what the fuck?

Jag har bestämt mig för att ägna kvällen åt att spela gitarr för att i alla fall låtsas att allt är som vanligt. Jag brukade tycka det var roligt att spela gitarr, alltså ska det gitarrspelas. Svårare än så är det inte. Förutom när datorn ger mig dåligt samvete och oväntade saker triggar igång mig.


Idag har jag sett dagen försvinna. Jag har till och med vågat mig ut i kollektivtrafiken. Jag antar att jag blev lite kaxig när allting gick så bra igår, för det gjorde det faktiskt. Men jag hade nog tur, det kan man behöva ibland. I morse när jag skulle ringa jobbet sa jag till Peter "tror du jag kommer fram på första försöket?" "mmm, svarade peter" som om han aldrig jobbat på mitt jobb och vet hur det kan vara. Just nu brukar det ta en normal arbetsdag att nå kontoret om man inte ringer på någons privata mobil eller larmtelefonen. I alla fall så svarade jag att i så fall är det min turdag. När jag sen lagt på efter att ha kommit fram på första försöket sa peter roat "är det fortfarande en turdag om det är hon som svarar?". och det är det väl?


Börjar finna mig smått obehaglig ibland, jag tror det är något med min mimik. Alltså ibland stannar folk upp och tittar som att jag är från en annan värld. Dessa tillfällen antar jag att jag inte är riktigt med i gemet. Bättre det än de falska leendena jag uppbådar när jag känner att jag inte har ett val.



Sen är det ju svårt att veta vad som spelar roll. Jag har till exempel köpt nya underkläder på lindex och överväger att blogga om orättvisan i att majoriteten av den kvinnliga befolkningen i det här landet förmodligen går i obekvämare underkläder än vad de hade behövt. Är inte det sjukt egentligen? Det är ju ingen som står med en pistol mot folks huvuden så de går och köper nypande stela bh-ar med byglar som kliar och sticks vid armhålan. Eller trosor som omöjligt kan sitta bra på en normalbyggd människa... Men normerna är starkare än en pistol och majoriteten går med på det.

Igår sa en av representanterna från RFSL ungdom att de definierar viktiga normer som de som ger en makt och överläge i samhället och inte normer som att vi hälsar med höger hand (och har stringtrosor under tajta byxor. min anm.) utan att man ska vara man, vit, hetero osv. för att få lycka och framgång i vårt samhälle. Men då glömmer man normernas makt i sig själva. Om man skapar något eftersträvansvärt i att ha kläder som gör att man inte kan spöa skiten ur, alt. springa i från, någon som vill en illa då ägs man en smula av normen.
Jag förstår att många skulle se mig som en moralkärring över att jag blir olycklig av att se folk (och det är såklart alltid tjejer) vara obekvämt, opraktiskt, skadligt och oergonomiskt klädda. Nylonstrumpor i 16minusgrader gör mig också en smula olycklig, men försöker trösta mig med att alla inte är lika frusna som jag och kanske klarar av det bättre.

Jag har gjort något väldigt viktigt idag känns det som. Men å andra sidan blir jag nöjd och stolt över mig själv varje gång jag lyckas lösa något av mina vardagsproblem eller ta tag i något jag skjutit upp.

I Helgen ska vi baka cheesecake och sjunga singstar. Det blir nog bra det här, ska ni se!

Fånig dokusåpa på femman skålar en snubbe för sina föräldrar "here's for you two, for getting married. Otherwise I wouldn't be here". 


Får amerikanska barn verkligen inte lära sig något om blommor och bin undrar ni? Tyvärr är det lika illa i Sverige då det med jämna mellanrum hävdas att kusinäktenskap ger fosterskador, bara för att ta ett exempel. Folk kan verkligen inte skilja på saker och saker! Jag är medveten om att många tycker liknande är ordvrängning men det är så jävla viktigt att inte slänga ur sig svepande generaliseringar. Tvingas man definiera vad man menar tydliggörs normerna.


På tema normer kommer här en lista på varför det är praktiskt att vara heterosexuell (Vi ombads diskutera detta i publiksamtalet efter Pjäsen ikväll. Jag och Lea bestämde oss för att komma på 50 saker istället för 5).
- du kan gifta dig utan att någon anser att det är fel
- du kan syssla med offentliga ömhetsbetygelser utan att uppröra någon
- det är mindre chans att du blir utsatt för våld, och blir du det är det inte lika grovt som sk. hatbrott
- du kan gå och basta med dina kompisar utan att det blir awkward (förutsätter könsuppdelade bastu-principen)
- du kan ragga överallt i princip, utan att hänvisas till särskilda arenor
- du har rätten att definiera dig själv och andra och hela jävla verkligheten och kan således uttala dig diskriminerande och generaliserande och sen lägga till att du minsann inte har fördomar eller "något emot såna där". Alf Svensson har väl uttalat sig om att han känner många homosexuella?

Sitter och googla naturism och nakenbad av förklarliga skäl. Jag tycker det är genialiskt att någon kommit på att man kan ha kläder på sig mot kyla och vind. Men lika genialiskt är det att ta av sig dem när de inte behövs. Jag skulle vilja drista mig till att säga att kläder är en social konstruktion. På ett forum hittade jag ett inlägg av Martina. Hon håller inte med mig. (att det övre inlägget kom med är mest humor, egentligen inte kopplat till nature/nurturediskussionen)







edit: Här är hela diskussionen för de som vill förfasas över människors galna argumentation.
http://www.alltomstockholm.se/start/article66049.aos
Jag blir uppriktigt överraskad att det är så känsligt att människor går in på den här diskussionssidan för att jämföra nakenhet med att bajsa på gatan. Ja, överraskad är just vad jag blir.




Och som alltid är det sjukt viktigt att namnge normerna. BENÄMNA vad folk gör som är normativt och
allmänt accepterat inte ifrågasatt. Väldigt länge fanns ingen motsats till transperson, eftersom detta bara föll under normen
(jag tror det var RFSL som instiftade ordet cis-person, som för övrigt är en term lånad ifrån kemivetenskapen)
För att komma till saken kallar naturister icke-naturister för "textilare", hur bra är inte det?!

På ett forum jag tidvis uppehåller mig diskuteras städning i heterosexuella parrelationer. Något som ofta kommer upp är hur man har olika "trösklar" för hur stökigt det får bli. Ofta har mannen en högre tröskel och tycker därför att ansvaret bör falla på den som bryr sig mest och råkar vara kvinna. Vissa hävdar att det är mödrarnas fel som aldrig lärt sina söner att städa och andra tycker att man minsann inte ska tjata på sin partner. Ofta talas det om att vissa män inte kan städa.

Men en rättrådig person på forumet berättade halv på skämt att hon skulle skriv en bok med titeln "Din kompetente man", övertygad om att de flesta män kan städa mm. Ett strålande argument är att alla män som gjort lumpen (vilket är fler i den äldre generationen) har fått lära sig att städa och bädda nitiskt. Om de sen inte gör det kan det bero på att de inte tycker det är viktigt, någon annan kan göra det eller liknande. Men det är inte kunskapen som brister. Om kvinnor går och lurar sig att det bara är de som är tillräckligt kompetenta att skura toaletten så kommer de också få göra det. Hoppas innerligt att hon faktiskt skriver en bok :D

Förrförra inlägget var menat att sparas som ett utkast då jag tänkte läsa på om ämnena i fråga och blogga om det. följande svar var väldigt underhållande dock:

Roland  ([email protected]) om psykdiagnoser: Det gläder mig att du tar upp detta ämne: Psykiatriska diagnoser. Möjligen kan jag tycka att du är fåordig. Jag skrev PD här: http://hallfoot.blogspot.com/2008/11/vi-blir-friskare.html

Jag måste säga att jag fortfarande inte bemödat mig googla och läsa på om de nya diagnoserna inom psykiatrin. I Amerikat har de ett annat system, har jag förstått av DN där hypersexualitet är en diagnos. Hur man diagnostiserar det är oklart och känns som att det kan leda till liknande fördomar som håriga handflator och liknande. Däremot är diagnosen för transsexualism hos barn kopplad till vilja att umgås med barn av motsatt kön samt leka med leksaker som anses vara typiska för det andra könet. Självklart är detta inte ett problem för pojkar som leker med dockor, staten går knappast in och ändrar kön på någon lättvindigt. De transtjejer som föds med snopp men leker med dockor får dock problem. Viljan att leka med dockor ska alltså göra dem mindre trovärdiga i sin könsidentitet. Det är skrämmande, om ni frågar mig.

Jag hatar dåliga föräldrar. Jag hatar normativa föräldrar som hjärntvättar sina barn. Jag hatar ännu mer när de envisas att inpränta vansinniga normer på allmän plats. Jag hatar när de ekar i mataffären och jag inte kommer undan dem. Många är inte många år innan de inser att kärlek är inget man får definiera själv utan någon annan har alltid tolkningsföreträde gällande dina känslor. Idioter.


(När vi stod i kassan och jag tvingades höra en ännu längre konversation frågade ena ungen om det var "honoms tur sen" varpå mamman kände sig tvungen att förklara att jag är av kvinnligt kön. Jag svarade att det inte spelar någon roll. Två gånger sa jag det till barnet i hop om att den skulle fatta att jag menade det. Helst av allt hade jag velat säga "Julia, nu ska jag berätta för dig om livet. Man får bli kär i vem man vill!" Till och med grynet säger det. Hur kan föräldrar förstöra så mycket för sina barn?)

Var på biblioteket också, strosade lite planlöst och det blev en bra skörd. Sen såg jag en bok som hette kvinnors relationer, tittade på baksidan och insåg att den handlade om kvinnors relationer till män och varför de agerar fel i förhållande till männen. Jag blev irriterad och lånade en bok om myror istället, jag gillar myror skarpt.

hypersex & trans

Jag har mått illa ungefär en vecka nu. Inte konstant men vad i helvete?! Jag är less så in baljan.
Funderar på att skita i delkursen i svenska eftersom jag uppenbarligen inte mår bra (stress, huvudvärk och börjat gnissla tänder igen) men frågan är om det hjälper? Jag borde kanske jobba mindre men det tar emot.

Klart man får den frågan eller snarare har den frågan. Man har den inom sig för man vet att det är något man förr eller senare förväntas ta ställning till. Man skulle ju lätt kunna fråga sig vad som är meningen. Kollar in KY-utbildningar eftesom jag är så proletärt lagd. Så finns det en utbildning till STI-ingenjör :) Det har med stockholms tekniska institut att göra men som RFSU'are är STI en förkortning för Sexually transmitted infections. Tänk så lustigt det kan bli.


tips på vad jag ska bli när jag blir stor mottages tacksamt.

drömde lustigt, och jag vaknade glad. Idag snöar det rätt mycket, de flesta verkar ha tröttnat men inte jag, inte. Eftersom jag inte fått åka pulka eller snowboard (utom en mkt kort pulkasession) ser jag liksom fram emot att det ska börja. Snart flottsbro och jag längtar intensivt.


Fortfarande deppis och utmattad över jobbet, men jag försöker leva på. Ig på tentan igår, det räknar jag liksom med. Idag är det Rfsu-utbildning, sen är det bara två gånger kvar. Det känns sorgligt och Jätteroligt. Kul att äntligen få komma ut och jobba.

Jag är just nu så djurlös att det är löjligt. Saknar ett husdjur i min närhet så att det gör ont.
Vissa dagar tror jag att jag saknar att kramas med människor också. Peter kramas jag mest med i sömnen och även om vi har implicita minnen och sånt känns det inte som att det räknas.
Alltså, köpa/låna ett djur eller kramas med mina vänner tills de blir tokiga?


Jag är på den där dåliga platsen igen. Jobbångest som överskuggar allt och jag orkar ingenting, men jag vågar inte göra något annat av rädsla att misslyckas. Fy fan vad tråkig jag känner mig.


Idag fick jag höra att det är naturligt att tända på stora starka män. Hade det varit sant hade jag slutat tro på evolutionen, 4real. Men har jag någonsin tagit biologister på allvar?

nineteens på lördag någon? Förresten? JA?
Nä, okej det är ingen som läser min blogg som skulle kunna tänka sig detta men ändå.
Dessutom bangar jag jämt när jag bestämmer mig för att gå ut.


Var i en helt fantastisk gymnasieskola idag vilket gör mig deppig att jag inte gått på en sån. Jag blir deppig av mycket som jag inte gjort. men tiden är väl inte ute? På ett sätt finns det mycket som jag aldrig kan göra eller göra om men det borde inte vara ett problem om jag var nöjd med vad jag gör nu.

Just nu går INGENTING, jag svär, INGENTING som jag vill? Hur slutar man gnälla då?

Ja, jessica. det finns folk som tänder på gubbar, det måste det göra.

Jag vet att det rimmar illa med min verksamhet i rfsu men VADDÅ NEJ?! Nej är så inte ett svar i det här fallet. Nej. Vaddå, nej? Jag ruttnar verkligen, jag gör det. Skitjobb, skitorganisation. Hoppas de hittar min blogg och sparkar mig. Jag skulle behöva en liten skjuts.


Hur svårt skulle det vara att göra någonting rätt för en gångs skull? Är det såomöligt?
Och jag vet att den här upphandlingen fuckat upp allt och inget, men om det fanns någon som kunde ta ansvar för det skulle jag vara nöjd. Något snille måste tyckt att det var en bra idé.

Åh, jag orkar inte vara så arg.