what the fuck?

Vi kan väl helt enkelt säga att chefen inte väntade till på tisdag med att lösa vår lilla dispyt. Jag har fått min vilja igenom ännu en gång. Ja, nu har han sagt att jag kommer få gå ned till att jobba var tredje helg nästa år. Det är väldigt snart. Jag är så glad på chefen, det gör inget att vi får en flaska alkoholfri glögg i julklapp av företaget!
Dessutom hade vi glöggmingel idag med starkvinsglögg och vi är för en kort sekund som en enda stor happy family. Märkte att det var många som både tilltalade mig och var hjärtliga på ett sätt som jag inte upplevt förut.

Jag vet inte hur många gånger jag varit och fikat med någon halvfrämling av olika anledningar och tänkt "gud, skulle det här vara en dejt skulle det vara det värsta jag gjort". Idag var dock lite utav  ett rekord. Nika hade fixat upp en dude som ville veta mer om röda korsets killgrupssverksamhet, så för att ses på ett ställe där man inte kan riskera att bli styckmördad och uppäten alternativt matad till någons tama orm tog vi en fika. Vi hade inte ens satt oss innan han sa "är du här ofta?". Men jag fnissade bara inne i huvudet. Jag har inget alls emot honom som person, det var rätt trevligt men jag var så himla trött. Jag satt och gäspade hela tiden och hans blick sökte sig ofelbart upp till tv'n bakom min rygg.

 
Minns en annan gång på trainstoppingaktionen till salem (hrm, påminn mig inte om hur det gick...) När vi försökte se hur det skulle gå och delade upp oss i olika grupper och jag och en snubbe jag inte känner hamnade på ett café på nedervåningen på centralen där vi mest iakttog antifakids i 15årsåldern som smög runt med palestinasjalar framför ansiktet. Poängen var att vi typ sa en mening varannan månad och det lät lite som världens sämsta dejt (vilket vi också kom fram till att det skulle varit)

Jag passar inte på ett kontor. Jag vet att alla andra förstår det så jag förstår inte om de testar mig nu eller vad.
The office. fortsättning följer.