christmas cup 07
Det är pardans på tv. Jag tittar egentligen inte i studiesyfte.
kommentatorn:
"Jag hade önskat att hon haft en kjol på sig"
(jag låtsas att han skojar)
"de är ju ett fint par men jag önskar att han kunde dominera henne lite mer"
"Ja hon skulle ju verkligen haft en kjol på sig"
"I den här dansen ska ju hon agera förälskad i sin dans partner... och helst i männen i publiken... det är ju en liten tease"
"och här ska han vara en matador och hon hans skynke"
Sjukt glad blev jag när jag såg att de buggade i dansskor á la balettmodell och eccoliknande gympaskor. Fotriktiga skor ftw!!!1 Men dessvärre kommer sen latinklasserna med 9åringar i högklackat och jag känner mig inte riktigt lika nöjd.
Jag klarar verkligen inte disco som stil. Det är inte för de neonfärgade chapsen och smaklösa utmanande rörelserna eller stressiga tempot. Jag tycker det är en ickedans. Folket är viga som utavbara helvete men de gör ju Aldrig färdigt en rörelse. De bara springer runt runt, ett jävla galopperande i hemska kläder som inte lämnar mycket till fantasin.
Och överstylade barn, små pojkar och flickor som ska se vuxna ut. Till vilken nytta?!
Just det, det är bara underhållning. ingen anledning att bli upprörd.
jao...
Och jag älskar att se hur lika folk kan vara fast ändå inte riktigt.
Det känns i det stora hela som att jag kommit tillbaka till något riktigt dåligt.
Ibland får jag för mig att ju mindre jag tänker dessto lättare att hålla huvudet över ytan, men egentligen tror jag bara det tar all energi. Att allt ska behöva vara så jävla lagom jämt. Det är väl då det blir svårt.
Fast jag vet att jobbet stressar och pressar ur varje uns av ork ur mig är jag fast i det. Försenad med lönerapporten, behöver ett nytt anställningsavtal, tanten på sjukhus och allt det andra. Jag drömmer om jobbet och vaknar med ett ryck.
Fast nu lyssnar anna på visor på p2. De sjunger "dina bröst är som svalor som häckar", vilket är kanske det bizarraste uttrycket. Min morfar brukade gå och nynna så. Jag blev seriöst besvärad varje gång. Men morfar var fin, han gjorde alltid våfflor. På tal om det borde jag väl äta frukost. nu igen.
njut av livet, det går inte i repris
Hur ska man kunna njuta när det känns som en tjock sörja att vada sig igenom för små ljusglimtar som när jag stannar upp och tänker på det enbart är ljusa för att jag avvärjt en smärre katastrof. Och det är skönt att kunna andas ut för en sekund, men jag kan ändå inte andas in för jag har en klump i bröstet som är ivägen. Det känns lite hårt och svårt.
Idag får vi besök. Jag ska vara påklädd och artig och nyduschad. hela tiden. Men det kommer nog inte bli som jag tänkt mig förut något att se fram emot. Det kommer bli att avvärja katastrofer, men det är också en funktion att fylla.
söndag.
word!
du-dunk du-dunk
utgångstesen är ju givetvis att utan påfrestningar kan inte saker bli starkare. Tillexempel hjärtat behöver en viss påfrestning för att det ska jobba på. Jag förespråkar isvaksbadande, även om jag gör det regelbundet var tionde år. Men när jobbet får det att svartna för ögonen på mig undrar jag om det inte är så att jag inte är perfekt för det här jobbet. ALLS. (Här är vi inne på att ta ett övergripande ansvar och jobba bra under stress. Jag är fortfarande ett excelent vårdbiträde). Fick åka på larm med Min gamla tränare aka. polisen. Aldrig har jag mått så bra av polisens sällskap. Jag har aldrig ogillat henne, men eftersom alla våra konversationer blir så styltade har jag liksom alltid skrämts lite av hennes närvaro. Nu var hon mitt lugn i stormen. Allt ordnade sig och jag kom tillbaka till kontoret en halvtimme efter att jag skulle slutat med något maniskt och samtidigt trött i blicken. Jag klarar en vecka till, en vecka till går bra, tänker jag. Chefen kom in fram åt kvällen och jag passade på att titta på honom och förklara att Hej, jag har bytt arbetsuppgifter. Ge mig mer pengar. Han hann inte svara så vi tar det imorgon. Jag känner dock att jobbet tär på mig. Tydligen tycker gamla chefen och mina samordnare att jag är mest lämpad för att hjälpa dem på kontoret, men å andra sidan; vilken konkurrens har jag?
Snart är det jul och jag ska jobba för fullt men jag ser verkligen fram emot det. Det känns så himla verkligt och påtagligt. Annars har jul ett mystiskt skimmer över sig för så många och det leder då alltidtill besvikelser.
Efter en kort (amen halleluja för sovmorgon) men intensiv dag hann jag göra lite ärenden samt äta sushi middag med exet. Vi skulle ta en kaffe men med mina nerver är kaffe inget att hänga i julgranen. Hon påminnde om att det minsann var hennes idé med koffeinfritt kaffe från början. Precis som att hon har lärt sig teckna DONT GET ME STARTED. Ja, det var i alla fall ett trevligt möte även om valet av aktivitet skulle kunna ifrågasättas då hon använder det som en metafor för betydligt mer oanständiga saker än äta mat. Hon hade bakat och lagat och syltat alla sina helekologiska kravmärkta julklappar (jag har köpt en flaska sprit och håller tummarna för att slippa få så mycket presenter) JA hursomhelst, Idag var en konstig dag och ingenting känns bekant längre. Men efter ett långt skumbad och enbart goda nyheter och finfina tidsplaner känner jag mig allt bättre.
Yeah yeah yeah
Haha, chefen ringde just på min sovmorgon och frågade om jag har körkort. Jag hänvisade lite hejvilt till folk som har körkort som inte alls kommer uppskatta mina hänvisningar. Men orka, jag är nyvaken och ska käka frukost... om jag hinner.
Men tjenare!
utsikt. Och eftersom Eric Rosén inte säger det så måste väl jag; Det suger att vacker utsikt är vigd åt de som har det bättre ställt. Det suger att skrapan har blivit kommersialismens högborg, helt plötsligt en jävla galleria, som om vi behöver en till och jag kände mig som i vilken amerikansk tonårsskildring som helst. Som en äkta valley girl, I'm just going to the mall. En annan dag kan jag förklara varför jag verkligen hatar att konsumtion ska vara den högst stående mänskliga aktiviteten. Nu ska jag somna lite småfull och vakna med sovmorgon!
på den andra sidan
Det känns så påtagligt att jag är på väg över gränsen. På väg till den andra sidan liksom... Auktoriteten!!
Jag har alltså sagt ja till att ha chefsmingel i skrapan. iiiiiiiih. Jag har inget leg och inga propra kläder så i bästa fall kommer jag inte ens in. Fast å andra sidan vore det ju riktigt skämmigt framför alla stora chefer. Jag kan inte bestämma mig men av någon anledning verkade det här som en bra idé.
Jag drömmer så mycket konstigt och känner mig virrigare än vanligt. jag lovar virrig.
Har inte köpt magicnumbersbiljett ännu och antar att de tar slut. typiskt mig.
it never really mattered at all
slicka uppåt sparka nedåt
I övrigt har folk börjat få problem med att jag sitter på kontoret. Jag är så att säga ingen verklig auktoritet för de flesta så de vägrar att meddela mig saker eller fråga mig saker. Särskillt vissa. Jag trivs så dåligt i rollen av att säga till folk saker och har ingen som helst beslutanderätt över hur folks jobb ser ut. Det är inte mitt fel att din lön är dålig, ditt schema är ändrat eller att gamlingarna är otrevliga. Men precis som tjejen i kassan på ica förväntas jag ändå ta ansvar för det här. Det kanske är befogat på vissa sätt.
Jag fick min första pik om detta idag, av henke. Jag tror det är bra att folk håller mig på jorden så jag inte blir en sån som sitter på sin röv dagarna i ända och himlar med ögonen för att folk inte jobbar fortare.
Min kära fd. sambo var på intervju idag hos indiedudechefen. Det gick fantastiskt verkade det som, hon blev erbjuden fast tjänst på stående fot. Sen får vi se hur hennes framtid ser ut, ska blir roligt att ha henne omkring. Ska även värva lille kusinen till jobbet, jag tror han kommer vara fantastisk i omvårdnadsbranschen. Seriöst, han ska inte stå i en videobutik och ruttna inte.
Det var något jag ville ha sagt men nu är lasagnen färdig så det får bli en annan gång.
peace out!
PS. straffet för att jag inte hinner läsa morgontidningen kom just. BODIL MALMSTEN signerade sin nya bok på akademibokhandeln idag klockan 17. Inte för att jag känner att jag har trehundrakronor till en bok riktigt, Men alltså jag hade ju kunnat smyga lite på henne. DS.
KNULLAR DU LIKA JÄMSTÄLLT SOM DU PRATAR?
Jag behöver komma tillbaka till mig själv igen.
Jag är inte alls säker på var jag ska börja men "slåfolkihuvudet"diskussionen hemma hos krille verkade öppna ögonen för mig på något vis. Jag kan inte beskriva hatkärleken inför mitt jobb just nu. Mest måste jag komma ifrån känslan av att vara slav under någonting vagt och luddigt. Samtiliga av mina överordnade är riktigt snälla och harmlösa. Ingen har någonsin uttryckt att jag gör ett dåligt jobb eller borde jobba hårdare, tvärtom får jag uppskattning för att jag gör ett bra jobb och borde landa i det. Det är svårt.
Igår kom könskrig Äntligen in! Jag känner mig ganska redo att ta mig an den, vi pratade massa om det hemma hos krille. Jag älskar att träffa kids som jag kan vara arg och glad och i samförstånd med. Så fina var de. Det tråkigaste jag vet är att vara på fest med människor som tycker att det är oparty att prata om genusvetenskap. Folk som tycker att man bara ska dricka alkohol, röka, och prata om lättsamma saker. Jag har inget problem med att göra ovanstående men vetskapen om att det är den enda sättet folk kan/vill umgås på gör med uttråkad. Jag har inget omättligt behov av att prata om genus, För guds skull, Nej. Men jag behöver veta att det går att prata om riktiga saker med vettiga människor. Jag fattar inte varför folk blir så provocerade av det enkla faktum att det inte är jag som är tråkig utan de som är enkelspåriga.
Jag skulle kunna skriva en lång lista på saker som är konstiga med könskrig och jag kanske inte ritkigt förstått ännu. Jag är snart igenom halva och har en helt del kritik, tillägg och åsikter mot mycket, men vet inte om jag är redo att uttrycka dem ännu. Det enda jag är helt och fullt klar över är att det borde vara skottpengar på Eric Rosén aka. Det ljuva livet. Kan han hålla sig i sin blogg och fotboll och krönikor i den respekterade och samhällsengagerade tidningen .SE skulle jag vara nöjd och glad.
Jag vill tillägga att jag inte uppmuntrar till att skjuta Eric så han dör (även om han grävt en bra djupt grop åt sig själv redan). Det vore nämligen olagligt och jag är en laglydig bloggare. Kanske ska han skjutas på en skottkärra fram, ingen vet. Men eric skulle väl behöva hyllas för att han kan på ett så välartikulerat sätt erkänna att han är ett svin. Även om Eric väljer att göra det i termer av "Eftersom alla män är produkter av ett patriarkat tänder vi enbart på övergrepsituationer" och "Eftersom alla män är produkter av ett patriarkat tycker jag inte om tjejer som tar lika stor plats som jag i det sociala livet". Sen fortsätter han bara att gräva för allt vad tygen håller. Dig dig dig, bury bury bury, som henrik berggren skulle sagt.
Och långfrukost och söndag och ligga i sängen hela dagen är så välbehövt. Det är så fint! Peter väckte mig framåt ett och det kändes så harmoniskt. Jag är lycklig som få att det inte blev någon match idag även om jag liksom kommer ha slutspelet hängande över mig ända till jag får det ur systemet. Jag kommer sakna christer, han har ju sen länge börjat underteckna sina uppgivna utskick medn "Christer- avgående lagledare"
bilden är här för att illustrera manlig vänskap som också tas upp i boken.
filmtips om ni är mer intresserade av fenomenet är ben & gunnar - en liten film om manlig vänskap.
the office part 2
jobb jobb jobb, nu kan ni sluta läsa.
Åh, jag förklarade för min samordnare att jag känner mig kass på det jag gör. Jag förklarade att jag trodde att jag gjorde ett bättre jobb ute hos gamlingarna. Och jag förklarade hur saker och ting låg till Hon stirrade lite lurigt på mig och sa sen att hon också känner sig otillräcklig och utan funktion ibland (även om hela företaget bokstavligen vilar på hennes axlar). Så vi kom väl överens om att jag kan göra de där uppgifterna en normalbegåvad apa klarar, men bara tills vidare. Sen ska allt bli som vanligt.
Kul är dock att få vara med på chefsminglet. Sen Jag började på det här företaget har det legat någon form av mystik över chefsfrukostarna. Jag tror de åt rågbröd och drack kaffe. Ofta bullar och massa lyxigheter som fotfolket inte fick smaka av. Nu sitter jag där mitt bland dem och försöker insupa atmosfären. Jag känner mig nästan som en spion.
Roligast är kanske vår avdelnings hösthälsning till våra vårdtagare. Det är en bild på cheferna och samordnarna och de ser EXTREMT frikyrkliga ut allihopa. Vi kom fram till att de mycket väl kunde varit ett kristet rockband. Jag är nästan sugen på att göra ett skrivomslag till bilden.
Igår på jobbet var alla snälla mot mig. Speciellt alla som inte förväntas vara det. Utom de obligatoriska ringa och skrika och klaga-samtalen som kommer när man jobbar på ett kontor. Men det tog inte ned migg humör alls faktiskt. Dessutom somnade jag på lunchen. Det var riktigt riktigt skönt.
Men skönt med helg och fokusera på något annat. Ikväll har krille kalas och idag ska jag fika med mysan!!!1 pepp.
Imorgon är det också helg och ledigt är trevligt. Ja tack. Jag gillart, något enormt. 
bildtext: krille festar till det.
Jag har egentligen bara två frågor.
TVÅ: Vem vill ha jobb som vårdbiträde. Främst timvik, men fast tjänst är inte omöjligt om du är stabil.
theese trying times
Dessutom hade vi glöggmingel idag med starkvinsglögg och vi är för en kort sekund som en enda stor happy family. Märkte att det var många som både tilltalade mig och var hjärtliga på ett sätt som jag inte upplevt förut.
Jag vet inte hur många gånger jag varit och fikat med någon halvfrämling av olika anledningar och tänkt "gud, skulle det här vara en dejt skulle det vara det värsta jag gjort". Idag var dock lite utav ett rekord. Nika hade fixat upp en dude som ville veta mer om röda korsets killgrupssverksamhet, så för att ses på ett ställe där man inte kan riskera att bli styckmördad och uppäten alternativt matad till någons tama orm tog vi en fika. Vi hade inte ens satt oss innan han sa "är du här ofta?". Men jag fnissade bara inne i huvudet. Jag har inget alls emot honom som person, det var rätt trevligt men jag var så himla trött. Jag satt och gäspade hela tiden och hans blick sökte sig ofelbart upp till tv'n bakom min rygg.
Minns en annan gång på trainstoppingaktionen till salem (hrm, påminn mig inte om hur det gick...) När vi försökte se hur det skulle gå och delade upp oss i olika grupper och jag och en snubbe jag inte känner hamnade på ett café på nedervåningen på centralen där vi mest iakttog antifakids i 15årsåldern som smög runt med palestinasjalar framför ansiktet. Poängen var att vi typ sa en mening varannan månad och det lät lite som världens sämsta dejt (vilket vi också kom fram till att det skulle varit)
Jag passar inte på ett kontor. Jag vet att alla andra förstår det så jag förstår inte om de testar mig nu eller vad.
The office. fortsättning följer.
dagens låt
La lala raj la lala raj lalalala
La lala raj la lala raj lalalala
Mjödet i hornet
Fläsk på fat
Kväder o sånger
Tillefalles ära
Raj lalala raj lalala raj lalalala
Raj lalala raj lalala raj lalalala
Gillet som rullar
Tills morgonen åter gryr
Gäckar den vreda tuppen
Tills dagen den är ny
Öööj högre nu!
sleep is like a temporary death
Jag är orolig för vännen som inte mår bra och jag är riktigt förbryllad.
Jag vet på ett sätt inte hur jag ska hantera världen riktigt.
Och hur fin är inte den här? Jag såg den på götgatan i en videobutik.
Sen var vi och fikade på blå lotus. Det är hippt.
Orsa var strålande, jag hade en så fin helg. Segt bara att komma hem, men så är det. Borta bra hemma bäst (tidiga morgonar och jobb däremot...) Jag såg nog det finaste luciatåget på mycket länge i söndags och lärde mig en ny julsång. Jag gillar't.
På tisdag ska jag och chefen bråka vidare. Han vill väl att jag ska ha något slutgiltigt och slagkraftigt argument. Jag känner mig som en tjurig treåring som bara kan säga "vill inte" och förstår inte alls var min argumentationsförmåga tar vägen när jag väl behöver den. Och hans väna blick kan bli riktigt skarp ibland när det gäller. Känns inte som att det här är rätt tillfälle att förhandla min lön, fast jag borde.
Någon dude skriver till mig på helgon och jag förstår inte varför. Varför skulle någon vilja prata med en total främling. Fast jag skärper mig fort, men går in på människans sida där det står "live without regrets" Och såna människor har jag bra lite tålamod med. Någon slags självgod tro på att man kan leva ett liv utan ånger. Samma sak klyschan "man ångrar bara det man INTE gjorde" vilket är bs. Jag ångrar bra mycket mer saker jag gör än saker jag inte gör. Och detta är definitivt inte ett tecken på att jag är särskilt spontan och impulsiv av mig.
Jag är så stressorolig att jag nästanstädar. Nästanstäda är en av mina bästa sysselsättningar när jag är orolig i själen. Det går ut på att bära saker fram och tillbaka. Lite rota runt och lägga saker på fel ställe till sist ändå. Jag kanske skulle ut och ta lite luft istället, jag kan inte sitta med gardinerna för och lyssna på hanson, det håller liksom inte.
livet leker
Mågen är inte min måg. Jag gillar bara att använda roliga ord som till exempel modul. Jag ska nog bränna en skiva till chefen, jag accepterar liksom inte att han gillar bra musik men INTE kimya dawson. Det är för mig en omöjlighet, så jag ska lösa problemet.
Och jag fick ett *****Julkram***** per sms. Egentligen var det säkert ännu fler stjärnor och jag vill inte tro att de skulle föreställa snöflingor men jag antar det. Fast det blir lite rarare när det är från mysan. Ska försöka haffa henne nästa vecka och fråga henne allt om frisördtrategier och katter. Hon älskar katter, det är bra.
ETT: Min granne jag hade en crush på förut håller min mor vaken om nätterna. Det kan alltså inte vara någon annan. Hon släpper ner saker i golvet som måste vara vikter. Vilken tönt står och lyfter vikter tre på natten?
TVÅ: jag såg acetons lillsyrra på tuben. Alltså det måste vara hon, har aldrig sett två människor vara så lika varandra. Det var roligt, jag smög på henne. Sen gick hon av i bagis, lite otippat sådär.
morgonmumien
det är morgon.
liv ska jobba.
peter ska inte jobba.
06:15 klockan ringer - snooze
06:24 klockan ringer, trycker snooze och håller telefonen i handen
06:30något - tappar mobilen i golvet BAKOM sängjäveln.
Svär en liten ramsa och försöker förstå vad som hänt.
trycker iväg sängen från väggen med mig och peter i och hittar en enorm mängd damm bakom sängen.
fiskar upp klockan som strax efter ringer igen.
06:48 klockan ringer. Stänger av alarmet.
Peter : satte du klockan på snooze nu eller stängde du av alarmet helt
Liv: Ja.
varpå jag mig om och drar täcket över huvudet. Skulle försovit mig om det inte vore för support och glada tillrop (nåja) från Peter. Så jag kom till jobbet och det var en skitdag. Jag somnade nästan när jag hade en evighetskonversation med en dement person.
sluuuurp
Samuel väckte mig klockan nio som avtalat och vi ska ses snart. Men jag vaknade igen med en insikt och det är så roligt att göra. Jag tänkte på Peter och hur han sväljer pronomen. Som om det aldrig funnits och inte ska vara där. Det låter så rätt men när man tänker på det borde det vara något som fattas. Speciellt innan verb tycks det alltid fattas pronomen för honom, men det är medvetet. Jag tycker det är smart.
Virge brukade göra riktigt roliga saker med det svenska språket, men nu minns jag inte de bästa. Jag får helt enkelt återkomma. Där har vi ett språkligt fenomen om någonstans.
dagens låt:
The humanity - the city eats its children
jaha, det blev helg den här veckan också.
Jag vaknade vid tio och fnissade "kommer du ihåg när lars åååt så mycket?".
Somnade tidigt igår tror jag bestämt, jag bara sover hela tiden med den här infektionen i kroppen. Och så mörkret, det är egentligen okej att inte ha någon ork.
Jag ryckte till av att peter gick och la sig, och vaknade med två tydliga insikter. Den ena är lite hemlig fortfarande, men den andra är att jag saknar moa. Jag har tagit sats flera timmar för att mejla henne. Alltså jag vill ju så gärna skriva något meningsfullt. Hursomhelst så ger det nog med sig. Skulle vara så fint att träffa henne igen.
Och så är det advent, hurra för det.
Jag är hemma hos mor som har bakat världens bästa lussebullar och imorgon ska jag till kyrkan med sami.
Fick mail från ewa som nog är den sötaste söta. Hon ville att vi skulle ha basgruppsträff på kellys för att fira att det var ett år sen vi drog. Önskar verkligen att jag kunde vara där med dem.
parlamentsval i ryssland imorgon.
