Ursäkta röran.

Jag flyttar nnú och hoppas att någon följer med. Speciellt mina haters, ni får mig att känna mig viktig.

NY BLOGG

kom igen?

AMS hemsida en helt vanlig tisdag. Jag letar jobb som jag inte är kvalificerad för (ja, det finns många sådana, tackar så mycket.) Hittar DETTA och fnissar till. Tänker först att det är obegåvat skrivet, men ju mer jag läser förstår jag ju att det är medvetet. Du som är van att jobba med en minoritetsgrupp ska få jobba med en minoritetsgrupp. Ja, för att jobba med döva är ju ungefär samma sak som att jobba med transpersoner?!

Sen hittade jag en annan annons från samma hem där de sökte behandlingsassistenter och explicit skrev att det var ett boende för romer. Sjukt sorgligt att de är medvetna om att gemene man är så vansinnigt rasistisk och att rasismen utsätts för i Sverige tycks vara den mest "legitima" i samhället. Fan vad äckligt allting är. De verkligen tigger och ber efter någon som kan jobba där med ett öppet sinne. och så är det ändå bland socionomträsketet de letar, alltså människor som valt att jobba med utsatta människor.

Dessutom lyssnade jag på en jättebra p3 dokumentär om rodney king där de intervjuade en så otroligt hemsk och rasistisk överklassmänniska att jag höll på att avlida några gånger. Jag vill spänna fast dem i något och tvinga dem att lyssna och diskutera tills de slutar vara rasister. Jag avskyr att vardagsrasism mörkas så mycket och att det är så lätt att sitta och vara privilligierad och komma undan med vansinnigt mycket.

jaha?



Ersätter (hyffsat) genomtänkta blogginlägg med gnälliga och menlösa statusuppdateringar på facebook. Det här håller inte. Facebook meddelar mig att jag har fem kompisar som är med i gruppen "älskar att bli kliad på ryggen". Fy fan vad ointressant tänker jag och funderar fortfarande på om människorna som tyckte det var nödvändigt att gå med är tråkiga (förlåt, tickan) eller om facebook är tråkigt för att det används till just sådana saker.

Snabb uppdatering:
- måste börja använda blogger men har separationsångest
- ska på intervju på onsdag och försöker att inte jinxa det
- blir nog ingen praktik, framförallt inga pengar
- gudars skymning, varför är jag inte med i a-kassan?
- hösten börjar snart och jag ser som vanligt fram emot allt!
- sonisphere imorgon, fy vad spexigt.
- kollektivet är i upplösningstillstånd men jag orkar inte göra någon dokusåpa av det den här gången.

Näe, om jag skulle börja ta och blogga på riktigt igen. Kanske blir bra.


Pride är igång!!!1

fy fan vad härligt. Jag är eld och lågor, vill jag lova. Kommer nog, inspirerad av Sanna behöva blogga lite här och var hela veckan. Vi bloggar i rfsubloggen till exempel. Men allt det långsökta och politiskt inkorrekta sparar jag ju hit! but of course. Borde sova sen länge, det är en stor dag imorgon. Återkommer när jag kommer på vad det var jag ville ha sagt. Livet alltså, heja!

att hjälpa eller stjälpa.

Jag letar praktikplatser. Jag rotar runt bland olika behandlingshem och finner att stockholms brandförsvar håller i ett behandlingshem riktat bara till pojkar. Den heter "på rätt väg" och en viktig del i behandlingen sägs vara  Lägerveckor "den inre krigaren" . Killarna får också tid att utöva intressen så som " fritidsintressen som bergsklättring, dykning, fiske, friluftsliv och idrott" Dvs. sport och idrott av olika slag. Personligen tycker jag det är super med fysisk aktivitet då det stärker människor att känna att man kan använda sin kropp och att man bevisligen mår psykiskt bättre av motion. MEN ett stort MEN, det är inte alla som trivs med rökdykning och bergsklättring. Vad hände med aerobics och vattenpolo? Framförallt verkar allt fokus vara på klassiskt manliga egenskaper. Det ska rökdykas och sysslas med kampsport och matematik. Men sen då? Vad händer med känslorna och relationerna. Får de öva lika mycket på dem?  Mansrollen som pojkarna ska imitera (brandmannen) känns minst sagt snäv och det är väldigt synd att de inte tar emot tjejer. Det finns inte så gott om behandlingshem som inriktar sig på görandet och när det finns ett så anser jag att det behovet är stort bland unga tjejer. Att få känna att man GÖR något och inte bara ÄR utifrån vad andra definierar är viktigt.

här kommer länken

rationellt sett.

Om jag är rationell vet jag att det sker relativt lite elände på festivaler. Men känslomässigt blir det som faktiskt händer så otroligt stort. Att människor blir utsatta för jävligt otrevliga grejer sker ju hemma också, kanske i ännu större utsträckning. Hemmet är en farlig plats för kvinnor så festival borde vara att rekommendera. Den sista droppen var killen som hängde sig i lördags. Han skulle säkert gjort det på en annan geografisk plats också men det ger mig ändå en dålig eftersmak till festivalen.


Jag har blivit förkyld. Det gör att semester i helgen är en dum idé. Skit också.
Jag söker jobb och utbildningar som en tok. Ska boka möte med både syo och jobbcoach hade jag tänkt!

Men upp med hakan!

Det är inte helt deppigt såklart, hur skulle det kunna vara det när solen är här och jag är ledig? Dock är vetskapen att jag inte kom in på utbildningen och inte bara en utan två underbara sambos tänker flytta från staden lite nedslående. Jag hanterar detta genom att känna mig tjurig. Den enda vi ens är nära på att ragga tag i visade sig just vara kattallergisk. Men vi löser det, det måste vi. Det är mycket med framtiden just nu samtidigt som jag lever för stunden.

Arvikafestivalen då? Hela bygget är ju vansinnigt. Det finns en massa grymma människor insyltade i eländet men jag tror inte det hjälper. Hur som helst var det nog en av mina bästa festivaler. Inte för att den var uppstyrd eller ens mycket bra band, men att få hålla feministiskt självförsvar var en enorm kick! Dessutom fixade vi det verkligen. Jag och Virge är bäst på projektledning. Det bådar gott inför framtiden, däremot.



bad på fredhällsklipporna! Jag är lite svajig men helt nykter. och inte så liten som jag ser ut har peter lovat. Jag tror min viktuppgång har hamnat på is när jag inte tränat eller ätit som jag borde. Har ätit massor och onyttigt på sistone men jag tror det är proteinerna det hänger på. Dessutom har jag just bestämt mig för att inte bli fixerad vid det projektet. Jag får väl vara som jag är, det är inte mer med det.


Högtidligen

Jag råkade logga in på studera.nu och såg att jag inte ligger helt illa till.
Alltså lovar jag mig själv på heder och samvete att göra mitt bästa om jag kommer in.
och om mitt bästa inte duger ska jag anstränga mig ännu hårdare.

GLÖM DET SNÄLLA, JAG VAR VISST RESERV TILL EN PLATS SOM INTE FANNS. HÄRLIGT!

var e brudarna?!

Det första jag tänkte när jag väl tittade på arvikafestivalens program (jag tänkte ju aldrig åka och har inga förväntningar på spelningarna) var just ovanstående. De bokade mansrock i olika tappningar. Robyn och Regina Spektor är förvisso stora namn, men sen då? Jag var förbluffad. Nu har festivalen själva också kommit på detta

LÄNK

och om de fortfarande finns 2011 ser jag fram emot en superkvoterad bokning. Ni med? Jag ska även maila och fråga om gagen, jag lovar!

Tilläggas ska att jag åker till arvikafestivalen för att hålla feministiskt självförsvar och inget annat. Jag tycker den festivalen gjort allt för många fel på sistone.

Manliga män på festival.

Det började med att min värsta fiende skulle spela, det fick jag reda på när jag redan hoppat av i borlänge så det var inte mer med det. Som tur var avlöpte detta odramatiskt då jag inte såg till honom. Första kvällen spelade även Thomas "hustrumisshandlaren" DiLeva. Så sjukt ocharmigt att människor tillber honom tills hans ego håller på att explodera. Han får alltså det här utrymmet? Borde han inte kännas mindre fräsh med kunskaperna om hans brottsregister?

Sen råkade människor helt utan koppling till varandra och av en ren slump börja berätta om våldtäkter, självmord och elände på festivalen vilket gjorde att jag spenderade en halv dag i en väldigt konstig sinnesstämning undrandes varför jag egentligen var på festivalen. Peace & Love som koncent känns lätt som en illusion när man jobbar med att upprätta hålla fasaden för besökarna.

Mot slutet av festivalen hade jag i vanlig ordning lite sjå med en full besökare, inte den charmigaste som vandrat på denna jord men han ville bara se sin spelning (man med gitarr, jag vet inte så noga). Lite problem med hans band gjorde att vi fick uppsöka tältet som delade ut band och prata med funktionärerna där. besökaren var full och högljudd men vi försökte komma fram till problemet. DÅ, kamrater, DÅ stiger en funktionär som stod en bit bort in och deklarerar att "Om du inte är trevlig får du ingen hjälp". Vilket inte är särskilt sant eftersom även de otrevliga betalar för att vara på festivalen. Besökaren skriker något argt och den här funktionären föreslår att de ska "ta det utanför". Alltså får jag brotta bort full funktionär medans idiotfunktionärens kvinnliga kollegor får avlägsna honom. Vi tar det igen: Två fullt kompetenta funktionärer, utan penis, hjälper oss till rätta. Idioten kommer och försöker ta över med sin penis. Jag skäller ut idioten när han vill slåss med besökare, men han tycker ändå det är hans rättighet.

Det var nog det som var droppen som fick patriarkatet att rinna över. Sen porlade det liksom ned över festivalen.

gör om gör rätt!

Vem kom på idén att lägga queertopia samtidigt som pride? Verkar minst sagt vansinnigt. Missar ju även helsingborgsfestivalen pga. pride, men det kan man knappast klandra dem för. plus att det händer ungefär en miljon saker i veckan jag vill delta i, mest jobbrelaterat + alla föreläsningar. kommer bli gött!



Peppen är?

Höll på att avlida av stressen idag men efter lite damage control verkar allt ordna sig. Har styrt en massa med resa och festival, ringt till ungefär 10 pers på festivalen för att få info, samt planerat pridegrejen med min partner in crime. Är sjukt orolig att Virge inte går och nå och att hon inte kommer hem i tid! Fattar inte när jag ska packa, skriva klart och pyssla tröjor till oss. Vi ska iaf vara färdiga på måndag säger ryktet. Shit pommes frites!  
Tränade iaf lite bodypump och lugnade mina nerver. Jag vill förresten blogga om allt de där viktiga jag har att skriva men lyckas liksom inte. I morgon ska jag göra en hemlig sak, men jag kan skriva om det efter klockan 19.



Så här kan det vara i flemingsberg. Vi äter middag med skogsmyrorna! Detta strax innan Lillis flyttade och jag lovar att vi var gladare än vi ser ut.


Peace and love!

Patriarkatet följde med mig på minisemester till borlänge. Jag jobbade i snitt 14 timmar om dagen och sov långt ifrån tillräckligt. Hann inte träffa Jessica men hade det väldans fint trots allt. Nu är jag fortfarande helt slut då det blev efterfest på sunkit igår. kick ass!


Skojar du nu eller?

Gurra om varför får en inte vara ful?:

Jag tror att mycket av detta är evolutionärt betingat. En individ som upplevs som attraktiv för omgivningen kommer att få fler partners, mer sex och fler barn.

Så fungerar det överallt i naturen - den som spider sin avkomma mest har uppnått livets enkla mål. Därför ligger det en undermedveten strävan efter att vara "snygg", vad nu det kan vara eftersom detta varierar både genom olika tider och kulturer




Jag vill tro att det är någon av mina kompisar som skojar till det och leker biologist. Jag tycker det här är så otroligt tråkigt att diskutera. Jag håller helt enkelt inte med om att vår biologi har särskillt stor betydelse när det gäller liknande. Jag tror på kultur och tycker det finns väldigt mycket sociologiska studier som visar att vi skapas av vår kultur. Jag är egentligen inte så intresserad av att gå djupare in på detta.

Gurra har för övrigt missat min huvudsakliga frågeställning. Varför är snygg det som ger oss vårt människovärde. Även om en kör tesen att allt handlar om att ligga finns det ingen rim och reson i att utseendet är det viktigaste för en avkomma.

"En individ som upplevs attraktiv" är en intressant formulering i frågan. Hoppet från en kvinna till en individ kanske ändrar saker och ting? Jag tror att färre män, idag och historiskt, blir i det närmsta besatta av att vara snygga. Individen är alltså inte i samma position som man eller kvinna. Skulle män vara mindre intresserade av att yngla av sig? Det skulle ju gå emot alla evolutionsbiologistiska föreställningar.
"Upplevs som attraktiv" är också en viktig formulering. Kan det vara så att "vara snygg" för kvinnor motsvaras av något helt annat för män? ha pengar? ha makt? Kunna använda en slagborr? Men har gemene man samma fixering vid att vara snygg? Om inte skulle män ha inbyggt ett större intresse för utseende än vad kvinnor har?

Jag köper det inte, det är allt.


Hur tänkte jag där?

Varför står det inte i min header att jag bloggar om feminism och sexualpolitik. Det är ju nästan allt jag gör, förutom att gnälla? Skäms jag över att jag är feminist? Det kanske inte känns så originiellt att blogga om patriarkatet? Bloggar jag om rasism lika mycket? Borde det stå i headern?

Okej, febersvimningarna kommer över mig. Mot sängen. för måste jag bara tipsa om denna hemskt skojiga blogg. Tänkte nästan sno alla bilderna, men så kom jag på att det var omoraliskt. Alltså; In och läs med er!

PS. Mina funderingar om äktenskapet går på högvarv då jag roar mig med att lyssna på heliga familjen på poddradio. Snart, mina vänner, återkommer jag med del 1 av varför jag provoceras av äktenskapet. DS.

varför får en inte vara ful?

Jag gör inte anspråk på att vara ful. Inte på att vara snygg heller. tänk om man slapp?

Jag läser ännu en gång Åsa Cronas "kopiornas uppror" och får nästan samma svindlande känsla som första gången. Vi är så jävla lurade. I princip alla som uppfostrats till kvinnor är  manipulerade av vår kultur.  Det finns en snygghetsdogm som inte ens feminister vågar prata om. Det finns såklart olika inställningar bland feminister genom tiderna, vissa tycker det ena är snyggare än det andra. Faktum är dock att det aldrig är ett alternativ att inte vara snygg. Alla måste förhålla sig till tanken om att vi har ett utseende och vi ÄR vårt utseende. Oavsett om man är jävligt smart och begåvad på det ena eller andra sättet finns tanken om vårt utseende som vår identitet och något som vi bedöms efter.

Crona beskriver att iscensätta snygghet som ett osäkert spel där man hela tiden balanserar på en skör lina.
Hon menar att någon när som helst kan rubba den noggrannt uppbygda identiteten. Många har träffat killen på krogen som säger "du är inte så jävla snygg, bara så du vet" för att knuffa ned tjejer från balansgången. Det är alltså inte helt accepterat att vara snygg heller, då måste man vara jävlaigt ödmjuk och omedveten. När fulla krogkillen raggar på snyggtjejen måste hon fnittra och låtsas som att hon aldrig förut fått höra det eller tänkt tanken. Hur skulle hon kunnat missa tiden hon lägger på sitt utseende? Hur skulle hon kunna missa att människor hela hennes liv dömt henne efter hennes utseende? De flesta snyggtjejer är medvetna om sina kläder, sminkning, kanske träning osv. Ändå ska snyggheten vara omedveten och naturlig (läs gärna Nina Björks under det rosa täcket om detta om ni inte gjort det). Kvinnor måste vara snygga men får inte tänka att de är snygga. "Hon tror att hon är så jävla snygg" är ett inte helt oanvänt tillmäle. Det ses inte som något positivt.

Kan inte ful vara något man väljer? Kan inte ful vara att skita i att behaga, utseendemässigt. Skulle då inte "ful" kunna vara en accepterad subjektsposition där en tar avstånd från utseendemässiga normer utan att behöva höra att en är så jävla snygg hela tiden? Alltså att vara till exempel feministsnygg och klä sig efter andra subkulturella normer där utseende definierar oss minst lika mycket.

Är det rimligt att i tid och otid säga till folk att de är fina? Jag försöker oftast låta bli och funderar alltid en evighet innan jag kommenterar någons utseende. Egentligen tycker jag det är så fel, så opåkallat och så galet. Folk ber sällan om ens åsikt om deras utseende. Men det är ju aldrig sån respons någon ger, folk är inte förorättade utan jävligt vana. Kommentarer om andras utseende är en del av de flestas vardag.
Inte heller jag reagerar starkt på välmenade kommentarer om mitt utseende. Har jag klänning och halsband och kammat håret får jag höra att jag är fin. Tack, säger jag. Jag ler oftast och jag blir inte illa till mods. Men i det stora hela!  I det stora hela är det ju en del av utseendefixeringen att vi påminner om att vi ständigt bedömmer varandra. Det påminner oss om att när vi känner oss rätt fula och sunkiga, går säkerligen alla andra och tänker det samma om oss.

Det stora mysteriet är nog varför det spelar roll. Det enkla svaret är givetvis att vår kultur uppmuntrar en hets kring utseende, och vill man kan man såklart se kopplingar att kontrollera kvinnor. Men när en sitter ned och tänker rationellt. Varför skulle det störa mig att någon tänker att jag inte är snygg är det inte mycket roligare att vara intressant och begåvad? Varför skulle det spela roll om inte alla tyckte att snyggtjejen var snygg. Men framförallt varför är det ett användbart maktutövande? Varför fungerar det?

Jag googlade "snygg feminist" och hittade såklart FLASHBACK där et diskuteras varför feminister är så fula. Även om något i mig känns väldigt dåligt av att inse att flashbackslynglar sitter och runkar till Ani Difranco så säger många riktigt vettiga saker. Lite som det jag ville få fram: Skulle man kunna byta ut "snygg" mot "följer utseendenormer" ?

En sista för att inte länka mig sönder och samman. HÄR skrivs också om varför feminister är fula.


fuldans ftw

Den här fick jag av Peter! DANS DANS DANS Typ det finaste jag fått på länge. Idag fick jag kanske en kompis förresten, det är ju väldigt fint det med. Jag har ju önskat mig fler sådana. Tror mig skaffat flera nya vänner på sistone och det är fint. Dock superfail när jag inte fick med mig någon på skumdisco i helgen. Det slutade med att satt på en lekplats och gungade med cicci som rökte mentolcigg och berättade om båtar och styrelsen i rfsl ungdom. Fin avslutning på veckan men jag har fortfarande oförlöst dans i kroppen.


I morse satt jag som så många andra morgonar och sökte jobb. Sen jag fick veta att jag inte kommer in på skolorna som jag ville har jag blivit lite stressad (milt sagt). Jag drömde även att jag jobbade på McDonalds här om natten. Mysigt, verkligen! Ändå är det något som gör att det känns mer lockande än mitt gamla jobb. Stolthet, skulle man förstås kunna argumentera men Nejdå! Jag säger trauma, och så nöjer vi oss så.
Min önskan att jobba med söta djur, funktionsnedsatta barn eller stora maskiner finns förstås kvar men jag vågar väl inte riktigt drömma om ett jobb att trivas med. Ett så lite plågsamt jobb som möjligt, helst någonstans där jag kan jobba bra mycket mindre än heltid och ändå överleva. Den som lever får se, brukar jag säga.

Här är en bild på katten när hon är längst i världen. Ignorera gärna mitt ansiktsuttryck!


Ärenden!

Mitt liv är fullt av ärenden. Jag älskar att göra ärenden!
Idag har jag semijobbat lite med RFSU, sen picknickat diverse godsaker på långholmen i trevligt sällskap. Satan vad gött livet är ibland!

Första veckan som arbetsfri har varit minst sagt hektisk. Jag räknar med att det ska ebba ut litegrann sen, nästa vecka har jag inte ritkigt lika mycket inplanerat. Mycket lapande av sol är prio ett! Och träningen inte att förglömma. I morgon är det en vecka sen jag tränade senast för att jag fick sån rackarns träningsvärk. Det är ändå rätt härligt, jag gillar träningsvärk. Då vet man att man lever.

Imorgon är det temadag trans och sen kanske bodypump. Yeah!

Ni äger inte mig längre.

Jag är inte livegen längre. Jag kan färga håret blått utan att någon bryr sig nämnvärt. Jag behöver inte ha dolt nummer på telefonen längre. Jag behöver inte ha telefonen påslagen längre, om jag inte känner för det. Och när jag har telefonen påslagen behöver jag inte bli stressad om den ringer. Jag behöver inte gå upp tidigt på ett bra tag. Jag är min egen chef. Jag bestämmer över min egen tid. Jag får ägna tid åt saker jag valt. Det är så stort att jag nästan inte förstår det och såklart varar det inte för alltid.

Idag har jag varit på skansen och klappat djur. Är så förälskad i grisarna att jag smälter en smula.

Är lite orolig för mitt humör, men hoppas att jag bara behöver sova. Annars hörrni, annars är det perfekt!



Sommar och sol och magväska. Idag har jag gått i klänning. Barbent, även klockan åtta när jag gick till centrum. Ååååh!

mer sexualfientlig reklam!

Alltså, det sägs ju att sex säljer. En himla massa reklam bygger på detta. Ett av de senaste påhitten måste vara rumpreklamen för skor. Jaha, hur tänkte ni där? Men plötsligt dyker det upp en massa sexualfientlig reklam som sticker i mina ögon. Är detta en motreaktion mot att sex säljer? Jag är övertygad att vi är inne i en nyviktoriansk tid där kända kvinnor pratar om celibat och oskuld som statusmarkörer. Jag tror dessutom att det kommer bli värre på den fronten.

NU LÄNKAR JAG till en blogg som är lite osaklig, men fokusera på bilden är ni snälla. Är det inte det här som är hederskultur? Hur patriarkatet/familjen ska kontrollera "sina" kvinnors sexualitet för att upprätthålla sin heder. Att alla kvinnor är någons dotter gör reklamen ännu mer obehaglig. Jag förstår att få trettioåringar dricker langad sprit men ändå. Argumentet är fasansfullt dåligt. Tacka vet jag alkoholkommittén och festmetoden, där snackar vi bra information om alkohol.

ps. jag tittade igen på "legat för mycket" bilden och försökte föreställa mig en tjej med samma min på den. Gör det ni också vettja, det är nyttigt. ds.

Tidigare inlägg
RSS 2.0