oh tonight.
Men titta då! De turkosa bilarna är bästisar. Det är fint. Lars är här i helgen. Det är väl trevligt. Synd att jag inte är frisk nog att härja med de andra barnen då. Jag måste förresten sluta mitt jobb snart, innan jag börjar leva genom det. Fast just nu sitter jag på kontoret till den 15e. dududududu...
Jag missar min spirometri idag eftersom man inte får göra det med en infektion i kroppen. Det känns ju minst sagt lite tråkigt, då jag nojjar som fan och gärna hade fått det överstökat. men men, det var en hemskt trevlig kvinna i växeln som gav mig en ny tid riktigt snart, så det blir nog bra.
gosh my geesh daah-ling!
jo, jag kryper bara fram lite lätt bakom mitt tjocka vintertäcke och trots att klockan är mitt på dagen har jag inte den minsta funderingen på att försöka röra mig. Jag hatar att vara sjuk, och jag hatar att tänka att jag blivit det för att jag hatar att sitta på kontor. Jag vill inte tänka att jag kan vantrivas mig till en sjukdom så fort? Alltså, nu låter det som att jag fejkar vilket jag definitivt inte gör.
Peter har gjort den finaste bilden av mig ovan. En annan framtidsvision också som är minst lika fin.
vännen skickade förresten länken:
http://stoppavaldtakterna.wordpress.com/
mmmmkey?
åh små pippifåglarna? är de inte så söta att man bara vill skjuta dem?
Jag promenerade i helgen, söndag var det visst. Träffade franz och malva som hade varit på street. Franz berättade det härliga nyheten att franz (seriefiguren i .SE) snart kommer börja jobba som vårdbiträde.
Jag frågade förtjust om våra chefer ska vara med och visst, menade Franz och tillade att jag är med i någon strip. I egenskap av att jag "var så bitsk" vid något tillfälle. Ja, jag förstår i alla fall inte vad han menar.
And on that note tecknar Franz samtliga tjejer hittils som ett par vandrande bröst. Alltid är de små och smala och alltid är brösten man ser först. Jag är bevisligen (nästan) lika lång som franz samt stor och stark. Och jag har väldigt sällan så tajta tröjor att man ens kan uttyda om jag har bröst. Alltså, franz om du skulle läsa detta, låt mig slippa vara ett par vandrande bröst!! Jag vill vara stor majestätisk som Line.
Line, ja...Jag läste ut boken igår. Sen grät jag som ett barn. Måste ringa E. i veckan så jag kan lämna tillbaka den och hylla den så mycket det bara går. Synd att jag inte är ute och springer i de kvarteren så mycket längre. Jag önskar att jag fick anledning att gå dit lite oftare.
...and out come the wolves säger:
snällt!
...and out come the wolves säger:
men nu är jag lars, så nu får du prata om nåt roligare med mig.
...and out come the wolves säger:
nu är jag lars iaf
...and out come the wolves säger:
sådärja
Liv säger:
haha lars! 4real?
...and out come the wolves säger:
you'd better believe it!
Liv säger:
jag har gjort en lista på folk som ni inte kan ligga med. vill du höra?
Liv säger:
ett: perarvids syster. synd att hon har ett hem.
...and out come the wolves säger:
eh, nej. Jag vill naturligtvis ha en lista på flickor vi KAN ligga med.
...and out come the wolves säger:
Varför har du gjort det förresten?
Liv säger:
för att perarvid sa att tomas ska flytta
...and out come the wolves säger:
Liv säger:
och ni ska ha någon att bo med. så frågade jag om ni skulle ha en karl till homosocialiteten
Liv säger:
då sa han Nej
...and out come the wolves säger:
flicka!
Liv säger:
men det måste vara en tjej som ni inte kan ligga med
...and out come the wolves säger:
flicka!
...and out come the wolves säger:
just ja, så sant
Liv säger:
lars. vad ska du jobba med när du är färdigutbildad?
...and out come the wolves säger:
äsch, jag ska bli filosof
...and out come the wolves säger:
misantrop säger PA
Liv säger:
men nu lyssnar inte jag på honom.
Liv säger:
filosof suger
Liv säger:
på riktigt. ska du inrikta dig på något spännande?
...and out come the wolves säger:
oj voj, allvar: Jag ska hålla på med beteendeterapi för ADHD-ungar tror jag. ARbetsminnesträning och sånt. it will be awesome
Liv säger:
hm. det här med kbt låter ju logiskt när saker är medfödda
Liv säger:
men listan : jag hade med din mamma
Liv säger:
men perarvid trodde han kunde scora med henne
...and out come the wolves säger:
äsch, de behöver inte vara medfödda för att köra KBT på dem. Det är verkligen mer B än K hur som!
...and out come the wolves säger:
Säg fler flickor än våra familjer!
Liv säger:
säg någon själv.
Liv säger:
jag kommer bara på brudar som är döda
...and out come the wolves säger:
har inte du nån syster?
...and out come the wolves säger:
som inte är död?
Liv säger:
där hoppas jag er gräns gått för länge sen
försöker du säga att du inte skulle ligga med min syster?
...and out come the wolves säger:
nej just ja, jag glömde bort vad listan handlade om. flickor som skulle bo här var det ju.
...and out come the wolves säger:
din bror är alltså inte en flicka?
Liv säger:
inte senast jag kollade.
Liv säger:
eller vafan, kollade
Liv säger:
? nu blev det fel
...and out come the wolves säger:
wow
Liv säger:
har du en syster?
...and out come the wolves säger:
nix
...and out come the wolves säger:
säg fler flickor!
Liv säger:
anna
Liv säger:
kul lek!
Liv säger:
anna igen
...and out come the wolves säger:
anna vem?
...and out come the wolves säger:
anna cho?
...and out come the wolves säger:
anna fucking charlie chan?
...and out come the wolves säger:
maja?
...and out come the wolves säger:
lisa?
Liv säger:
bodil?
...and out come the wolves säger:
kajsa?
Liv säger:
skulle du ligga med bodil malmsten?
...and out come the wolves säger:
britta?
...and out come the wolves säger:
bodil malmsteen?
...and out come the wolves säger:
kanske
Liv säger:
hon är ju väldigt attraktiv för sin ålder
Liv säger:
och så kan hon franska, hon skulle fälla dig som en fura
...and out come the wolves säger:
kan ju inte säga emot dig där alltså.
ey yo släpp din kuk
täpp din trut, allt det här är sånt jag har sett förut
(melinda wrede startade min dag strålande och jag har haft den låten på huvudet hela dagen)
Agnarna från vetet säger du?
Det är galet på jobbet.
Folk tar liksom slut tror jag.
Jag är orolig iaf.
Fast personligen gillar jag jobbet. Jobbade med johanna idag, det är hemskt trevligt.
Och hemma är allt som ett hem ska vara. Tror jag, ani fick jobb i utlandet precis och kan dra närsomhelst. Mo har en trevlig pojkvän som går och köper chips till henne och lagar mat till henne. Undrar om jag skulle uppmärksammat lika mycket om hon gjort det för honom? Hursom är han välartad och det uppskattar jag även om han verkar lite väl rädd ibland. 
Och så har jag gått runt och lekt sekreterare och sagt att krille ska anställa mig att sitta i växeln och knapra piller och kedjeröka och vara ointresserad. Något sånt, hursomhelst så fick jag sitta på kontoret och svara telefoner idag. Man ska passa sig jävligt noga vad man önskar sig har jag märkt.
Imorgon ska jag jobba på kontoret igen. Sedan kommer har vi APTmöte så jag kommer inte ifrån kontoret förrän 18 gissningsvis. Härliga tider, jag känner mig som en hamster i ett hjul ibland. Nej, ett marsvin, de ser löjligare ut om de springer. Men verkligen.
Johanna pratar om barn och jag tycker det är fint men inte allmängiltigt. Det är så sjukt tabu att som kvinna inte önska sig barn mer än allt annat. Iaf litegrann. Man ska helt enkelt reduceras till en biologisk funktion och jag tycker det är tråkigt.
Jag kan inte garantera att jag inte vill ha barn, men jag ser en väldigt viktig poäng i att få säga att en inte vill ha barn utan att bli motsagd. Eller som min gamla klassis alex sa "Men seriöst, jag gillar inte barn. Man kan inte prata med dem och jag får verkligen inte ut något av dem".
Så himla frigörande grej att säga. Alltså även om jag är på hennes lag sätter jag nästan i halsen för det är något så radikalt att säga. Ingen kan nämligen påstå att man skaffar barn för någon annans än sin egen skull (i bästa fall) och annars vore man troligen ingen bra förälder om det inte kändes som något som kändes uppfyllande för en själv.
and the nightmares came over me again
Jag drömde om allt elände jag kan stava till. Som när blev jag grovt misshandlad av Krille (jag ringde och skällde lite på honom i morse och han sa inte ens förlåt, fast vi är vänner nu).
Antagligen drömde jag om våld för att peter kastade en ölburk i huvudet på en sån där testosteronkille i natt.
En som var sisådär 3 ggr större än honom med tribal i sin tjurnacke och bizarra muskler. Han sparkade till burken med en kraft som säkert kan spräcka ett pannben och jag bad om ursäkt med min vänaste röst och sa att jag tappade den. Fast det var inte så trivsamt, jag somnade nog lite upprörd.
Jag drömde om trubaduren och n. och om hur saker varit fast värre. Hursomhelst blev jag väckt av Peter som med en sömndrucken röst sjöng sound of musiclåten man ska sjunga när något är läskigt så jag skulle bli glad igen. Peter kan nästan bara Kittens and ponies så han sjunger det extra många gånger.
Fast det funkar ju.
Och min oförmåga att känna mig bekväm med människor gör mig galen. Jag vill typ gråta, både för att jag känner mig som en mindre värd människa men också för att det blir så fel jämt. Fast så finns det ju de där tillfällena.
Jag är så sjukt glad att kiddo är hemma. Pratade med honom nyss. han var helt nyvaken och visste varken upp eller ned. Jetlag är inte att leka med.
soviet kitsch kommer alltid påminna mig om nicaragua. Jag tror jag gillar det.
En plats en tid en vän och en funktion
Hittat min bästa kolportörernademo och är nöjd som en iller. Nostalgin.
Annars är det lite den här handlingsförlamningen som infaller när jag är ledig.
Jag har förresten hittat min kalender så nu är mitt nya liv slut.
Jag gillade ändå det gamla bättre.
fikus
fikus robusta. Jag tycker om den, fast hatar den för att den är större än min. Min murgröna verkar ha dött. som straff slutar jag vattna den och är fast i den gamla vanliga melodin med växtmisshandel och dåligt samvete. Men jag vet inte, det går bra.
Om någon vill hitta på något går det bra, jag har tappat bort min almanacka. Först blev jag paralyserad och sen accepterade jag det helt enkelt. Så om någon frågar är jag ledig jämt för min kalender är borta. Det känns bra, jag kanske kan bli en ny människa.
TVÅ DAGAR KVAR :D
what is the influence?
Ibland när jag går runt och känner efter och tänker att det är något som inte är under kontroll hindrar jag mig och kommer på att seriöst, vad ÄR under kontroll? och måste det alltid vara det. Jag tror inte på det där egentligen. Jag bara lever efter det slaviskt. Men näe, det kan väl inte vara under kontroll jämt inte.
Jag mår så dåligt av family. se och hur de publicerar kärnfamiljspropaganda dag in och dag ut i någon kass gratistidning. Jag menar, allvarligt talat. Varför måste alla se på den lyckade tvåsamheten innan man ens fått i sig morgonkaffet. Nu kan man ju tycka att jag faktiskt inte behöver läsa skiten med den äckelfascination sådant kan framkalla men Franz är ju med varje dag nu mera så JO. nämligen.
jo, jag har tänkt på det där.
say hey say ho, say polyperna has got to go!
Höll på att försova mig till läkarundersökningen jag fick remiss till för x antal månader sen. Pallrade mig dit och fyllde i ett formulär om mina släktingars ögon-näsa-hals med den käcka aleris-pennan som receptionisten lånade mig och välsignade såklart privatiseringarna inom vården. Vägrade skriva i civilstånd eller boendesituation eller vad de nu kallar det, men Syrran jag fick träffa sen gjorde det såklart åt mig. Sen klickade hon glatt på en ikon för kvinna som såg ut som brudarna som indikerar vilken toalett en ska gå in på och sa extra högt "Jaha, då får du kjolen här då.. höhö, det vill du väl" och jag mummlar "inte om jag inte måste". Men det måste jag. Sen blir jag mätt som hälsokontrollerna i lågstadiet med enda skillnaden att jag inte kan skryta med att jag vuxit något. Jag är så förbannat nära 171 men det fattas milimeter. Skit också, det kanske är hållningen, jag ska köpa mig en sträckbänk. Sen fick jag andas i en maskin, syster margareta sa något i stil med "Nu ska du få sväva på molnen. ser du lilla molnet här? Lilla molnet vill att du först andas in Jättehårt och sen andas ut så han kommer på den blåååå plattan". På den förklaringen fattade jag ingenting men andades och lyckades till sist göra lilla molnet i displayen glad. Sen fick jag andas i nästa jävla tratt men lyckades inte. Jag har helt enkelt ingen som helst lungkapacitet, vilket jag aldrig haft även om jag rökt något år med. Så hon misstänkte astma och slet upp tröjan och härjade runt med det iskalla stetoskopet en bra stund sådär som de gör. Kul, jag har nog astma. Eller polyper de ska operera bort. Jag blev ännu en gång remitterad vidare och fick mediciner och doningar för typ 400 att hämta ut (hon på apoteket påpekade att det är billigt nu eftersom jag är uppe i högkonstnadsskyddet med det går ut om någon vecka, lagom till mina vidare läkarbesök). Jag blir så jävla pank av det här, och så roligt är det inte ens.
Damen tvingade mig att boffa lite höll jag på att säga, bricanyl två gånger. Det har jag inte varit i närheten av sen jag skulle hålla föredrag inför 50< främlingar på världskulturmuseet och sandra stoppade till mig lite astmamedicin så jag fick ännu mer hjärtklappning (saknar sandra, hoppas verkligen hon kommer till veckan). Det smakade äckligt och jag var rädd att få hjärtklapning. Sen stack hon mig, pricktest. Kliade som tusan med det var bara det positiva, dvs. testpricken som alla får utslag på. INGENTING!!!!1 Fast även hon tyckte att mina symptom verkade väldigt mycket som allergi. Så jag stapplar ut i väntrummet igen med kanylmärken över hela underarmen och klart snurrig av bricanylen. Snubbar in på toaletten och sköljer ner lite till ipren mot mensvärken och DÅ, vill jag lova att jag kände mig som kate moss. Kanske inte så glammig men det kändes så jävla pundigt allting.
Sen fick jag träffa en riktig läkare som hade sjukt mycket böcker som jag mest ställde frågor om. Hon tvingade mig inte att blåsa på, i eller för någonting. Men menade på att min lungverksamhet inte var som den skulle. och inte mina luftvägar heller. Sen var det det där med polyperna och hon skrickade mig på nästa blodprov. Jag fick en urgullig sköterska som var så trygg och omhändertagande som en kan vara. Hon sa att hennes dotter också hette liv fast på hennes modersmål. Varför känner jag mig alltid mycket tryggare med nysvenskar som sticker i mig?I och för sig är mina erfarenheter att just de jag har träffat har varit bra mycket skickligare än de helsvenska syrror och läkare som stuckit och pillat i mig. Jag är så full av fördomar när det väl gäller, men försöker att tänka på det i alla fall. Samma mekanism gäller när jag åker taxi (vilket är det absolut värsta jag vet och inte gör frivilligt förvisso) Det är alltid Svenne 40+ som kör vilse eller försöker läsa tidningen samtidigt som han tar sig fram. Invandrade taxichaufförer tenderar ju att i 90% av fallen vara ytters överkvalificerade och högskoleutbildade med. Hur detta ska hjälpa mig i en frontalkrock har jag ännu inte kommit på men det känns ändå tryggt.
För att återgå till vården så är jag alltid så tacksam och lycklig när läkare eller sjuksköterskorna inte gjort mig mer illa än de gjort. Det är som att jag vill krama om dem och önska en bra dag. Det gör jag inte men brukar kosta på mig ett fånigt leende när jag traskar ut.
Köpte en kaffe på sjuelvan och gick hem till mor för att hämta en elvisp hon köpt till mig. Finaste presenten verkligen!!! Jag blev lycklig så det förslår vill jag lova. Mor är dock inte hemma så jag passar på att rota i min hemliga låda. Privat korrespondens, gamla låttexter, brev från polisen, en sjömansknop som exet skickade från båten när hon var på andra sidan jorden, kasettband, skissade könsorgan (why oh why?! tänkte jag tills jag kom på att det var åsa som ritat dem i mitt anteckningsblock med viktiga saker i... vilket iofs inte förklarar så mycket), en punktlista över ett misslyckat förhållande och en konversation på papper mellan mig och l8 under en lång historielektion.
Min mor är verkligen så fin! Det är bra det, hon har peppat mig att snacka med chefis. Jag ska, men bara inte just nu. Det är lite hårt och svårt bara men det går över. Jag känner mig som ett litet litet knytt ibland.
bonus: hittade denna gamla bilden på sandra i mors dator. djuret är stulet från centralstationen.
men ibland är det glada dagar vill jag lova.
Katastrofromantik deluxe
Sen jag kom hem går det knappt att räkna upp alla saker som gått sönder, försvunnit, kommit för sent, hänt på jobbet, försvunnit och dyl. Men när allt brakade loss igår ville jag dels gråta eller skita i allt och dels bliev jag stum och förundrad. Så en del av mig sitter och kollar exakt hur mycket som kan objektivt gå fel innan jag måste styra upp saker och ting. Lediga dagen har hittills spenderats handikappad i sängen med hysterisk mensvärk. Antar att jag ser ut ungefär som ett spöke. Jag försöker fokuser på något för att tänka på annat. Och jisses vad glad jag är över trådlösa routern, så jag har sällskap i sängen.
Elin alvemark hjälpte mig lite igår. Kärlek är allt, eller vad hon skriver.
ain't life grand?
Jag hatar att vara hemma. Nu är det sådär igen. Jag känner mig ovälkommen och dålig. Sambosarna tassar omkring och säger inte mycket. förutom att de ställt in vår fest utan att säga något. Jag känner mig genast dålig fast det är de som ställer in med mindre än en veckas varsel, och det är bestämt sen månader. Jag känner mig ivägen och respektlös för att jag ställer bort en liter mjölk från min hylla i kylen fast det inte är min liter mjölk. Jag kommer säkert spilla ut mjölkjäveln annars, det känner jag på mig. Som när man bara går och väntar på att en olycka ska hända. Som att det inte alls är oundvikligt men att man bara är åskådare. Jag känner mig som en åskådare när jag stammar fram något i stil med "förlåt" eller "jaa såklart" när jag tilltalar dem.
Idag flyttade jag tillbaka till gamla jobbet. Jag fick applåder och chefen förklarade att jag var saknad. A, som inte slösar med beröm mummlade att det var ju iaf bra att det var Jag som kom tillbaka som kan det här. Hon sa det flera gånger.
Chefen hade sagt att jag skulle få en lucka så vi kunde prata lite, då jag inte ens har fått ett ordentligt schema ännu. Jag fick inte det, men sa glatt till på min 30minuterslunch att vi kunde prata lite då. Han passade på att ha en klockren anställningsintervju med mig och jag fick svara på bra mycket klyschfrågor om att jobba inom vården. Jag gillar inte att han sätter sig över mig sådär, fast jag vet att han är chef. Men faktumet är att jag redan fått jobbet så varför ska jag behöva bevisa igen att jag är värdig? Han frågade även vad jag förväntade mig av honom. Jag tänkte på erfarenheter från tidigare och sa "tydlighet". Fast glömde lyhördhet och empati. Tiden får utvisa om det är något chefen kan kosta på sig. Han underströk hur viktigt det är med rak kommunikation. Ändå verkade det inte spela någon roll att jag tydligt, muntligt och skriftligt, sagt att det är ett ärende jag inte klarar. Ett enda jävla ärende i den här delen av universum, som jag ber att slippa och det är det jag ska syssla med fem dagar i veckan tills jag mår tillräckligt psykiskt dåligt för diagnosen utmattningsdepression som inte alls är så roligt som det låter. Min raka kommunikation sträckte sig bara till att säga x antal gånger att jag inte klarar det, att jag kommer må psykiskt dåligt och att det är det enda jag inte pallar med. För chefen är ju ändå chef. Då är det jävligt lätt att kosta på sig att fråga "går det bra om du jobbar i det här geografiska området?" när det inte är eller någonsin har varit en riktig fråga. Finns det bara ett svar är det inte en fråga.
Jag har varken hunnit eller lyckats äta så mycket idag eftersom en stor klump ångest ligger i vägen och skavar för varje steg. Jag känner mig som en tom och ytlig person som pratar och tänker på tomma saker för att inte börja gråta. Det är så ansträngande att gråta bara, jag har fullt upp med annat.
Så de kommande två dagarnas ledighet kommer väl inte vara så fantastisk som det var meningen antar jag. Just typiskt. Jag köpte iaf med en Bang och en tetra vin på väg från jobbet så nu ska jag lägga mig i badet tills jag ser ut som ett russin.
Fast här är miss li. Det var strålande.
och ibland illustrerar peter ett träd, det är ju också strålande. 
En helt annan sak är att tidningen café (eller om det var slitz till och med) har gått ut med att de inriktar sig mindre på sex. Diskussionen kom upp på ett feministforum om varför de skulle vilja vara mindre sexistiska och rättades omedelbart. Mindre sex är inte mindre sexism. Varför säljer inte sex längre och kan det ha att göra med patriarkatets våldsamma sammanbrott? Jag borde läsa ställd. Jag tror susan faludi sitter inne med alla svaren. Jag hoppas des i alla fall.
Annars är Nina lekanders artikel i bang tänkvärd, hon ifrågasätter den nya generationen feministers syn på relationer på ett sånt där skarpt sätt som jag beundrar. Dessutom är hon en fantastisk föreläsare, vi arrade henne på 8mars och hon var sådär strålande retorisk som vissa liksom inte kan bli även om de övar.
Sanna är med i bang. Det är lustigt för jag ser sanna lite som en tolvåring. Inte på ett negativt sätt, jag gillar hennes zine. Men jag har missat hur hon gick från att vara ihophäftade A4ark som hon häftat fast en gul lapp på när hon helt sonika ändrat åsikt efter att zinet trycktes. På lappen stod det ungefär "oj hoppsan, jag pratade med någon som inte höll med och fick bra argument för saken. Nu tycker jag nog inte så längre. tror jag."
Om jag någonsin fick träffa bodil skulle jag fråga henne "vad månde?", jo det är sant. Jag önskar att jag någonsin får träffa bodil, det vore nog festligt.
Också just nu: Sylvia Plath.
Semestern var fantastisk för er som undrar. Synd att hemkomsten skulle vara ett så abrupt uppvaknande.
Vi hade en så fin paus från verkligheten. Klappa katter, läsa böcker, cykla och tända ljus. Det räcker.
ja, så nu är det livet på landet som gäller
Alltså fin semestervecka vill jag lova.
