what the fuck?

I morse blev jag väckt för att jag låg och ångestgnydde och skakade.
Jag drömde om allt elände jag kan stava till. Som när blev jag grovt misshandlad av Krille (jag ringde och skällde lite på honom i morse och han sa inte ens förlåt, fast vi är vänner nu). 
Antagligen drömde jag om våld för att peter kastade en ölburk i huvudet på en sån där testosteronkille i natt.
En som var sisådär 3 ggr större än honom med tribal i sin tjurnacke och bizarra muskler. Han sparkade till burken med en kraft som säkert kan spräcka ett pannben och jag bad om ursäkt med min vänaste röst och sa att jag tappade den. Fast det var inte så trivsamt, jag somnade nog lite upprörd.
Jag drömde om trubaduren och n. och om hur saker varit fast värre. Hursomhelst blev jag väckt av Peter som med en sömndrucken röst sjöng sound of musiclåten man ska sjunga när något är läskigt så jag skulle bli glad igen. Peter kan nästan bara Kittens and ponies så han sjunger det extra många gånger.
Fast det funkar ju.





Och min oförmåga att känna mig bekväm med människor gör mig galen. Jag vill typ gråta, både för att jag känner mig som en mindre värd människa men också för att det blir så fel jämt. Fast så finns det ju de där tillfällena.

Jag är så sjukt glad att kiddo är hemma. Pratade med honom nyss. han var helt nyvaken och visste varken upp eller ned. Jetlag är inte att leka med.

soviet kitsch kommer alltid påminna mig om nicaragua. Jag tror jag gillar det.