what the fuck?

Klockan morgon vaknade jag med ett ryck.
När jag kom till jobbet fattades alla papper jag behövde.
Kvart över åtta var jag utelåst för att hissen inte funkade.
Halv nio var jag sen och höll på att ramla med cykeln.
Nio var färdtjänsten sen så jag stod och väntade i 30 minuter och frös.

Innan klockan hade slagit tio hade mina stackars öron fått höra upprepade skämt om hustrumisshandel.
Jag har dessutom en känsla av att det här bara är början. Nu drar jag täcket över huvudet och skiter i allt. mmkey?

Jag håller på med en jättespännande hemlig grej. Mer kan jag inte säga. Åter till jobbet.

Jag tror jag hatar den här dagen. Peter mår dåligt, mami mår dåligt och min tantkompis har gått och dött. Jag får alltid veta allting sist och det är så jävla segt att bli behandlad som ett barn. Nu fick jag dessutom en massa attityd för något som inte ens är mitt fel. Varför vill inte människor samarbeta? Jag tror jag ger upp, Jag orkar inte det här.

Idag är ingen vanlig dag för det är annas födelsedag hurra hurra hurra! Jag överväger att åka till carmen och fira henne utan att bli full. Det är ett hårt jobb men någon måste göra det. påtal om hårt jobb har jag städat KONSTANT idag. Nä, okej jag hade lunchrast också men säg det till mig trasiga rygg. Over all har jag all har jag haft en strålande dag med många insikter som jag tänkt skriva ned men nu minns jag inte. Inte alls faktiskt.



Och så bjuder jag på en bild från när vi spelade buzz hemma hos soffi! Jag längst till höger.

Om någon skulle fråga mig vad KBT innebär skulle jag först fnysa och fräsa, min nästa reaktion blir min fabulösa förenklade förklaring. Jag kan till och med ha fått den från kvalitetshumorprogrammet vänner. Alltså, poängen är att någon har ett problem så säger man MEN SKÄRP IHOP DIG, eventuellt följd av en lavett. Är man sen rädd för spindlar så blir man instängd i en hiss full med spindlar tills man inte är rädd längre.
Jag har någon allvarlig fobi mot en person i min närhet och när jag ser i Peters blick att han tycker jag är galen när jag pratar om det inser jag att jag är det. Så nu försöker jag bli instängd i någon hiss samtidigt som personen. Kanske mest symboliskt, men jag försöker också hålla mig i närheten så jag inte ska kunna bry mig. Alltså till exempel bre en smörgås precis som att det vore helt naturligt att jag stod och gjorde en smörgås. Fake it till you make it, som andy säger. Det kan vara det viktigaste rådet i männsklig interaktion. I alla fall om man är lagd åt mitt håll.



När jag gogglade på skiten hittade jag den här bilden och ni förstår väl att man blir rädd?

Ja. Nu känns det alltså som läge att ta upp exen igen. Krille sa att jag enbart har dåliga relationer till mina ex. Jag blir lite gråtfärdig då. Det verkar av så många anledningar en dålig idé. Om inte annat för att då måste man göra en bodelning av vänner och aktiviteter. Därför är jag i färd med att göra ändring i saken. Eller snarare vrida på sanningen så det verkar som att det alltid varit frid och fröjd.
Bonus är ju att Jenny har flyttat in i kransenkollektivet. Då har vi något att prata om liksom "jaha, har du träffat jenny på länge?" till exempel. Och igår fick vi smita in på lista på mosebacke för att exet var dj.
Det var chill. Han spelade till och med en låt för mig. Eftersom människan är besatt av michael jackson skruvar jag lite besvärat på mig när jag hör "the way you make me feel" och tänker "öh varför skulle jag vilja höra den här?" men å andra sidan varför skulle man inte vilja höra michael jackson? 
Sen spelades audiobullys och jag fattade att det kanske var den som jag skulle höra. Alltså NED PÅ JORDEN LIV! the way you make me feel  we don't care. Det är fucking genialiskt symboliskt. ridå.

Ceecee har däremot finkalas ikväll. Jag och kiddo smsar nervöst om ostrukna skjortor och skoputsningsmedel. It's gonna be fab i tell you! Jag ska dricka chapel hill och konversera moget. Jag ska bara säga fina saker om henne om hon kommer på tal (moget!!)  Har till och med målat naglarna, även om jag nog mest målade massa andra kroppsdelar.
Hon och jag har för guds skull aldrig bråkat... I alla fall inte med dödlig utgång. Som tur är. Jävligt hotande när någon är mer dramaqueen än mig antar jag. Men nu är ju allt fina fisken igen. Som med de flesta människorna går det ju bra i lagom mängder. Det funkade ju förut.

Och så läser jag i brudens blogg att hon hänger regelbundet med sina 30tal exflickvänner och jag antar att så kan man också göra. Men man måste inte.

Den största behållningen av boken var som väntat courtney love. in my heart.


Igår blev jag full på carmen. Det var lyckliga dagar... Följande utspelades:
- Drenco lärde sig att jag borde kunna spanska. Jag gav honom en stol (jennys stol ) och visade hundbilder
- Jenny och jag lärde oss att vi är buksvägerskor, något som roade henne mkt tror jag. Tredje part svarade per sms "vem är liv?" (oj vad bra det måste varit.)
- Brors vänner lärde sig att han haren syster så det inte så så praktiskt att säga saker om att knulla hans syster (HALLÅ, jag satt precis bakom -__-) Sen ignorerade han mig större delen avkvällen utom när han sa "men uppför dig för fan, polisen är här"
- Moa och vännen var där, det var fint. Hon är så himla rolig.
- Elias och alla hans punkigaste vänner var där och blev jättefulla.

Ja, och sen åt vi obligatoriskt fyllekäk och Peter vägrade åka längre än till bagis. Så det blev natt promenad och fyllesoferingar. Sen somnade han med en kräkpåse brevid sängen på snedden och tog allt täcke. Jag hade totaldamp och ville inte alls sova.

En sväng till mosebacke förresten och audiobullys, det var fint. Jag behöver dansa mer, ikväll ska jag fan ut efter coctailspektaklet!!1 ringde och väckte kiddo så nu står han väl och stryker skjortan. Bra bra!!

Vad ska jag med all den här snön till? Det kändes rent utav löjligt när jag försökte cykla i snöstormen... skona mig!
Men ändå har dagen varit fin. Har varit på jobbet och alla har varit snälla mot mig. Riktigt snälla och jag uppskattar det verkligen. Folk är snälla jag älskar det! Och vad mer är förtjänar jag det. Jag är en trevlig prick.
Den senaste tiden har gett mig en del insikter. Jag vet att jag rensar med jämna mellanrum i telefonboken och tillika vilka jag har plats för i mitt liv men det verkar vara ett tag sen. Förra helgen när henrik påpekade att jag såg ut som att jag Verkligen inte ville vara där just då hade han ju så rätt så rätt. Sen sa Jessica bisatser som fick mig att ifrågasätta så mycket, när vi var och spelade biljard. Jessica spöade mig i biljard och jag var kanske lite disträ och ett segt sällskap, men jag höll ändå på att omvärdera en massa. Nåja, baby steps! Det är nog, jag gör det jag klarar. Och ikväll tänker jag sannerligen omge mig med fina människor.



bob har en munkjacka.
Jag är lite kär i bob.

Men nu igen Liv? Lämna de stackars människorna ifred.

Jag har en kompis från förr som jag liksom alltid kommer att tänka på eller pratar om eller så. Hon är (var?) verkligen stencool och rolig och bra. Så jag har letat lite. Vet ett forum hon hängde på för typ 5< år sedan men där fanns hon icke. Sen hittade jag hennes mail som såklart var ickefungerande (märkte jag efter att formulerat ett roligt men ändå lagom casual mail till henne).
Det här har passivt pågått i säkert några veckor. Tills jag här om dagen kom på att varför i hela friden kollar jag inte på hitta.se?! Såklart hon finns och har världens ovanligaste efternamn ju. Så jag var djärv och skickade ett sms som hon ÄNNU inte svarat på. Alltså är det tur att jag har andra kompisar.

Pepp just nu är att det är så mycket trevliga hemmafester, det gillar jag verkligen. Jag vill ju träffa riktiga människor i verkligheten.



Man kan ju säga att jag precis som resten av Sverige är bra sugen på sommar nu...

ps. Krille sa något lite spydigt om mina ex som fick mig att fundera lite. Vad är det för fel på mig och varför kan inte alla bara vara en enda stor och lycklig familj? Återkommer med svar.ds.

jag hjerta familjen.
Hur som helst: bror har nya skor.
Igen, jag tror det går i släkten.
genetisk sko-o-man


Adidasskorna till höger.
Eller om det heter längst upp. de ser ju inte så speciella ut inte... men:


KOLLA KOLLA KOLLA! det är ett magiskt reflexmaterial så de är helt olika färg beroende på vilket håll man ser dem ifrån. Sjukt jävla snygga skor. Jag är stolv över honom.



Nu är de dock så kallat smutsiga eftersom min bror, precis som resten av stockholms befolkning i åldern 18-30 gick på landethypen och åkte dit igår. Det lät helt hysteriskt och jag antar att kusin glidit in på gästlistan och fnyst lite. Nåja, jag har överlevt en jobbhelg och det är inte fy skam.

Nu är det i en annan del av köping mmm-kay?

Nu ringde just min samordnare och bad mig att ta semester på måndag. Eh, jag har ju typ en halv semesterdag så den sparar jag nog till något roligare än att tillfredsställa företagets ekonomiavdelning. Jag erbjöd mig storsint att ta sovmorgon och kompa men det köpte hon inte. Vi får väl se om hon återkommer :D
Kostnadseffektiv är hon den kvinnan, något annat kan man då inte påstå. Vi får väl se hur detta artar sig. De ringde och avbokade anna i helgen idag. Jag tror det är ganska olagligt, men de gillar tydligen att avboka folk samma dag eller dagen innan.

Idag däremot är jag ledig. Ledig kan betyda så mycket men idag betydde det bra... frukost, tvätta, plocka lite, promenera och så. Jag håller på att lära mig att ta det lugnt. Dessutom måste jag vila om jag ska orka gå på kalas ikväll. Jag minns inte helt varför det skulle bli så trevligt men jag får väl be någon att påminna mig.

Åt just en apelsin som var ganska skabbig. Fick dock inga apelsiner på hela förra veckan, då var de från israel så jag är ganska nöjd ändå. Dock sörjer jag att apelsinsäsongen är på väg ut. är ju allvarligt beroende.

Börjar känna mig lite lite less på Paris, men jag tror det kan ordna sig om hon tonar ned sig lite.

chefen kommer halvspringande från datarummet och frågar
"Är det någon som har bytt lösenord på datorn? Kanske av misstag... eller som ett skämt?... nähä ingen?"

Det var kul.

Jorråsatteh... igår var jag på stampen med kiddo o krille. Det var ett shebanginflueratband som ville sprida lite glädje och the Ugly och några till. Vi missade tyvärr det första bandet vilket uppenbarligen var synd. Stampen var ett minfält av enbart människor jag är bekant med på det ena eller det andra viset, och det fick mig att undra om jag har fler fiender än vänner. Var så glad att vara där med mina fina människor, och nöjde mig med svaret att jag har vänner som inte går på stampen på måndagar... Uglyspelningen var riktigt bra. Arbetskamraterna var där och grannarna var där osv. Roligaste synen var min kollega som planterat sig fram vid scenen under bloodshed och såg bestört/nöjd ut. Sen var vi på skybaren i skrapan och jag börjar verkligen känna mig hemma där. Not. Men det var trevligt att träffa människorna, var det. Servitrisen hällde ett halv glas rödvin över Krille.

Just nu är livet lite som en chokladask. Se forrest gump för en mer utförlig beskrivning. Nu ska jag till IKEA?.

-----------------------

Såg en gammal polares band på youtube, live från some serious italian festival. Sist jag träffade de där pratade de om masturbate for charity eller något liknande. Det här var ju snäppet bättre det här, var det inte? Och ja, det fanns på riktigt. knasiga britter. Det var skoj att se hursomhelst.

Just nu är det mycket nostalgi, fast såklart med skräckblandad förtjusning. En 45minuters bussresa till IKEA kan göra mig galen. Inte för att jag blir åksjuk utan mest för att jag åkt förbi SÅ många platser som betyder SÅ mycket på olika sätt. Det var som att livet passerade revy, jag lovar. Typ när jag låg däckad i körtelfeber i en hyresrätt i juliaborg med en galen katt som enda sällskap.  Eller när jag och samuel blir avsläppta i fruängen av en frikyrklig gubbe som skjutsat oss från norrköping och sitter och har picknick. Eller kommunistfest i fruängen eller gå vilse i valfri förort, inflyttning i örby och alla alla alla människorna därtill.
Det som tog upp mest av min tankekraft var att jag kunde prata i telefon nätterna igenom med N utan att bli galen på honom eller att någon tröttnade. Jag minns mest att jag lyssnade och det var väl bättre än tristessen att ligga ensam och sjuk, tyckte jag då iaf . Men han menade nog att vi hade meningsfulla samtal och det fick honom att tycka att jag var en bra tjej (alltid tjej - inte person) medan en  promenad till arvika centrum från campingen fick honom att tycka att jag var en kass tjej. Det säger sig själv att det var för att jag sa emot honom. Säkerligen bara av princip för att jag var så less på hans ego som just då tog upp hela värmland, men ändå. Att det tog så lång tid för mig att vara tillräckligt besvärlig för att han skulle ledsna är i dagens läge ett under. Få människor i mitt liv känns det ovärt att ha träffat men där kan jag ärligt känna att jag skulle mått bättre i annat fall. Eller så blev jag tuffare av det för att jag inte hade något val.

ps. körtelfebern och tristessen gjorde också att jag fick bättre kontakt med jonne och då var det ju något bra i alla fall. Vi pratade telefon mer än vi samtalat så länge vi kännt varandra. Jonne är snäll. Jag ska börja fokusera på snälla människor tror jag. ds.

pps. jag måste sluta blogga om mina tonår. Det är extremt ute och vem kan slå linda skugge? ds.