du-dunk du-dunk

utgångstesen är ju givetvis att utan påfrestningar kan inte saker bli starkare. Tillexempel hjärtat behöver en viss påfrestning för att det ska jobba på. Jag förespråkar isvaksbadande, även om jag gör det regelbundet var tionde år. Men när jobbet får det att svartna för ögonen på mig undrar jag om det inte är så att jag inte är perfekt för det här jobbet. ALLS. (Här är vi inne på att ta ett övergripande ansvar och jobba bra under stress. Jag är fortfarande ett excelent vårdbiträde). Fick åka på larm med Min gamla tränare aka. polisen. Aldrig har jag mått så bra av polisens sällskap. Jag har aldrig ogillat henne, men eftersom alla våra konversationer blir så styltade har jag liksom alltid skrämts lite av hennes närvaro. Nu var hon mitt lugn i stormen. Allt ordnade sig och jag kom tillbaka till kontoret en halvtimme efter att jag skulle slutat med något maniskt och samtidigt trött i blicken. Jag klarar en vecka till, en vecka till går bra, tänker jag. Chefen kom in fram åt kvällen och jag passade på att titta på honom och förklara att Hej, jag har bytt arbetsuppgifter. Ge mig mer pengar. Han hann inte svara så vi tar det imorgon. Jag känner dock att jobbet tär på mig. Tydligen tycker gamla chefen och mina samordnare att jag är mest lämpad för att hjälpa dem på kontoret, men å andra sidan; vilken konkurrens har jag?
Snart är det jul och jag ska jobba för fullt men jag ser verkligen fram emot det. Det känns så himla verkligt och påtagligt. Annars har jul ett mystiskt skimmer över sig för så många och det leder då alltidtill besvikelser.

Efter en kort (amen halleluja för sovmorgon) men intensiv dag hann jag göra lite ärenden samt äta sushi middag med exet. Vi skulle ta en kaffe men med mina nerver är kaffe inget att hänga i julgranen. Hon påminnde om att det minsann var hennes idé med koffeinfritt kaffe från början. Precis som att hon har lärt sig teckna DONT GET ME STARTED. Ja, det var i alla fall ett trevligt möte även om valet av aktivitet skulle kunna ifrågasättas då hon använder det som en metafor för betydligt mer oanständiga saker än äta mat. Hon hade bakat och lagat och syltat alla sina helekologiska kravmärkta julklappar (jag har köpt en flaska sprit och håller tummarna för att slippa få så mycket presenter) JA hursomhelst, Idag var en konstig dag och ingenting känns bekant längre. Men efter ett långt skumbad och enbart goda nyheter och finfina tidsplaner känner jag mig allt bättre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0