LOOSE LIPS
Saker som gör mig oändligt glad idag:
- Kimya dawsons musik
- Kimya dawsons blogg
- Kimya dawsons syn på livet
- Kimya dawsons gruppkramar
- Kimya dawsons engagemang
- Kimya dawsons videos
- Kimya dawsons spelning på knitting factory på youtube
- Kimya dawsons sätt att ta upp tunga saker
- Kimya dawsons hela uppenbarelse
- 
- Att det är helg
- Att den här morgonen är den bästa på länge
- Ledigheten
- Sen den här obskyra grejen, Jag tror det kallas känslan
Ikväll är det stödfest för ingen människa är illegal. Det känns ju ganska viktigt och bonusen är att Le muhr och kajsa grytt ska spela. Jag är hemskt nöjd att jag köpte generation destruktiv i veckan. Ibland är det som att man får en halvhjärtad start med ett band fast de är jättebra. Om man har sisådär två låtar på en blandskiva eller mp3spelaren och man inte tar sig för att köpa skivan (Ja, jag är old school och köper min musik på sk. compact discs). Men bättre sent än aldrig.
Krille var här och åt pannkakor här om dagen, det var fint. Här är en av många anledningar att tycka om krille:
http://www.youtube.com/watch?v=cstmtiHlhm0
Jenny sa något sjukt smart här om dagen. Av någon anledning blir det som att varje gång jag träffat henne blir jag extremt tankfull (och det är inte ofta kan tilläggas). Hon behöver nästan inte säga något speciellt, jag blir bara så nollställd på ett bra sätt. Som att jag måste definiera om min verklighet. Det kanske är tur att vi inte umgås oftare (men mest synd.)
Det är två saker.
Först; Vem stoppade upp ett jävla kvastskaft i röven på pluxus?! Jag drog med Peter på deras spelning på arvika och menade på att jag lyssnade massor på dem förut och de är ju sjukt bra och spexiga. Maken till antiklimax har jag då aldrig stött på. De har ju ruttnat ihop och tycks plötsligt förakta allt vad gladpop och spex heter. Tråkigare spelning har jag sällan sett. Jag ska ta hjälp av youtube och försöka utvärdera vad de gjort på sistone men jag tror inte jag kommer fram till något annat svar. Alltså kom igen...
Det andra är att varje gång I'm from barcelona sjunger raden don't give up on your dreams så träffar det mig lika innerligt någonstans i magtrakten. Fy satan alltså, det är mysigt bara!!!1
Titanic
Cheferna på alla nivåer säger upp sig. Folk hoppar som råttor från det sjunkande skeppet. Jag fnissae förtjust och raljerade lite kring detta med världens finaste samordnare och så råkare överstechefen aka. gestapo sitta i rummet brevid och höra EXAKT allt jag säger och ja, hennes namn förekom visst.
Min ledighet har varit så givande. Bara jätteskönt och fint att komma tillbaka till jobbet. Jag gillart, helt enkelt.
Idag har c. öppnat balkongdörren i alla fall mer persiennerna är neddragna fortfarande. i måndags jobbade jag ändå 12 timmar men inte en gång när jag kom förbi var persiennerna uppe. Slacker.
Förstinsistut
Det ser ut som jag har skrivit institut, men det jag försöker säga är bara att min anställning hänger lite löst på en så kallad tråd. Jag försöker vänjamig vid tanken men det känns ändå som ett skämt. Sist in - först ut. Givetvis, problemet är bara att jag räknas som sist in på en arbetsplats jag aldrig satt min fot. De kickar oss för att göra plats åt folk från servicehuset.
Kom inte med söndra och härskasnacket, jag har funderat på det och tycker inte jag är osolidarisk med andra arbetare. Detta är ungefär om alla kommunens vårdbiträden skulle gå under samma enhet. Lite segt att kickas för att någon annan arbetsplats går åt helvete. Inte för att inte hela vårt företag gör det... men ÄNDÅ!!!1
Pax mig köra tunnelbana!!! och PAX avgångsvederlag :D
Till helgen flyttar Moa in på riktigt. Det känns bra, hon har ju hängt här så länge jag kan minnas. Igår hade vi lite kollektivmöte, som blev väldigt ouppstyrt. Vi pratade lite löst om vad man stör sig på och jag fick ur mig "Men jag kommer bara på saker man kan störa sig på mig" och anna föreslog en runda på just detta. Jag menade på att jag duschar och tvättar konstant så om någon annan känner att de skulle behöva något av dessa får de gärna säga till. Peter tittade på mig och sa "Men jag kommer bara på störiga saker du gör".
enough said.
Inflyttningsfesten kan bli typ när som helst, jag vet inte. Räknar med några veckor och antagligen längre ändå.
Igår fick jag dubbla löner eftersom jag börjat gå fast. Sjuk känsla verkligen. Var på record hunter och firade detta. Jag älskar record hunter, man kan alltid fåde bästa tipsen och de som jobbar där är så mycket musiknördar ut i fingerspetsarna som man kan tänka sig verkligen. Så himla värt.
Jag köpte:
Le muhr - generation destruktiv
i'm from barcelona - let me introduce my friends
hell on wheels - there is a generation of handicapped people to carry on
alanis morisette - jagged little pill
speaker - well! come closer
profesora
I princip alla gamla godingar, jag grät nästan en smula av tillfredsställelsen och nostalgin. Sen fikade jag och p. på bönor och bakat, vilket var sjukt mysigt. Jag passade på att försöka fråga bruden som jobbade där om tips inför min och apans bake-off. Vissa dagar tror jag att jag kan knäcka honom och andra dagar känns det sämre. Men det handlar väl om att tro på vad man gör. På det temat klippte jag håret på kalle igår. Alltså riktig frisyr liksom. Bild kommer. Men han menade att jag verkade säker så han var inte rädd.
Jag har tänkt mycket på fenomenet att skriva Två punkter efter en mening. Alltså inte riktigt tre punkters konstpaus, men inte heller en punkt som att man verkligen vill ta slut på en mening inte. Det är nog ett ganska nytt fenomen. Jag vill minnas att jag läst någon skriva något käckt om just detta för länge sedan men minns inte.
Kom inte med söndra och härskasnacket, jag har funderat på det och tycker inte jag är osolidarisk med andra arbetare. Detta är ungefär om alla kommunens vårdbiträden skulle gå under samma enhet. Lite segt att kickas för att någon annan arbetsplats går åt helvete. Inte för att inte hela vårt företag gör det... men ÄNDÅ!!!1
Pax mig köra tunnelbana!!! och PAX avgångsvederlag :D
Till helgen flyttar Moa in på riktigt. Det känns bra, hon har ju hängt här så länge jag kan minnas. Igår hade vi lite kollektivmöte, som blev väldigt ouppstyrt. Vi pratade lite löst om vad man stör sig på och jag fick ur mig "Men jag kommer bara på saker man kan störa sig på mig" och anna föreslog en runda på just detta. Jag menade på att jag duschar och tvättar konstant så om någon annan känner att de skulle behöva något av dessa får de gärna säga till. Peter tittade på mig och sa "Men jag kommer bara på störiga saker du gör".
enough said.
Inflyttningsfesten kan bli typ när som helst, jag vet inte. Räknar med några veckor och antagligen längre ändå.
Igår fick jag dubbla löner eftersom jag börjat gå fast. Sjuk känsla verkligen. Var på record hunter och firade detta. Jag älskar record hunter, man kan alltid fåde bästa tipsen och de som jobbar där är så mycket musiknördar ut i fingerspetsarna som man kan tänka sig verkligen. Så himla värt.
Jag köpte:
Le muhr - generation destruktiv
i'm from barcelona - let me introduce my friends
hell on wheels - there is a generation of handicapped people to carry on
alanis morisette - jagged little pill
speaker - well! come closer
profesora
I princip alla gamla godingar, jag grät nästan en smula av tillfredsställelsen och nostalgin. Sen fikade jag och p. på bönor och bakat, vilket var sjukt mysigt. Jag passade på att försöka fråga bruden som jobbade där om tips inför min och apans bake-off. Vissa dagar tror jag att jag kan knäcka honom och andra dagar känns det sämre. Men det handlar väl om att tro på vad man gör. På det temat klippte jag håret på kalle igår. Alltså riktig frisyr liksom. Bild kommer. Men han menade att jag verkade säker så han var inte rädd.
Jag har tänkt mycket på fenomenet att skriva Två punkter efter en mening. Alltså inte riktigt tre punkters konstpaus, men inte heller en punkt som att man verkligen vill ta slut på en mening inte. Det är nog ett ganska nytt fenomen. Jag vill minnas att jag läst någon skriva något käckt om just detta för länge sedan men minns inte.
man kanske skulle gå en danskurs?
Eller vad säger ni?
Idag har jag försökt att inte dela saliv med främmande människor. Med skillda resultat, vi var tvugna att hålla en docka vid liv i 10 minuter tills ambulansen kom. Jag blev helt uppe i varv, det var så spännande. Kursen var toppen och dagen var fin. Jag fick göra parövningar med den skräniga tanten som berättade om kikki danielsson. Såklart.
I ena andetaget
berömde jag nemi för hennes genomtänkta bloggar (vilket jag verkligen tycker) och sen sätter jag mig här och skriver det Andra dravel-inlägget för dagen. Jag kände bara ett så stort behov! Dels för att sjukdom orsakar sällskapssjuka och jag tror mig kunna ringa helt fel människor på en lördagnatt. Jag tror det kan bli sådär fel igen. Jag kan nog inte ringa och säga "Nemi säger att alla säger" och förvänta mig ett seriöst svar. Lördag är dagen då människorna är fulla.
här är en lista på människor som inte kommer flytta in i skarpnäcks gruppboende:
anledningen är vag, mestadels för att hon brukar sova på soffan.
Oh no you don't! not on my watch!!1
(till höger på bilden nedan)
anledningen att han gick och köpte en lägenhet får väl vara nog.
De andra två (mor och moster) är lite för vilda.
anna gillar ju visserligen att festa men jag tror inte det skulle fungerat i längden. Här fraterniserar vi oss inte med sossar i onödan.
Vi skulle verkligen kunna behöva en hemmafru men hon verkar ha boende redan.
alltså har vi EN kandidat kvar som ev. är intresserad:
Åh en sån glad. Detta kan bara bli bra. Dessutom har hon pluggat genus och är sansad.
Jag hoppas verkligen att få en slut på den här sambosökarsåpan.
tripptripptripp... Jag är helt på tå. Jag förstår ju inte vad som menas när folk skriver saker ibland och ibland så förstår jag PRECIS ffs. Men vad gör man med information man inte klarar. eller ÄH skit i det det var säkert inget alls. Ingen sa något och jag svarade inget. OKEJ?! Jag orkar inte älta och borde sova. Jag ältar inte på ett jobbigt sätt, det tar bara så mycket energi. Fast jag är inte ledsen eller arg, jag tror jag är nära ett genombrott.
De senaste åren har jag försökt gå en första hjälpen kurs. Jag vet att jag drog av en lapp med telefonnummer på när jag jobbade i visättra. Vad kan det vara, 3 år sen i alla fall? Sen har jag försökt mer eller mindre aktivt att hitta någon kurs som passar och funkar och så. Mejlade för några veckor sen igen och fick svar på olika röda korsetkretsar jag kunde vända mig till. Det fanns ingen i närheten där jag bor så jag ringde till innerstan. Svaret jag fick var att de skulle ha en nästa helg men den var full. Så kan det gå tänkte jag, men idag när jag gick hem från ica VAD tror ni jag ser om inte en lapp där det står att röda korset anordnar första hjälpenkurs I MITT FUCKING KVARTER imorgon. Ännu en motivering till varför jag inte ska gå ut och busa med de andra barnen. Jag är så otroligt nöjd. Så jag ringde och anmälde mig och han var snäll. Det är kul och imorgon måste jag upp tidigt.
Gladdum är typ det bästa ordet och imorgon måste jag skriva om tittmyran.
här är en lista på människor som inte kommer flytta in i skarpnäcks gruppboende:
anledningen är vag, mestadels för att hon brukar sova på soffan.
Oh no you don't! not on my watch!!1
(till höger på bilden nedan)
anledningen att han gick och köpte en lägenhet får väl vara nog.
De andra två (mor och moster) är lite för vilda.
anna gillar ju visserligen att festa men jag tror inte det skulle fungerat i längden. Här fraterniserar vi oss inte med sossar i onödan.
Vi skulle verkligen kunna behöva en hemmafru men hon verkar ha boende redan.
alltså har vi EN kandidat kvar som ev. är intresserad:
Åh en sån glad. Detta kan bara bli bra. Dessutom har hon pluggat genus och är sansad.
Jag hoppas verkligen att få en slut på den här sambosökarsåpan.
tripptripptripp... Jag är helt på tå. Jag förstår ju inte vad som menas när folk skriver saker ibland och ibland så förstår jag PRECIS ffs. Men vad gör man med information man inte klarar. eller ÄH skit i det det var säkert inget alls. Ingen sa något och jag svarade inget. OKEJ?! Jag orkar inte älta och borde sova. Jag ältar inte på ett jobbigt sätt, det tar bara så mycket energi. Fast jag är inte ledsen eller arg, jag tror jag är nära ett genombrott.
De senaste åren har jag försökt gå en första hjälpen kurs. Jag vet att jag drog av en lapp med telefonnummer på när jag jobbade i visättra. Vad kan det vara, 3 år sen i alla fall? Sen har jag försökt mer eller mindre aktivt att hitta någon kurs som passar och funkar och så. Mejlade för några veckor sen igen och fick svar på olika röda korsetkretsar jag kunde vända mig till. Det fanns ingen i närheten där jag bor så jag ringde till innerstan. Svaret jag fick var att de skulle ha en nästa helg men den var full. Så kan det gå tänkte jag, men idag när jag gick hem från ica VAD tror ni jag ser om inte en lapp där det står att röda korset anordnar första hjälpenkurs I MITT FUCKING KVARTER imorgon. Ännu en motivering till varför jag inte ska gå ut och busa med de andra barnen. Jag är så otroligt nöjd. Så jag ringde och anmälde mig och han var snäll. Det är kul och imorgon måste jag upp tidigt.
Gladdum är typ det bästa ordet och imorgon måste jag skriva om tittmyran.
åh, tills döden skiljer oss åt!
Är det inte det vackraste ni sett :D :D :D
(Ja, jag syftar alltså på skorna, inte att en sjöman älskar havets våg)
Igår försökte jag köpa en tröja med en unicorn på internet, eftersom jag ändå inte gör av med några pengar när jag ligger hemma och ruttnar. Givetvis funkar det inte men de drar pengar ändå. TVÅ gånger. Kul, det är straffet för att man är en jävla nörd.
Idag är jag friskare. Idag ska jag baka! Synd bara att det inte finns någon att mata med konstiga saker jag bakat. Skulle ju kunna försöka få i lee och hennes hushåll lite paj, de är ju hemskt många på besök men jag har inte orken att bjuda ner folk på fika. Får väl lösa det på något sätt antar jag.
Strålande och väldigt inspirerande, är när vännen kommer hit och härjar runt om att en bekant till honom visat sig ha våldtagit någon. Inspirerande är den inställning han har, som jag lyckas uppbåda ibland och på tal om tidigare inlägg. Strålande är män(niskor) som reagerar.
Det är vackert ute idag. Den som ändå kunde ta sig en höstpromenad, det har jag verkligen längtat efter. Men brist på sällskap. Min ipodsladd är fortfarande borta men nu har jag fått låna annas i alla fall. Sådärja! Kanske tar mig ett par kvarter i alla fall om jag har tur.
Bra just nu
* Vädret
* Fick svar på cellproverna, allt som det ska
* Tillfrisknandet
* Fredrik Lindström (karln lär mig saker om mig själv)
* Ensamheten & Lugnet
Sen glömmer jag ledsamheten att inte få klä ut mig till fisk. Det kommer fler gånger, det gör det verkligen.
bonus:
Dagens lista
Saker som gör mig arg och omotiverat upprörd :
* konstgjorda växter
* folk som köper o-ekologisk mjölk
* gjutjärn
* marsvin
* hårda knutar på plastpåsar
* bebisspråk
* yrke: kändisbloggare
* techno
* kläder på djur
* Stadsjeepar och dyl. överproportionerade bilar
Idag var en långsam dag. Jag ville bara att någon skulle hålla mig sällskap. Först blev det Fredrik Lindström. Om g. ska bli den nya Fredrik Lindström tror jag hon passar. Han har sån fin ödmjukhet, och så är han lång också. Det är kul. Sen ringde jag lite, kägelbanan och röda korset. Sen kom Anna hem och gav mig kaffe. Kaffe är gott och hon är fin. Mina dagar går i ultrarapid men ändå bara försvinner dem. Så går en dag av vårt liv och kommer aldrig åter.
Sen har jag bråkat med exet i ett par timmar på msn. Ibland förstår jag inte vad vårt problem är men det är tydligen samma gamla vanliga. Sen är sagan om mitt liv att människor som stått mig nära stirrar mig stinnt i ögonen och säger att jag förändrats. Varje gång blir jag lika överraskad och aldrig får jag något svar på vad som är annorlunda. En gång var det barndomsvännen som kände sig obekväm med den jag hade blivit. Tyvärr kunde hon bara peka ut saker som att jag hade nya byxor (nu när jag tänker på det pratade även exet om byxor idag). Nya byxor kan man behöva ibland om man inte vill som ramsan säger "gå med rumpan bar" och jag vill tro att det är något annat som ligger bakom. Men är det fel att utvecklas över huvudtaget?
Han kallar mig bitter.
Jag tycker det är ironiskt, det är allt.
* konstgjorda växter
* folk som köper o-ekologisk mjölk
* gjutjärn
* marsvin
* hårda knutar på plastpåsar
* bebisspråk
* yrke: kändisbloggare
* techno
* kläder på djur
* Stadsjeepar och dyl. överproportionerade bilar
Idag var en långsam dag. Jag ville bara att någon skulle hålla mig sällskap. Först blev det Fredrik Lindström. Om g. ska bli den nya Fredrik Lindström tror jag hon passar. Han har sån fin ödmjukhet, och så är han lång också. Det är kul. Sen ringde jag lite, kägelbanan och röda korset. Sen kom Anna hem och gav mig kaffe. Kaffe är gott och hon är fin. Mina dagar går i ultrarapid men ändå bara försvinner dem. Så går en dag av vårt liv och kommer aldrig åter.
Sen har jag bråkat med exet i ett par timmar på msn. Ibland förstår jag inte vad vårt problem är men det är tydligen samma gamla vanliga. Sen är sagan om mitt liv att människor som stått mig nära stirrar mig stinnt i ögonen och säger att jag förändrats. Varje gång blir jag lika överraskad och aldrig får jag något svar på vad som är annorlunda. En gång var det barndomsvännen som kände sig obekväm med den jag hade blivit. Tyvärr kunde hon bara peka ut saker som att jag hade nya byxor (nu när jag tänker på det pratade även exet om byxor idag). Nya byxor kan man behöva ibland om man inte vill som ramsan säger "gå med rumpan bar" och jag vill tro att det är något annat som ligger bakom. Men är det fel att utvecklas över huvudtaget?
Han kallar mig bitter.
Jag tycker det är ironiskt, det är allt.
hey polispådrag
Ja, det är min tumme nere till höger i bilden.
Rakt utanför mitt fönster var det polisbilar och ett helt gäng poliser som letade efter något eller någon. Dock var det ingen panik i luften, vilket jag såklart vill få det till. Någon hade väl rånat ica eller något och de lallade runt lite, så började min dag.
Sen somnade jag om och vaknade vid 17 när peter kom hem. Vilken givande dag! Tror dock att jag sovit bort den värsta febern så det känns bra. Sen ringde jobbet och sa att om jag inte mår bra är det väl lika bra att jag inte jobbar helgen. Även om jag i min fantastivärld ÄR frisk och kry nog att jobba, festa och spela match i helgen. Men i verkligheten vet jag att jag inte kommer vara det. Skrev ett meddelande till christerklister att jag inte spelar på söndag. Han tog det av någon anledning väldigt lugnt, han tror visst att det är lätt att hitta en målvakt och utrustning på några dagar. Eller så vill han inte att jag ska oroa mig. Fin tanke.
Jag hade lovat mig att inte se dokumentären om stureplansprofilen ikväll. Men nu börjar jag ångra mig, kommer säkert se den. Återkommer med arga kommentarer imorgon. (Men jag står fast vid att det är fel på så många plan att ge våldtäktsmän det utrymmet att manipulera svenska folket, precis som tidigare länkade artikeln.)
Nej, jag är inte frisk den här veckan, näe.
Nu har jag fått frikort på vårdcentralen och det känns som att falla ned i ett djupt hål. Trots att jag bara blir sjukare planerar jag flitigt inför helgen vilken jag tänker är LÅNGT borta. Jag har bjudit in mig själv på två fester och kommer nog lynchas om jag inte kan komma på matchen. Dessutom är det min jobbhelg, hur tänker jag att min ynkliga kropp ska vara med på allt detta? Ibland förstår jag att folk börjar knarka uppåtknark.
Fast jag inser att det kunde varit värre och lider med vänner som hamnar i allt knepigare sitsar. Mest drömmer jag mardrömmar om att jag gör fel saker på jobbet och knasar till det. Dessutom ringde de från jobbet varje dag, jag blir så nervös och stressad. Jag har nog aldrig tagit emot ett samtal från mitt jobb utan att tro att jag ska få skäll. Jag utgår från att jag gjort något fel, fastän det i princip aldrig är därför de ringer.
Här är en bild när vi var ute och gungade i hägerstenstrakten. Det var mysigt vill jag lova, vi gungade så högt så vi slog runt stången. Det var helt galet, mad i tell you!!!!1
Dessutom har jag på något vänster märkt att man kan kolla statistik i sin blogg (jag har typ två till fem unika besökare, så det är väl lagom spännande) men jag tänkte se om den går upp kraftigt när jag har bilder med lite hud. Sånt säljer väl?
vad ska vi göra? krossa alliansen.
Men är det stoppa eller krossa, frågade sig en förvirrad kille bakom oss. Jag tänker att om han gör både och så ska nog sagan få ett lyckligt slut. Sen höll jag på att svimma och var tvungen att åka hem. Jag är sjuk som ett as men pallrade mig dit på en treo. Tusen människor jag inte orkade hälsa på och när jag duckar en så hoppar jag in i en hund (livs fobi nummer 1) sen en clown (livs fobi nummer 2) och sedan blondinen. Och såklart känner blondinen och j. varandra och allting känns så beige ibland.
Hej. nu lägger jag in en glad bild så alla minns att jag är glad och snäll. Jag känner alltid ett stort behov av att lugna folk och släta över när jag haft känslostormar eller varit arg. Även om det är fullständigt befogat och något jag verkligen kan stå för. Tråkigt nog är jag mest mån om att inte göra någon illa till mods, fast det är okej att vara arg.
Hej. nu lägger jag in en glad bild så alla minns att jag är glad och snäll. Jag känner alltid ett stort behov av att lugna folk och släta över när jag haft känslostormar eller varit arg. Även om det är fullständigt befogat och något jag verkligen kan stå för. Tråkigt nog är jag mest mån om att inte göra någon illa till mods, fast det är okej att vara arg.
Hey patriarkatet, fortfarande inte kompis.
I veckan såg jag Claes Borgström prata om jämlikhet och feminism. Moderatorn var alldeles för pigg på att stryka medhårs så det blev mer som en mysig stund med malou von siwers än en reell utfrågning om politiska åsikter och feministiska framtidsvisioner. Jag vet inte om det är torsdagens till synes tandlösa föredrag som fått mig att återigen tänka på att vara kvinna. Eller så är det bara livet.
Jag tänker på att jag inte är ovanlig. Jag är som så himla många andra, med turen/ oturen att vara feminist som den största skillnaden i sättet att uppfatta det. Jag tror att jag väljer att se patriarketet på ett annat sätt än andra kanske gör när jag träffar på det. För träffar på det gör en i tid och otid oavsett om en så önskar.
Kvinnlighet?
Jag var inte mer än tre år när jag lärde mig att rosa är en flickfärg. Min mormor berättar än idag förtjusat om hur mycket jag tyckte om rosa.
Jag var cirkus sex år gammal när jag förstod att jag inte fick leka pojklekar eller sitta med pojkarna på lunchen.
Jag var tio år när jag lärde mig att lesbisk är ett skällsord.
Jag var elva år gammal när min lärare på allvar bad mig tona ned mig och vara mer som en flicka ska vara.
Jag var tov år första gången en välmenande pojke sa åt mig att raka benen. (Jag frågade inte specifikt efter hans åsikt)
Jag var fjorton år gammal när en pojke i min klass förklarade att jag inte är en riktig tjej. Han passade på att använda uttrycket banantjej eftersom han var skejtare och det var tufft.
Så vad göra med informationen att jag inte är en riktig tjej? Jag tror jag försökte bli henne en stund, men det var varken lätt eller särskilt roligt. Dessutom tänkte jag att problemet kanske bara var att jag inte hade bröst. I samma veva förstod jag att min kropp inte är riktigt min. Det är en sak jag måste dras med men som någon annan bedömmer. Mitt utseende finns först i någon annans ögon men jag kan heller inte välja bort att speglas i någon annans ögon. (även om det är en värdelös och pubertal dumjävel)
Jag var sexton år när jag hamnde på barn- och ungdomspsyk för typiska tjejproblem. Jag var 16 år när jag fick veta att min ångest var könsrelaterad.
För mig är allt så bizarrt när jag ser tillbaka på det. Men så jävla vanligt. Som tårta på grädden har vi också verkligheten som en så kallad vuxen kvinna (och så feministen i mig som inte vill blunda för saker även om det skulle göra livet enklare att leva många gånger.) Det är nämligen som följer: våldtäktsmän, kvinnomisshandlare och übersexister finns inte bara på papper eller i tidningar. De existerar i vardagen även om en väljer bort de värsta fallen och sammanhangen. Ibland kommer de oinbjudna och det kan vara jävligt svårt att komma undan. Jag har direkt och indirekt stött på detta gång på gång. Jag vågar inte räkna hur många jag känner som blivit våldtagna, och då våldtäkter oftast sker i nära relationer är det ju inte otänkbart att det är någon jag träffat. Jag har sett alltför många män utöva en allt för destruktiv makt över allt för många kvinnor. I min närhet! Jag pratar inte längre om löneskillnader i regeringskansliet eller könsstympning i muslimska regimer. Detta här här och nu och lilla rädda jag ska hantera saker och ting. Jag ska ta ställning för jag skulle inte kunna leva med mig själv annars. Ibland gör jag kanske fel, ibland menar jag mer väl än hur det blir men jag kan ärligt säga att jag vägrar låtsas som ingenting.
Jag har stått för vad jag tror på och alldeles för många gånger gått ut som förlorare. Retoriskt är det ju den som vågar yttra ett ord som förknippas med det (Diarré!!! Kolla nu tycker nu att det är jag som är äcklig, fast jag inte har något med det att göra). Jag blir den sura, dumma jäveln som vill bråka medan han vill ju bara vänner och ha lite roligt. Då väljer folk hans lag, tack så mycket.
Som den vidriga intervju (http://www.expressen.se/1.820529) med stureplansprofilen där skribenten spelar extremt mycket på boy next door och gulliga mamman som bjuder på wienerbröd. Man verkligen hör det eka i hennes ord att "inte skulle väl han?". Stackars misförstådda pojke, han är ju som du och jag? Han är som vem som helst, och det är ju det jag önskar att folk vågade se. Vanliga män våldtar.
Men det händer gång på gång, den verkliga förövaren lyckas allt för ofta vara den charmiga boy next door och ingen skulle väl tro något illa om honom?! Jag har mer än en gång förlorat vänner pga. att jag är krånglig, avigt inställd mot boy next door. Oavsett om jag försökt förklara eller inte, och avsett om det är människor jag har en enorm respekt för innan så tycks den manliga gemenskapen väga tyngst. Det gör jävligt ont.
Ofta vägrar människor över huvudtaget att se maktstrukturer. När tuffa killen med status och vänner och minst 5 år äldre än sin tonårstjej är systematiskt otrogen ser inte folk det som ett problem. Inte ens när hon sitter hemma och är gravid med hennes barn ser alla ett problem i det. Det här är inte bara otrohet, det här är maktutövande som fan! Hon har inte möjlighet att bete sig likadant och ha kvar sina vänner. Hon har inte möjlighet att stå upp mot honom och fortfarande ha kvar alla vänner. Reglerna är inte lika för alla.
Jag kan säga det igen.
Kön är en konspiration.
(Och så vill jag tacka trubaduren för all inspiration jag fått genom åren. Hoppas du dör snart.)
humor i humor i humor
Idag vaknade jag med typ 20 nya sms, som också kan vara det roligaste jag läst på mycket länge. Härliga tider, går upp och häller i mig en resorb och vad ser jag inte om fantastiskt lockande pannkakor... På just min diskbänk. Anna är inte hemma så hennes är det inte. Moa och bashi ligger och sover i sofs rum med öppen dörr. Jag funderar på att tappa något hårt utanför så de måste vakna ^^ Då kan jag ju råka fråga om jag får en pannkaka. Det får jag säkert.
Eller så går jag bara och köper jouice att bota baksmällan med.
Hemskast just nu är förresten att sladden till min ipod är borta, och då menar jag verkligen borta. Jag vet så väl var jag la den senast och det är ju så mycket folk som springer här. Vad göra. Hey desperationen, ja...
Igår vad comeon här och drack vin och jag skrattade så jag dog lite några gånger. Jag fick passa på att medla mellan henne och L8, hennes blivande granne tamtaram. Är det inte lustigt att mina gamla kompisar från förr råkar flytta in på samma gata på söder? Det är inte som att man har råd att bo på söder liksom. Jag är sjukt glad för hennes skull i alla fall.
Planen igår var connection, Tills jag sa de gyllene orden "fast mitt pass är ju trasigt... och utgånget" och hon svarade "oj... jag glömde det hemma". Då kom vi fram till tigris (50 meter hemifrån) men lyckades inte ta oss dit. Prima kväll med andra ord!!!
AH! JAg åt en pannkaka och det var det bästa jag gjort i mitt liv. Plötsligt vill jag liksom inte att de ska vakna längre. men gå till affären vore trevligt. Egentligen är det helt sjukt att jag inte är mer bakis, vin kanske är skiten egentligen? Varför har ni undanhållit det i alla år, vavava?
Den där Fatima mernissi
Något utav det bästa hon sa var när hon beskrev sin taktik i att reda ut saker. Om något brydde henne ältade hon det med alla hon träffade till någon slängde ut sig något vettigt på temat, förr eller senare. Hon menade på att det förlorar man några vänner på men är billigare än att gå till en psykolog. (Ej att förväxla med människor som ältar sina problem och sen inte är ett dugg intresserade av något omgivningen har att säga)
Jag har pressat moa på detaljer om genusvetenskap och kommit fram till att jag verkligen verkligen vill läsa det. Jag har dessutom haft en liten syokonsultation med min kollega henrikmedbilen som gav väldigt mycket och ringde även mor vid 10 imorse för att få lite respons på mina funderingar. Mor är bra
HELG IGEN!!!!1 IGEN IGEN IGEN!!!! HURRA!!!!1
Jag har pressat moa på detaljer om genusvetenskap och kommit fram till att jag verkligen verkligen vill läsa det. Jag har dessutom haft en liten syokonsultation med min kollega henrikmedbilen som gav väldigt mycket och ringde även mor vid 10 imorse för att få lite respons på mina funderingar. Mor är bra
HELG IGEN!!!!1 IGEN IGEN IGEN!!!! HURRA!!!!1
real life kollektivet/ skarpnäcks gruppboende
Okej:status quo
* Vi har kusin som precis när vi tänkt be honom flytta hit köpte en lägenhet. Han är nöjd och glad och det är ju trevligt. Om än väldigt ironisk timing.
* Vi har N. som skaffat sig ett rum i innerstan precis när jag skulle höra med henne om hon ville komma och kika på rummet vi ska hyra ut. Hon trivs nog och det är ju bra.
* Å. bor kvar i götet, så där blev inget mer med det .
* A. tycks redan ha boende.
Sen är vi helt plötsligt inne på kompisars kompisar och läget känns inte alls lika bra. Däremot har vi en joker som absolut skulle kunna vara det bästa valet om allt är som det ska. Vi får väl ha kollektivmöte och konferera.
Snart är det kanelbullens dag och då får alla som vill komma och äta kanelbullar hos oss! Vi bakade bullar häromdagen som tog slut i ett huj. Det var roligt, vi bakade för att vi skulle ha kollektivmöte/ fika som inte blev av men gosse, vad uppskattade bullarna var.
Jag är helt lost i flyttarna, hemma och på jobbet. Allting är nytt, förvirrat, skrämmande och halvdant. Jag minns inte var jag har mig själv, finns det något litet att hålla fast i? Sen funderar jag istället på att ändra saker och ting ännu mer fast jag helst vill bromsa mig ur uppförsbacken. Det är en fin linje.
Men sen försöker jag påminna mig om två saker, för det första har jag kronisk beslutsångest. Så är det bara, jag kommer aldrig känna 100% för något. Jag har tvivel och får leva med dem, det är okej.
För det andra är det okej att inte veta från början, det är okej att fundera lite. Jag har inte bestämt vad jag vill med mitt liv, men det är inte så viktigt just nu. Det är viktigare att trivas och må bra för en stund.
Det blir nog bra. Snart ska jag bege mig på möte med Feminister i opposition på ABFhuset med den här stiliga karln. Tänk bara vilken kväll det kan bli.
* Vi har kusin som precis när vi tänkt be honom flytta hit köpte en lägenhet. Han är nöjd och glad och det är ju trevligt. Om än väldigt ironisk timing.
* Vi har N. som skaffat sig ett rum i innerstan precis när jag skulle höra med henne om hon ville komma och kika på rummet vi ska hyra ut. Hon trivs nog och det är ju bra.
* Å. bor kvar i götet, så där blev inget mer med det .
* A. tycks redan ha boende.
Sen är vi helt plötsligt inne på kompisars kompisar och läget känns inte alls lika bra. Däremot har vi en joker som absolut skulle kunna vara det bästa valet om allt är som det ska. Vi får väl ha kollektivmöte och konferera.
Snart är det kanelbullens dag och då får alla som vill komma och äta kanelbullar hos oss! Vi bakade bullar häromdagen som tog slut i ett huj. Det var roligt, vi bakade för att vi skulle ha kollektivmöte/ fika som inte blev av men gosse, vad uppskattade bullarna var.
Jag är helt lost i flyttarna, hemma och på jobbet. Allting är nytt, förvirrat, skrämmande och halvdant. Jag minns inte var jag har mig själv, finns det något litet att hålla fast i? Sen funderar jag istället på att ändra saker och ting ännu mer fast jag helst vill bromsa mig ur uppförsbacken. Det är en fin linje.
Men sen försöker jag påminna mig om två saker, för det första har jag kronisk beslutsångest. Så är det bara, jag kommer aldrig känna 100% för något. Jag har tvivel och får leva med dem, det är okej.
För det andra är det okej att inte veta från början, det är okej att fundera lite. Jag har inte bestämt vad jag vill med mitt liv, men det är inte så viktigt just nu. Det är viktigare att trivas och må bra för en stund.
Det blir nog bra. Snart ska jag bege mig på möte med Feminister i opposition på ABFhuset med den här stiliga karln. Tänk bara vilken kväll det kan bli.
Sponge bob <3
Mitt gamla kontor håller på att gå under. Jag antar att jag inte får blogga om det men allt går helt åt helvete (eftersom några av er vet var jag jobbar, samt det ser rätt illa ut). Men ärligt, ord kan inte beskriva och enorma desperata nedskärningar görs nu. Men chefen förklarar att det inte är nedskärningar utan "anpassningar" efter kundunderlaget. Som om folk är dumma nog att inte förstå när de jobbar på 200%. Alla måste omedelbart gå in på tjänstgöring varannan helg (kanske även kvällar framöver) eller gå ned i tid och förlora en tusenlapp eller två i månaden.
"Nu kan ju ni tycka att det här är att välja mellan pest eller kolera, men nu har i alla fall ett val"
Sa pedagogiska chefen nöjt. Sen meddelade hon att hon sagt upp sig så vi är inte hennes problem länge till.
Jag läste i en gratistidning härom dagen om trender just nu, att Manliga Mannen är tillbaka. Skönt, jag har verkligen saknat honom.
På det tema måste jag rekommendera Manlighet.blogspot.com, Eric är ett geni. Jag önskar bara att det var jag som kom på det först.
Jag pratade just med kjell från pingstkyrkan. Det var trevligt vill jag lova.
... forts följer:
Sen åkte jag und peder till pingstkyrkans loppis och köpte en massa bra grejer. Bästa måste vara golvlampan, grymt vackert! Lovar att sätta in bild snarast. Jag hittade nästan en elvisp också, jag saknar verkligen elvispen. Linda flyttade för någon vecka sedan och jag har redan varit uppe och plingat på och lånat den ^^. Igår gick även peter upp med två konservburkar han ville ha öppnade, då även konservöppnaren flyttade med kidsen.
Just det, jag gråter en smula av glädje varje gång någon kommenterar min blogg förresten. Kom ihåg det. Kärlek!
"Nu kan ju ni tycka att det här är att välja mellan pest eller kolera, men nu har i alla fall ett val"
Sa pedagogiska chefen nöjt. Sen meddelade hon att hon sagt upp sig så vi är inte hennes problem länge till.
Jag läste i en gratistidning härom dagen om trender just nu, att Manliga Mannen är tillbaka. Skönt, jag har verkligen saknat honom.
På det tema måste jag rekommendera Manlighet.blogspot.com, Eric är ett geni. Jag önskar bara att det var jag som kom på det först.
Jag pratade just med kjell från pingstkyrkan. Det var trevligt vill jag lova.
... forts följer:
Sen åkte jag und peder till pingstkyrkans loppis och köpte en massa bra grejer. Bästa måste vara golvlampan, grymt vackert! Lovar att sätta in bild snarast. Jag hittade nästan en elvisp också, jag saknar verkligen elvispen. Linda flyttade för någon vecka sedan och jag har redan varit uppe och plingat på och lånat den ^^. Igår gick även peter upp med två konservburkar han ville ha öppnade, då även konservöppnaren flyttade med kidsen.
Just det, jag gråter en smula av glädje varje gång någon kommenterar min blogg förresten. Kom ihåg det. Kärlek!
HALLÅÅÅÅ HELGEN!!!!!1
Nu är jag ledig två dagar och det känns fantastiskt må jag säga, även om jobbet tycks vilja mig väl. Jag gillar skåningen skarpt, hoppas hon inte tröttnar på mig. Vi har återvunnit tillsammans, det är väl en vänskaplig aktivitet. Nu har jag jätteslutat men är kvar på jobbet ändå. Det känns kanske lite tvivelaktigt, men alternativet är nog att åka till gamla jobbet och sitta där och uggla, vad får jag ut av det egentligen?? (Massor, om ni frågar mig)
Ibland känns det som att jag vill börja gråta när jag ska mangla. Mangla är svårt och jag vill att det ska bli perfekt. Det blir det ytterst sällan, vill jag lova. Och så blir jag lite irriterad och tänker att jag minnsann klarar mig utan manglade lakan. Dock har jag all världens förståelse för att det är en annan generation och många skulle säkerligen hoppa över att äta hellre än att sova i omanglade lakan. Alltså, jag tycker det är helt okej så länge jag slipper göra det.
Roligt är att gå över gården där C bor. Jag trodde ett tag han hade flyttat, men så såg jag ett bekant kylskåp täckt av citat som "I wasn't born with enough middlefingers" och funderade över alla gånger jag pratat om att klättra in genom balkongen, han bor ju bara på ettan. Och när han passade taxarna och den lilla juckade på den andras huvud tills han fick förklara att det var "fel på så många plan". Ponnihundarna var syskon och lillasyster försökte jucka storebror i pannan. Det var inte så genomtänkt tror jag.
Jag borde however gå och plinga på någon lunch och snacka skit, det var ju år och dagar sedan. Mest år, alltså, sen jag ägnade en hel sommar åt att se på futurama på hans enorma tv.
Gud, en pepsi chill på det här så är jag i alla fall lycklig.
Det som händer just nu.
(Skrev just en lång och intressant blogg och blev utloggad från sidan. Det kändes inte så jättebra.)
Älskar jobbet. Asiaten på jobbet säger kuk istället för sjuk, bajsgatan istället för bergsgatan och är fast övertygad om att jag heter Lur. Hon är aldrig tyst och jag tror vi skulle kunna bli the best of friends.
Ställde till en scen för chefen idag, om än bara i teorin... Förklarade med stooora blanka ögon att jag funderade på att gå ned på mina knän och be henne att behålla mig. Hon menade att det ska gå att ordna och jag är nöjd och nöjd. Åh, vad jag gillar människorna.
Samordnaren skickade iväg mig till ett nästan-palats på andra sidan stan och frågade om jag var allergisk mot katter. NEJ! svarar jag och ångrar mig sen men förklarar att det spelar ingen roll. Sen var jag och åt med ptr och kliade mig konstant i ögonen. Sen var jag och fikade med comeon som har total snorfobi så jag försökte att låtsas att jag inte var täppt i näsan. Jag tror små vita lögner kan vara bra för en vänskap. Gosse, vad kul det var att se henne förresten. 
"Hopp är min drog och officiella last.
Pessimism är en lyx för de mäktiga
Den har jag inte råd med."
Snart klar med boken, är jag. Jag måste säga att jag höll med henne mer i början och kan se vissa problem i hennes syn på kön och även kulturell tillhörighet. Men jag antar att man måste förenkla lite ibland.
It's been raining
Fortfarande är Kimya Dawson något utav det absolut bästa som hänt mig på så länge. Det är så mycket glädje och så himla sorgligt. Sen är vetskapen att hon har ett nytt band något som på riktigt höjer min livskvalitet.
Kära bloggen. Jag började på nya jobbet i torsdags. 20 minuter tidigare fick jag gå hemifrån och dessutom var jag tvungen att hinna göra mig i ordning i alla fall så till vida att kläderna satt på åt rätt håll osv. Jag tog på mig en kofta också för säkerhets skull för att verka trevlig och trovärdig.
Hittade kontoret fort, samma gård som en gammal historia bor på, ironiskt nog. Dessutom är det en massa byggarbetare på gården som går runt och är dryga och ivägen. Men det går bra, gör det. Kom inramlande på kontoret en tio minuter innan vi började jobba egentligen. I princip alla var redan där. Sen hade de morgonmöte (!!!!) där de pratade om dagen i normal samtalston(!!!). Jag fick ett schema, en cykelnyckel och försökte få kläm på vad i hela fridens dagar jag skulle göra. Tackade min lyckliga stjärna för hitta.se och skrev ut kartor för glatta livet, hejdå regnskog. När jag väl kom iväg och jobbade var det som oh heaven is a place on earth. Det var förvisso ett högt tempo men inte omöjligt. När jag andra dagen lärt mig hitta lite bättre kring västerbroplan och rålambsvägen kändes det ännu bättre. Det bästa är förutom att alla var snälla och rara är ändå att jag kan känna att jag gör ett bra jobb. Det har jag saknat.
Samtidigt i en annan del av stan kom min gamla chef med ännu fler besked om nedskärningarna och hur sjukt drabbade alla anställda blev. Drama, var nog det som utspelades, skrik, gråt och tandagnisslan. Som en riktigt dysfunktionell familj.
Jag är med andra ord glad att vara långt långt borta från eländet, oavsett vems fel det inte är. För så är det väl alltid när något går helt åt helvete, det är ingens fel. Det var ju ingen som önskade det här eländet? Men just nu vill jag så gärna skylla på kostnadseffektiviteten.
Slutsats: Hur fult jag än blivit runtskickad och nästan fått ändra arbetstider och liknande har det slutat med ett tillfälligt jobb jag älskar med en finfin samordnare och chef likaså. Bra arbetskamrater och så söta tanter att jag vill spara dem i en liten låda. Snälla låt det vara såhär i alla fall ett tag till!!!1 Jag är så lycklig ju.
Gillar nya sambon mer och mer. Mina förväntningar innan var att hon skulle pyssla med blommorna och kunna fläta mitt hår. Än har hon inte flätat det minsta men hon älskar visst krukväxter och är universitetstjej med en knut på huvudet så hon ser ut som lilla my ibland ^^
Har planerat att äta middag och umgås lite ilväll, det blir nog finfint tror jag. Just nu är det fullt av töser som ränner runt här i huset. Mycket liv och rörelse. Helst vill jag att lee ska ta de sista sakerna hon har kvar här så vårt nya liv kan börja.
Okej, en sak som jag inte hanterar helt bra. Varför ska folks flickvänner jämföras med mig? Inte jämföras som tävlas men när min kusin eller min pojkväns närmsta vän förklarar "hon är lite som du" känns något fundamentalt fel. Och det är ett frekvent förekommande fenomen bland folk som inte skulle vara ihop med mig. Kan inte folk lära sig några adjektiv och inte blanda in mig i sitt samliv. DET FÖRVIRRAR MIG OKEJ????
Livet leker annars, leker i tell you!
I miss the sun shine away
Grejen är den att jag är sjuk och svag och verkligen inte orkar med allting som händer. Jag skulle så gärna ha någon fast punkt att klamra mig fast vid. Jobbet, hemmet, människorna och hälsan är instabilt så det räcker. Och jag vet inte var jag ska börja. Jag provade med att köpa en anteckningsbok till nya jobbet. Om det går bra där kanske allt känns lite lite bättre och jag kan börja ta itu med saker, väl?
Jag är inte helt oinspirerad på jobbet, snarare motsatsen även om det inte är riktigt rätt tillfälle. Får träffa gotlänskan som jobbade hos oss förut aka. min blivande chef. Jag får träffa nya människor och nog jobba med halvchefen jag har nu. Jag har packat handskar och alcogel och anteckningsbok i min HSB omsorg-ryggsäck (som jag svurit dyrt och heligt att inte använda) och valt kläder. Inte för att det känns viktigt men för att göra ett trovärdigt intryck. Därför valde jag kofta. Kofta är nämligen ett plagg som inger förtroende. Ingen massmördare eller krigsherre skulle ta på sig en kofta. Nej inte då, koftan fullkomligt Skriker "du kan lita på mig" som den gamla svensktoppsfavoriten. Jag satsar i övrigt på "hel och ren" och tänker att det drar nog uppmärksamheten från att mitt hår är lite missfärgat.
Häromdagen hittade jag palmhjärtan på ica. Helt galet, för Lina menar på att hon sökt det i åratal i Sverige och smugglat mängder från brazilien för att tillfredställa detta underliga behov. Sen när jag skulle tipsa henne svara hon att hon redan sett dem. På mitt ica ^^ Så mycket för den räddaren i nöden.
idolbild Lina:
Imorse trodde jag att jag skulle svimma en stund. Jag är dock inte den som svimmar så mycket, fast jag har lågt blodtryck och sånt. Det snurrar ganska ofta men svimma är inte min grej, så jag blev en smula förvånad men låg kvar i sängen och lyssnade på tindersticks.
Sen tvättade jag lite för att se om jag skulle må bättre. Lite fungerade det kanske men inte tillräckligt. Så jag packade ned min tandborste, rena strumpor och sånt man behöver för att överleva någon annanstans än där man kallar hemma. Landade hos mor, här är lugnt och stilla och jag får sova på soffan. Det är skönt, jag kanske kan komma hem när allting är utrett och alla saker är flyttade... Nåväl.
En annan sak är att jag verkligen trodde jag skulle kräkas när jag åkte in till stan. Kollektivtrafiken kan nog vara ett av de minst önskvärda ställen att kräkas på. Speciellt när det är fullt av barn överallt. Hoppas jag inte är sjuk på riktigt, jag KAN KAN KAN inte ringa mig sjuk första dagen. Packade ned tusen olika slags piller innan jag gick hemifrån så på något sätt ska jag klara mig igenom en dag. Så är det bara, fast alla mina helgplaner känns väldigt främmande.
Nu ska jag mot götgatan och träffa mitt ljus i mörkret och dricka apelsinté.
Det är bra, då får jag påminna mig själv om att må lite bra också, det bara måste jag.
Annars kan jag alltid ringa till expressen.
Jag är inte helt oinspirerad på jobbet, snarare motsatsen även om det inte är riktigt rätt tillfälle. Får träffa gotlänskan som jobbade hos oss förut aka. min blivande chef. Jag får träffa nya människor och nog jobba med halvchefen jag har nu. Jag har packat handskar och alcogel och anteckningsbok i min HSB omsorg-ryggsäck (som jag svurit dyrt och heligt att inte använda) och valt kläder. Inte för att det känns viktigt men för att göra ett trovärdigt intryck. Därför valde jag kofta. Kofta är nämligen ett plagg som inger förtroende. Ingen massmördare eller krigsherre skulle ta på sig en kofta. Nej inte då, koftan fullkomligt Skriker "du kan lita på mig" som den gamla svensktoppsfavoriten. Jag satsar i övrigt på "hel och ren" och tänker att det drar nog uppmärksamheten från att mitt hår är lite missfärgat.
Häromdagen hittade jag palmhjärtan på ica. Helt galet, för Lina menar på att hon sökt det i åratal i Sverige och smugglat mängder från brazilien för att tillfredställa detta underliga behov. Sen när jag skulle tipsa henne svara hon att hon redan sett dem. På mitt ica ^^ Så mycket för den räddaren i nöden.
idolbild Lina:
Imorse trodde jag att jag skulle svimma en stund. Jag är dock inte den som svimmar så mycket, fast jag har lågt blodtryck och sånt. Det snurrar ganska ofta men svimma är inte min grej, så jag blev en smula förvånad men låg kvar i sängen och lyssnade på tindersticks.
Sen tvättade jag lite för att se om jag skulle må bättre. Lite fungerade det kanske men inte tillräckligt. Så jag packade ned min tandborste, rena strumpor och sånt man behöver för att överleva någon annanstans än där man kallar hemma. Landade hos mor, här är lugnt och stilla och jag får sova på soffan. Det är skönt, jag kanske kan komma hem när allting är utrett och alla saker är flyttade... Nåväl.
En annan sak är att jag verkligen trodde jag skulle kräkas när jag åkte in till stan. Kollektivtrafiken kan nog vara ett av de minst önskvärda ställen att kräkas på. Speciellt när det är fullt av barn överallt. Hoppas jag inte är sjuk på riktigt, jag KAN KAN KAN inte ringa mig sjuk första dagen. Packade ned tusen olika slags piller innan jag gick hemifrån så på något sätt ska jag klara mig igenom en dag. Så är det bara, fast alla mina helgplaner känns väldigt främmande.
Nu ska jag mot götgatan och träffa mitt ljus i mörkret och dricka apelsinté.
Det är bra, då får jag påminna mig själv om att må lite bra också, det bara måste jag.
Annars kan jag alltid ringa till expressen.
kors i krösamoset. HON ringde!!!1
Eller nej, det gjorde hon förstås inte. Hon delegerade uppdraget att ringa mig. Mer konflikträdd får man kanske leta efter. Eller, nej det skulle väl vara jag i så fall. Jag fick hjärtklappning när jag pratade. Frågade om det där känsliga och försökte komma fram till något vettigt. Men hon lyssnade verkligen.
(x är en så himla bra chef, jag kommer gråta blod om hon blir avskedad. Nice guys finish last och bra chefer sparkas först. Men antagligen kommer hon arbeta deltid på min nya arbetsplats och det är ju fabulöst. )
Frågade just sl.se som glatt berättade för mig att jag måste åka två tunnelbanor tidigare än nu. Det betyder 20 minuter sömn förlorad. Det var just snyggt, jag som har så mycket bättre för mig än att gå och lägga mig tidigt.
Tänk om jag fick jobb i skarpnäck. Jag skulle sova minst en halvtimme längre. Kan ni tänka er?
Sen när jag tänker på att byta arbetsplats blir jag lite vemodig och tänker att jag kommer sakna mina gamlingar. Många är så himla fina. Men varför klamra sig fast på ett sjunkande skepp. En komma två miljoner fattas.
Och ibland vill jag bara ta med mig ett gäng arga syndikalister med facklor och högafflar och klor istället för händer till jobbet. Då skulle ni få se på andra bullar, myahahahaha.
IBLAND, när jag börjar titta utifrån lite för mycket, tänker jag att min blogg är ganska tråkig. Inte för att jag inte skriver intressanta saker men för att jag döljer dem så väl bland personliga intriger med människor med fingerade namn. Men sen halkar jag in på sthlmfinest.se (fråga inte varför, jag har iaf lovat mig själv att aldrig läsa ett tecken på stureplan.se) och läser en blogg som börjar med "idag åt jag minikeso och en banan till frukost. snart är det lunch" och plötsligt känner jag mig som världens mest sprudlande och intressanta person.
(x är en så himla bra chef, jag kommer gråta blod om hon blir avskedad. Nice guys finish last och bra chefer sparkas först. Men antagligen kommer hon arbeta deltid på min nya arbetsplats och det är ju fabulöst. )
Frågade just sl.se som glatt berättade för mig att jag måste åka två tunnelbanor tidigare än nu. Det betyder 20 minuter sömn förlorad. Det var just snyggt, jag som har så mycket bättre för mig än att gå och lägga mig tidigt.
Tänk om jag fick jobb i skarpnäck. Jag skulle sova minst en halvtimme längre. Kan ni tänka er?
Sen när jag tänker på att byta arbetsplats blir jag lite vemodig och tänker att jag kommer sakna mina gamlingar. Många är så himla fina. Men varför klamra sig fast på ett sjunkande skepp. En komma två miljoner fattas.
Och ibland vill jag bara ta med mig ett gäng arga syndikalister med facklor och högafflar och klor istället för händer till jobbet. Då skulle ni få se på andra bullar, myahahahaha.
IBLAND, när jag börjar titta utifrån lite för mycket, tänker jag att min blogg är ganska tråkig. Inte för att jag inte skriver intressanta saker men för att jag döljer dem så väl bland personliga intriger med människor med fingerade namn. Men sen halkar jag in på sthlmfinest.se (fråga inte varför, jag har iaf lovat mig själv att aldrig läsa ett tecken på stureplan.se) och läser en blogg som börjar med "idag åt jag minikeso och en banan till frukost. snart är det lunch" och plötsligt känner jag mig som världens mest sprudlande och intressanta person.
tick tack tick tack
Klockan är cirkus elva och chefen har inte ringt ännu. Jag hoppas nästan att hon ignorerar mig så jag får en anledning att ringa upp henne på hennes privata mobil.
Gjorde misstaget att sätta på radion medan jag åt min frukost på golvet i köket (jahavisst, köksbordet är borta nu ^^) och det var p3pop. Först var det en låt som jag lärde mig hette "clothes off" som var en snubbe som rappade ehm fritt från mitt minne: the more we're talking the more time we're waisting. obviosly i can easily replace you sen att han kunde tänka sig att sätta på brudar av alla hudfärger, det var vackert. lite som black or white.
Nästa låt var en brud i samma musikgenre som rappade om lipgloss. Det blev inte mer än så. Eller jo alltså lipgloss ur perspektivet att attrahera män. Ibland blir jag verkligen helt förstummad.
Jag borde göra tusen saker men har kännt mig sjuk de senaste dagarna och är dessutom totalt utarbetad. Det känns nog som att jag måste acceptera mitt öde. Vila, om jag minns hur man gör. Mest borde jag ringa vårdsyndikatet och ta ett snack.
Och på ett roligare ämne kom jag på en till absolut fab kvinna som begåvats med samma namn som jag: Liv Elf Karlén!!!1 Vilken underbart begåvad och smart människa. Liv är med i teater Lacrimosa och har bl.a. regisserat "Större än såhär" antagligen det bästa jag har sett i teaterväg på mycket länge och är en sån cool och härlig person man önskade att man var bästis med.
Gjorde misstaget att sätta på radion medan jag åt min frukost på golvet i köket (jahavisst, köksbordet är borta nu ^^) och det var p3pop. Först var det en låt som jag lärde mig hette "clothes off" som var en snubbe som rappade ehm fritt från mitt minne: the more we're talking the more time we're waisting. obviosly i can easily replace you sen att han kunde tänka sig att sätta på brudar av alla hudfärger, det var vackert. lite som black or white.
Nästa låt var en brud i samma musikgenre som rappade om lipgloss. Det blev inte mer än så. Eller jo alltså lipgloss ur perspektivet att attrahera män. Ibland blir jag verkligen helt förstummad.
Jag borde göra tusen saker men har kännt mig sjuk de senaste dagarna och är dessutom totalt utarbetad. Det känns nog som att jag måste acceptera mitt öde. Vila, om jag minns hur man gör. Mest borde jag ringa vårdsyndikatet och ta ett snack.
Och på ett roligare ämne kom jag på en till absolut fab kvinna som begåvats med samma namn som jag: Liv Elf Karlén!!!1 Vilken underbart begåvad och smart människa. Liv är med i teater Lacrimosa och har bl.a. regisserat "Större än såhär" antagligen det bästa jag har sett i teaterväg på mycket länge och är en sån cool och härlig person man önskade att man var bästis med.
när ner är upp och upp är ner
När jag Idag bara undrade varför de ändrat min arbetstid för dagen fick jag veta att jag förflyttas med omedelbar verkan. Eller nej, chefen frågade vad jag skulle tycka om att jobba på ett annat kontor. När jag frågade om vilket val jag har blev svaret "Att se glad eller ledsen ut". Jag valde på den korta betänketid jag hade smått road på ett sarkastiskt sätt blandat med avstängd och en smula sammanbiten. Undrar om hon uppfattade det?
Alltså minst 20 minuter längre restid = mindre sömn och jag får inte ens sällskap till jobbet. Detta innebär också en helt ny arbetsplats för att lära mig helt nya rutiner. Ett tag verkade det aktuellt att ändra mina arbetstider till kväll dvs. cirkus 17-23 men jag blåvägrade. Jag skulle för guds skull inte ha ett socialt liv och än mindre få träffa Ptr.
Problematiken i det hela är att jag inte skrivit på något papper ännu så jag har inga som helst garantier att jag ens har ett jobb om några dagar. Imorgon får jag äntligen vara ledig, den här helgen har tärt på mig något enormt.
(Om jag blir förflyttad ska jag verkligen vara ännu mer mönsteranställd från dag ett. Yes!)
Sen är det hemmet som jag fått veta, inte genom direkt kommunikation utan på omvägar, att en person flyttar ut denna månaden. Jag känner mig så himla oviktig att hon inte ens kan informera om att hon inte ska bo med oss. Som om det inte ens berör mig? I den här takten är jag både fattig och arbetslös i slutet av månaden och tänker knappast betala högre hyra pga. hennes arrogans. nej, jag säger nej.
Började dagen med en blandning av stress och turbulens och försökte bromsa för att trösta en förstörd kollega vars vän gått bort i helgen. Märkte inte om någon annan ens märkte personen, men det är väl inte konstigt i de tempot vi förväntas hålla.
Det händer mycket nu men jag tänker att när allt blåst över borde det ju bli bättre, väl? Stormen före lugnet sa alltid s. Jag tror jag väljer att anamma det konceptet idag.
Ams.se lär mig följande: Jag kan fortfarande inte hantera en espressomaskin, jag är inte nästa säljräv, jag skulle hellre bo på gatan än att jobba med hushållsnära tjänster i något som heter Maid in sweden, alla som söker barnflicka heter von oben i efternamn och jag skulle inte stå ut med dem länge även om jag vill jobba med barn, kriteriet god hygien roar mig och att jag helst av allt vill jobba som personlig assistent åt någon som drar med mig på kul spelningar.
ps. det här är en typisk blogg man får sparken för men jag är så otroligt sönderstressad just nu. ds.
Alltså minst 20 minuter längre restid = mindre sömn och jag får inte ens sällskap till jobbet. Detta innebär också en helt ny arbetsplats för att lära mig helt nya rutiner. Ett tag verkade det aktuellt att ändra mina arbetstider till kväll dvs. cirkus 17-23 men jag blåvägrade. Jag skulle för guds skull inte ha ett socialt liv och än mindre få träffa Ptr.
Problematiken i det hela är att jag inte skrivit på något papper ännu så jag har inga som helst garantier att jag ens har ett jobb om några dagar. Imorgon får jag äntligen vara ledig, den här helgen har tärt på mig något enormt.
(Om jag blir förflyttad ska jag verkligen vara ännu mer mönsteranställd från dag ett. Yes!)
Sen är det hemmet som jag fått veta, inte genom direkt kommunikation utan på omvägar, att en person flyttar ut denna månaden. Jag känner mig så himla oviktig att hon inte ens kan informera om att hon inte ska bo med oss. Som om det inte ens berör mig? I den här takten är jag både fattig och arbetslös i slutet av månaden och tänker knappast betala högre hyra pga. hennes arrogans. nej, jag säger nej.
Började dagen med en blandning av stress och turbulens och försökte bromsa för att trösta en förstörd kollega vars vän gått bort i helgen. Märkte inte om någon annan ens märkte personen, men det är väl inte konstigt i de tempot vi förväntas hålla.
Det händer mycket nu men jag tänker att när allt blåst över borde det ju bli bättre, väl? Stormen före lugnet sa alltid s. Jag tror jag väljer att anamma det konceptet idag.
Ams.se lär mig följande: Jag kan fortfarande inte hantera en espressomaskin, jag är inte nästa säljräv, jag skulle hellre bo på gatan än att jobba med hushållsnära tjänster i något som heter Maid in sweden, alla som söker barnflicka heter von oben i efternamn och jag skulle inte stå ut med dem länge även om jag vill jobba med barn, kriteriet god hygien roar mig och att jag helst av allt vill jobba som personlig assistent åt någon som drar med mig på kul spelningar.
ps. det här är en typisk blogg man får sparken för men jag är så otroligt sönderstressad just nu. ds.
absolutely salutely
Min karriär som samordnare:
1. Gick och ja mig osunt tidigt för att orka upp så mycket tidigare än vanligt
2. När peter gick och la sig någon gång i natt skrek jag i sömnen ?jag måste sova jag är faktiskt chef?
3. När jag kom till jobbet fungerade inte min nyckelbricka, jag satt i trappen och förbannade världen.
4. När jag väl kom in var vi typ 3 personer kort eller något liknande. equals kaos.
Sen tog min äldre erfarnare kollega glatt över och jag fick springa ut och jobba.
Men det var en pärs.
Idag tycker jag Liv är världens bästa namn. Tänk bara på det?! Liv marit bergman, Liv strömqvist och så jag. Jorrå, och hon den där första som överlevde ragnarök var var väl inte så pjåkig heller. jo jo. Det får man säga. stenhårt!!
1. Gick och ja mig osunt tidigt för att orka upp så mycket tidigare än vanligt
2. När peter gick och la sig någon gång i natt skrek jag i sömnen ?jag måste sova jag är faktiskt chef?
3. När jag kom till jobbet fungerade inte min nyckelbricka, jag satt i trappen och förbannade världen.
4. När jag väl kom in var vi typ 3 personer kort eller något liknande. equals kaos.
Sen tog min äldre erfarnare kollega glatt över och jag fick springa ut och jobba.
Men det var en pärs.
Idag tycker jag Liv är världens bästa namn. Tänk bara på det?! Liv marit bergman, Liv strömqvist och så jag. Jorrå, och hon den där första som överlevde ragnarök var var väl inte så pjåkig heller. jo jo. Det får man säga. stenhårt!!
Yeah yeah yeah
Ja alltså, det är sant att jag inte har någon riktigt fast punkt just nu men det måste väl ändå betyda stormen innan lugnet, right? Jag är ändå rätt nöjd med att jag klarar allt, det är bra i sig. Idag var en smula turbulent på jobbet och gick visst att lösa men jag är inte helt nöjd. Jag är inte så nöjd med att jag ska vara kontorsbitch aka. samordnare på jobbet imorgon. Jag kan inte och har heller inget intresse av att säga till människor "gilla läget". Speciellt inte när de har åldern och erfarenheten på sin sida, jag känner mig som en liten pojkspoling som inkräktar på vad de gör.
Lärdomen måste väl som vanligt vara att låta det goda väga upp det goda. Hade inte en person varit så elak mot mig hade inte A. förklarat hur bra jag är. Det är fint att höra från någon man respekterar så. Hennes sätt att hantera allt som händer på jobbet är förresten föredömligt.
