sleep is like a temporary death

I ärlighetens namn är sömn allt jag kan tänka på stor del av dagarna. Det och jobbet, jag tänker alldeles för mycket på jobbet. Efter den här veckan är jag klar med min halvhjärtade kontorstjänstgöring och får komma ut i stora världen igen. Jag vet inte vad jag vill med jobbet men ringde just soff och övertalade henne att börja hos oss. Yeah score! Jag måste för övrigt skaffa mig lite distans. Bråkade med chefen idag, han är inte nöjd. Jag är inte heller nöjd men av någon anledning räknas hans ickenöjdhet mer än min. Det är väl det som kallas att vara överordnad.

Jag är orolig för vännen som inte mår bra och jag är riktigt förbryllad.
Jag vet  på ett sätt inte hur jag ska hantera världen riktigt.



Och hur fin är inte den här? Jag såg den på götgatan i en videobutik.
Sen var vi och fikade på blå lotus. Det är hippt.

Orsa var strålande, jag hade en så fin helg. Segt bara att komma hem, men så är det. Borta bra hemma bäst (tidiga morgonar och jobb däremot...) Jag såg nog det finaste luciatåget på mycket länge i söndags och lärde mig en ny julsång. Jag gillar't.

På tisdag ska jag och chefen bråka vidare. Han vill väl att jag ska ha något slutgiltigt och slagkraftigt argument. Jag känner mig som en tjurig treåring som bara kan säga "vill inte" och förstår inte alls var min argumentationsförmåga tar vägen när jag väl behöver den. Och hans väna blick kan bli riktigt skarp ibland när det gäller. Känns inte som att det här är rätt tillfälle att förhandla min lön, fast jag borde.

Någon dude skriver till mig på helgon och jag förstår inte varför. Varför skulle någon vilja prata med en total främling. Fast jag skärper mig fort, men går in på människans sida där det står "live without regrets" Och såna människor har jag bra lite tålamod med. Någon slags självgod tro på att man kan leva ett liv utan ånger. Samma sak klyschan "man ångrar bara det man INTE gjorde" vilket är bs. Jag ångrar bra mycket mer saker jag gör än saker jag inte gör. Och detta är definitivt inte ett tecken på att jag är särskilt spontan och impulsiv av mig.

Jag är så stressorolig att jag nästanstädar. Nästanstäda är en av mina bästa sysselsättningar när jag är orolig i själen. Det går ut på att bära saker fram och tillbaka. Lite rota runt och lägga saker på fel ställe till sist ändå. Jag kanske skulle ut och ta lite luft istället, jag kan inte sitta med gardinerna för och lyssna på hanson, det håller liksom inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0