jao...

Det var de facto hemskt trevligt att träffa t. Dessutom inte för länge. Men det var i alla fall bra, var det.
Och jag älskar att se hur lika folk kan vara fast ändå inte riktigt.

Det känns i det stora hela som att jag kommit tillbaka till något riktigt dåligt.
Ibland får jag för mig att ju mindre jag tänker dessto lättare att hålla huvudet över ytan, men egentligen tror jag bara det tar all energi. Att allt ska behöva vara så jävla lagom jämt. Det är väl då det blir svårt.

Fast jag vet att jobbet stressar och pressar ur varje uns av ork ur mig är jag fast i det. Försenad med lönerapporten, behöver ett nytt anställningsavtal, tanten på sjukhus och allt det andra. Jag drömmer om jobbet och vaknar med ett ryck.

image145

Fast nu lyssnar anna på visor på p2. De sjunger "dina bröst är som svalor som häckar", vilket är kanske det bizarraste uttrycket. Min morfar brukade gå och nynna så. Jag blev seriöst besvärad varje gång. Men morfar var fin, han gjorde alltid våfflor. På tal om det borde jag väl äta frukost. nu igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0