vara så himla rädda.

Ibland när folk pratar om att det jobbiga med livskriser är att så många vänner försvinner har jag haft svårt att tro det. Hur människor med cancer, AIDS eller som råkat ut för andra hemskheter skulle ignoreras av omgivningen. Jag förstår inte, så fungerar väl inte människor?! Men så har jag med åren insett att det gör de. Avvikelser från normen kan vara för mycket för folk att tiga ihjäl och kan de inte tiga ihjäl det så klarar de inte alls att hantera det. Det här var egentligen inte vad jag skulle skriva om.

Jag tänkte skriva att jag är stum inför människors reaktioner på den nya ICAreklamen där en kille med downs syndrom är med. Nu har jag förstås mest hamnat på underliga bloggar och dyl. och de reaktioner jag läst är inte representativa för svenska folkets men jag tycker de illustrerar en poäng.

Någon tyckte att det var humor på hans bekostnad och därigenom alla människor med något handikapp. Hur kränkande är inte funktionalitetsnormen vi har idag då? Hade jag haft någon funktionsnedsättning skulle jag bli bra mycket mer provocerad av bristen på killar som jerry, tjejer i rullstol osv. Att personen som skrev det inte förstod att skämtet är på vår (tittarnas) bekostnad och handlar om att slänga tillbaka våra fördomar i ansiktet på oss, visar ju en total brist på förståelse från hens sida.

Sen har flera personer tagit upp att den kanske skulle vara stötande, men inte förklarat för vem. Jag tror det är för de som lever i en bubbla där allt måste vara normativt. Självklart måste även människor med olika diagnoser få finnas. Även på tv, varför skulle inte media kunna representera befolkningen i stort?

När jag såg jösses flickor på stadsteatern (nä, alltså den var inte så jävla bra, synd att man inte var med på sjuttitalet, då var det drag under galoscherna, tack så mycket.) Hade de en norm-snygg-brud med som spelade rullstolsbunden. SPELADE rullstolsbunden. Hon spelade också en person med talsvårigheter precis som jonas karlsson i livet är en schlager. Vad i hela världen är det som gör att vi väljer att låta "friska människor" spela rullstolsburna hellre än att låta någon rubba normen? Filmer, tv, reklam, media, teater och liknande är bara exempel. Men jag blir så himla ledsen, och när den normsnygga blonda skåldespelaren hoppar upp ur sin rullstol i slutet av pjäsen blir jag ännu mer ledsen.


Äh, jag som senast i morse hatade rosa bandet för att det blir så kommersiellt och mycket goodwill till oförtjänta företag och nu håller jag på och hyllar ica? äh, jag kan inte hjälpa det. Lite inkonsekvens kan man ju få unna sig. Dessutom är jag sjuk.


släpp fångarna loss det är vår!

Sen jag var liten och kalle anka hade ett pyssel på mittuppslaget som hette "släpp björnligan loss, det är vår" har jag varit medveten om att begreppet finns, men inte varför. Jag frågade peter här om dagen som inte hade något svar. Är det ett talesätt eller en film som startat det? Nä, det är en skald från vänersborg som skrivit en visa om detta. Senare blev det också en film av Tage Danielsson (må han vila i frid, och läs sagor för barn över 18, ni andra) så nu vet jag.


grrr

Jag hatar när jag bli sådär arg på något och sen glömmer vad det är. Jag minns ju att jag borde vara arg på något men kan inte placera vad. Och har jag en gång blivit arg måste jag haft en väldigt bra anledning.

släpp virusen, loss det är vår!

Jag besväras innerligt av min ovilja att vaccinera mig. Jag ska iaf dra ut på det och försöka tänka igenom det noga.

Nu har jag ett litet andningshål av uppkoppling och lånar mikals dator när han är på jobbet. Det är gött. Jag sitter och fantiserar om resor och kollar in skistar. Jag är ack så peppad och längtar tills säsongen är igång. Ska även besöka flottsbro, vi bor ju för nära för att aldrig ha åkt där. Verkligen!

Har just suttit och mejlat jobbet och kollat upp viktigheter. Kanske att jag skulle skicka in min ansökan till RFSU när jag ändå har möjligheten? Eller så läser jag det några gånger till. bara jag inte glömmer. Det vore så hemskt typiskt.



Jag vill bara bli frisk. Jag vill verkligen bara bli frisk. Nu har jag varit sjuk över en vecka och det är inte okej.

När allting går åt pipsvängen

kan man alltid lita på veronica mars. Jag har plöjt tv-serier och stickat för att fokusera på annat än att mina bihåloer håller på att sprängas och jag inte kunnat andas ordentligt för att jag var så vansinnigt förkyld. Nu kan jag andas men jag är fortfarande ensam hemma och uttråkad till max. Internet var nere i princip hela dagen igår så det gick inte att sysselsätta sig så.

Alla är borta också, ingen hemma och inget händer. Dessutom skulle jag ju varit på släkttillställning igår, det blev inte så. Bror och hans nya partner skulle vara där. Jag drömde att hon var ungefär 35 och väldigt arg. Efterfrågade lite skvaller när mor ringde nyss och ju mer hon berättade om den här nya människan desto mer orolig blev jag. Det finns en chans att jag har blivit alldeles för full på äppelöl på något kårhus, spelat fotboll med henne mfl. Försökte iscensätta ett slagsmål med henne and the list goes on. Ovärt!

bajs bara

jag orkar inte formulera mig ens. allt suger så hårt. jag mår skit men kan inte sova för jag är så förkyld. natten vad helt hopplös och jag missar allt kul den här helgen.

finkultur!

Jag tenderar att kalla allting som kostar pengar för finkultur. Alltså allting som är kultur men inte gratis, eller rent logiskt inte skulle vara gratis. Streetart är politik, det är aktion, det kan vara helt fantastiskt men jag kallar det inte kultur. Jag använder ett vokabulär som jag tror att de andra gör. Jag letar liksom efter normsättet att värdera och använder det, eventuellt med en viss sarkasm.

En av mina närmsta skickade just en diktsamling som jag blivit lovad länge. Den känns viktig, och jag är glad att jag gillar den. Jag är alltid orolig att jag inte ska gilla det folk skriver. Du är vad du skriver, fast nä.


Annars har boulevardteatern satt upp moby dick, det får jag veta i ett nyhetsbrev eftersom jag numera intresserar mig för teater. Jag har inte läst moby dick så det känns inte särskilt lockande ända tills jag kommer det "innehåller obscena ord och gester". Då blir jag innerligt nyfiken. Är det för att den är barntillåten de måste skriva så? Jag kommer bara på en och en halv gest som skulle kunna kallas obscen men nu vet jag vad jag ska fundera på under dagen.

prosit

eller gud välsigne dig. Jag nyser hela tiden, men hoppas ändå att jag är på bättringsvägen. Ställde in sjukgymnastiken imorgon för att inte utmana ödet. Ryggen känns såklart värre idag, men jag prioriterar att bli frisk.

De språkliga felaktigheterna idag är sjukt många, och inte bara i mitt tal. Jag har någon lightversion av afasi som förmodligen är övergående, men ändå.

Fyrans buss har ju alltid varit ett veritabelt minfällt då mina kollegor samtliga åker den och jag tvingas ducka dem allt som oftast. På sistone har även massa kompisar från förr börjat dyka upp och gjort saken ännu värre. Det är som att jag inte riktigt vågar hälsa på folk jag inte träffat på 4år<. Oklart är varför men jag får nog sluta åka buss. 

falskhet vs. trevlighet.

Vad är det med vissa människors behov att förklara att allt som är tillgjort är dåligt. Varför är en ansträngning i mellanmänskliga relationer något dåligt? Jag förstår det bara inte. Självklart har även jag svårt för det jag uppfattar som uppenbart falska människor, men varje tillgjort leende döljer inte ett hatiskt inre. Jag får anstränga mig för att le ibland på jobbet, för att jag är trött eller för att allt inte gått min väg den dagen. Det betyder inte att jag känner mig avogt inställd till min vårdtagare eller denanställde på ica. Det är en ansträngning av anledningar de inte har något med att göra. Och när jag gör den ansträngningen och får ett leende tillbaka blir jag glad på riktigt. Så enkelt är det.



Att förknippa med den här diskussionen är också människor som säger "Jag är sån, jag tänker inte göra mig till" när de till exempel inte reser sig för en gravt handikappad på bussen eller säger något som sårar någon. Vissa människor inbillar sig att deras dåliga sidor är den naturliga essensen av dem de är och att den därför måste bevaras till varje pris. Jag anser inte att det går att hitta en essens av vår personlighet utan att vi påverkas av sociakulturella faktorer. Här kan vi också ha ett finger med i spelet själva och bestämma hur vi vill vara och sedan sträva mot det målet.
(Här säger personen gärna något om att "jag bryr mig inte om vad folk tycker och tänker om mig" vilket givetvis inte kan vara sant eftersom människor är flockdjur och påverkas av andra människor. Vissa mer än andra men det är ändå inte sant.)

jaha, då kom den då.

Förkylningen alltså. Som ett brev på posten dök den upp och har hållt mig vaken i natt. Upp och snyta sig och orolig sömn. Jag blir vansinnig, men tackar min lyckliga stjärna att jag är ledig idag från jobbet. Dock ska jag pallra mig till sjukgymnasten vilket i sig inte är så jobbigt men det oroar mig att jag ska snörvla och hela väntrummet kolla argt på mig.

Ikväll spelar Lars Demian på 44an men jag ska inte dit. Det är inte planen i alla fall. Egentligen tänkte jag försöka gå ut en sväng i morgon då det är lill-lördag och allt men det blir nog soffan och en kopp té i förhoppning att bli frisk någon gång.



Jag har en arbetskamrat som knappt kan öppna munnen innan jag måste kväva impulsen att ställa mig och skrika "DU ÄR INTE MIN MAMMA!". Det är sjukt jobbigt och alla psykologer med huvudet på skaft hade nog haft mycket att säga. Dock liknar hon inte min mamma utan bara en opåkallad auktoritetsfigur. Med tanke på att hon är min kollega och inte min överordnade blir jag vansinnig av den där tonen som antyder att hon står över mig.

Två saker är roligt med jobbet just nu. En är en heldagsutbildning i psykisk ohälsa hos äldre, en välbehövd utbildning och vi får fika och lunch :D. Det andra är någon äldremässa i gloden där mitt företag ska vara representerat så jag ska stå och charma folk så de vill bli kunder hos vårt företag.

ja, nog är det höst alltid.

Detta konstaterade jag och mina vårdtagare upprepade gånger idag. Vi hjälptes liksom åt att påminna varandra om hur det nu var, ganska ofta också. Ibland tycker jag det är ofattbart hur bra jag har blivit på att prata om väder. Det är en konst, vill jag lova.

om någon vecka ska ABF ha ett föredrag om hoola bandoola band. Hoppas jag kan gå.
På premiären av bananas livesände de en frågestund med fredrik gerten  från malmö där också Mikael Wiehe dök upp och sjöng om frihet. Han hade iaf självdistansen att ta upp uttalandet "Om jag hör mikael wiehe säga nicaragua en gång till så skriker jag" som såklart kom från sjuttitalet men går att applicera på lite vad man vill. Jag tycker Mikael Wiehe är självupptagen och tar för stor plats. Men han har gjort mycket bra för mänskligheten. Det är spännande med sådana människor, de som är alldeles för buffliga men är okej för att de står på rätt sida.

ja, nog är det höst alltid.

Detta konstaterade jag och mina vårdtagare upprepade gånger idag. Vi hjälptes liksom åt att påminna varandra om hur det nu var, ganska ofta också. Ibland tycker jag det är ofattbart hur bra jag har blivit på att prata om väder. Det är en konst, vill jag lova.

om någon vecka ska ABF ha ett föredrag om hoola bandoola band. Hoppas jag kan gå.
På premiären av bananas livesände de en frågestund med fredrik gerten  från malmö där också Mikael Wiehe dök upp och sjöng om frihet. Han hade iaf självdistansen att ta upp uttalandet "Om jag hör mikael wiehe säga nicaragua en gång till så skriker jag" som såklart kom från sjuttitalet men går att applicera på lite vad man vill. Jag tycker Mikael Wiehe är självupptagen och tar för stor plats. Men han har gjort mycket bra för mänskligheten. Det är spännande med sådana människor, de som är alldeles för buffliga men är okej för att de står på rätt sida.

ja, nog är det höst alltid.

Detta konstaterade jag och mina vårdtagare upprepade gånger idag. Vi hjälptes liksom åt att påminna varandra om hur det nu var, ganska ofta också. Ibland tycker jag det är ofattbart hur bra jag har blivit på att prata om väder. Det är en konst, vill jag lova.

om någon vecka ska ABF ha ett föredrag om hoola bandoola band. Hoppas jag kan gå.
På premiären av bananas livesände de en frågestund med fredrik gerten  från malmö där också Mikael Wiehe dök upp och sjöng om frihet. Han hade iaf självdistansen att ta upp uttalandet "Om jag hör mikael wiehe säga nicaragua en gång till så skriker jag" som såklart kom från sjuttitalet men går att applicera på lite vad man vill. Jag tycker Mikael Wiehe är självupptagen och tar för stor plats. Men han har gjort mycket bra för mänskligheten. Det är spännande med sådana människor, de som är alldeles för buffliga men är okej för att de står på rätt sida.

telefonförvirring.

Idag när jag fått höra att benazir bhutto skulle ha varit korrumperad blev jag så tankfull att jag var tvungen att ringa min far. Och det jag gör är inte bläddra fram till hans bokstav utan till B. helt logiskt, och det fick mig att tänka att man kanske inte skulle ringa upp en person utan ett samtalsämne och sen får man se vem som är på andra sidan.

Jobbhelg över. hurra!

språknörderierna

Halvvägs genom udda känner jag att det är ju det här jag älskar. Inte systembolaget i huddinge, ord. Jag älskar ord och det låter så löjligt. Mest älskar jag systematik, att det är som det ska. Jag älskar inte poetiska ord som soluppgång eller stjärndamm. Jag älskar att komparera verb, jag måste bara minnas det när jag sitter i skolan...


Det som gör mig vansinnig är att drömma och drömma är samma ord.
Alltså, att drömma om en framtid som artist och att drömma om sin matematiklärare. Jag förmodar att ni ser skillnaden. En stark önskan jämför med ett bearbetande av intryck det undermedvetna samlat på sig under dagen? Dessutom är nattdrömmar inte sällan mardrömmar och i det motsatsen till livsdrömmar. Sen kan man ju bland in de lite mer banalare dagdrömmar, vilket jag kan acceptera som en avart av sovdrömmar. Men I have a dream hade väl gått att formulera bättre på svenska?

L. hade världsrekord i dagdrömmeri, vill jag minnas att hon berättade. Hon är förövrigt anledningen till att jag hittade sara lövestams blogg från början. Jag skulle tacka henne om jag inte förutsatt att hon föraktar mig.

ontario?

Jag tror stuffes nya band som jag missar, as we speak, heter så. Men jag kanske har fel. Istället är jag hemma och peppar på körslaget samt planerar att slå mig till ro med min spontana lördagspresent jag fick av peter. Udda av Sara Lövestam som jag är så sugen på att läsa. Åh, vad underbart. Kanske ett glas vin och ett bad också? Dock ska någon främling sova här i natt så även om jag är själv hemma nu ska jag försöka komma ihåg att inte då naken. Vädret underlättar ju att hålla det i minnet.


Kan inte de här får nobellpriset om det är så bra som utlovas? Konstigt är dock att artikeln pratar om att alla dagar ska bli rätt dagar i månaden. Då bortser de från de dagar man vaknar på fel sida, men även att pms är ett sjukdomstillstånd som inte huvudsakligen är kopplat till ont i magen. Det är allt från dödsångest till att inte fungera över huvud taget.

Tillägg:

Jag borde förstås se hissar som handikapphjälpmedel. Jag skulle aldrig få för mig att använda dörröppnare om jag inte ska ut med något skrymmande och inte har hjälp att hålla upp dörren. Mitt miljösamvete säger nej. Hissar däremot, jag har liksom försökt inbilla mig att det är bara så man gör. Men jag ska skärpa mig.


Idag ska jag träffa Sara, potentiell ny kompis. Det är jätteroligt, och lite spännande. Imorgon ska jag på premiären av Bananas med min kära mor. Efter alla artiklar jag läst om den har jag fått en enorm avsmak för bananer som företeelse. Även KRAV-märkta bananer verkar ju inte så himla latcho, och ärligt talat kan jag ju räkna ut själv att ett svenskodlat äpple kräver mindre energi än en banan som åkt runt halva jordklotet.

Jag tänkte på något. Kanske på att jag har tänkt starta en ny blogg men aldrig kommer mig för. Kanske på att sjukgymnastiken gick rätt bra idag men jag ändå har ont. Dessutom får jag ondare av att spela gitarr men kan inte sluta. Jag älskar det ju!

viktig iakttagelse på jobbet.

Jag ska upp till våning fem. På varje enskild våning är lyset styrt av rörelsedetektor. Alltså tänds lamporna på ytterligare 5 plan förutom entréplan. Sparar jag då energi genom att inte ta hissen eller går det på ett ut? Till saken hör att jag är väldigt förtjust i hissar och inte ser dem som handikapphjälpmedel på samma sätt som dörröppnare.

lol

kul är när tanja länkar till cosmo där de skriver saker som "Var possessiv utan att vara psykopat." på temat hur man behåller sin man. Kvaliteten på dyl. artiklar blir liksom ännu bättre när det är uppenbart att de är skrivna för engleskspråkiga cosmo och översatta. Samt att många punkter är skrivna i jagform typ "mitt ex berättade nio bra saker jag hade gjort för sina föräldrar". Där snackar vi allmängiltigt.


Idag är det skola och om inte läraren shapar upp sig lite tror jag många kommer ledsna. Kul att ha börjat med grammatiken iaf, jag tycker det är spännande. Men av någon anledning är jag så slapp med pluggandet att det är skamligt.  


Sen så länkade tanja också till Slitz, vilket gjorde att jag blev sittande alldeles för länge med hakan nere vid knäna. Ja, alltså jag läser den ju bara för artiklarna. höhö. Skämt åsido har jag alltid trott att det finns en gräns för hur dum det är lagligt att bli. Här är slitz sexexperter:

"Tjena tjejer! Min flickvän har absolut inga bröst alls, hon ser ut som en tolvårig pojke på överkroppen. Jag skulle gärna se att hon fixade silikonimplantat, dels för att jag skulle gilla det och dels för att jag tror att hon skulle bli mer bekväm med sin kropp ifall hon faktiskt hade bröst. Min fråga till er är om hon kommer bli arg ifall jag säger detta till henne och om det finns någon risk att jag till och med spär på hennes komplex?
Oslo-Björn, 20 år

Camilla:
– Att förstora brösten är absolut ingen stor sak idag, och om du nu vet säkert att hon har komplex för det så är det klart att hon ska förstora brösten.
Elisabeth: – Ingen tjej tackar nej till lite större boobies, förutsatt att man inte är en hårig feminist och lever kvar med 70-talets normer. Ärligt talat, är det någon som tar skada av det?
Angelica: – Det bästa du kan göra är att du skramlar ihop pengarna och ger henne en bröstförstoring, gör det till en överraskning. Tar hon illa upp är det hennes sak, allt du försöker göra är ju att  få henne att känna sig mer bekväm i sin kropp. "


(konstpaus för att överväga om det är för dumt för att argumentera emot)


Ja, ja, uppenbarligen behöver jag inte peka ut varför påståenden som "ingen tjej tackar nej till lite större boobies" bara är sant i slitzvärlden. Skola om någon timme och jag längtar innerligt. Mest längtar jag tills ikväll då det är desperate housewives och mina kärleksideal kommer krocka. Ett inferno är det minsta man kan säga, länge sen jag såg tv-serier på tv men i slutet av förra säsongen kom jag att engagera mig. Kanske borde dricka ett glas vin i morgonrock för att understryka att jag är vuxen och gör vad jag vill. På det temat berättade mikael något kul; Han hade en kollega på ett gammalt jobb som åt en tallrik full med sprutgrädde och saftkoncentrat till lunch. Mmm, plötsligt verkar vin på en jobbkväll inte så galet va?

Körslaget!

Sitter och tittat på lördagsunderhållning på tv med hunde uppkrupen i knät fast hon inte ska vara i möblerna. Ibland får man faktiskt göra undantag, annars skulle ju inte ordet finnas. Inte heller undantagstillstånd skulle finnas om det inte utfärdades.

Jag älskar körslaget. Inte bara av den enkla anledningen att jag tycker om att sjunga i kör och att det är intressant att höra körledarnas arrangemang (som ibland är riktigt bra). Men mest för att det är feel good-tv. Det är glädje från början till slut! Inga hårda känslor mellan de konkurrerande lagen eller körledarna, alla peppar och uppmuntrar varandra och alla sjunger för att det är kul. Något annat som är unikt är att människor som har fyllt 50 deltar på lika villkor med unga och fixade persioner, sådana vi är vana vid att se i rutan. Visst kan det bli lite awkward när alla tvingas göra utmanande koreografier, men det vägs upp av gruppkramarna och den genuina känslan. Jag vet att det är tv och tv är fiktion men jag tror fortfarande att de har roligt.

I kvällens avsnitt sitter rodde ute i rinkeby och letar efter sin kör. Han nekar ett gäng svennar, inte för den sakens skull, men det är ändå befriande. Jag tycker det är härligt att se positiv mediabevakning från rinkeby också. Superfint är det.

Och jag hade ingen aning om att jag älskade caroline af ugglas så mycket som jag tror att jag gör.

guldhelg!

I morse kom jag hem sju. Det är lagom tycker jag när man är ute och festar, för då har pendeln börjat gå.
Idag har jag med nöd och näppe lyckats tänka och funktionera men varit väldigt glad. Konstigt är att peter åkte hem tidigt och tog det lugnt och har mått mycket sämre än jag idag. Man mår inte som man förtjänar.

Har åkt och hämtat lilla hunde till och med, klarade bussresa utan att kräkas. Score! Nu går hunde runt och letar efter sina låtsasbäbisar. Hon är skendräktig igen, nästan fascinerande, men mest jobbigt för henne. Hon är rätt hängig också.


dagens bloggtips:

Här är ett inlägg i faddes blogg jag tycker är hysteriskt roligt. Informativt, om man så vill.


RSS 2.0