ey yo släpp din kuk

täpp din trut, allt det här är sånt jag har sett förut

(melinda wrede startade min dag strålande och jag har haft den låten på huvudet hela dagen)

Agnarna från vetet säger du?
Det är galet på jobbet.
Folk tar liksom slut tror jag.
Jag är orolig iaf.

Fast personligen gillar jag jobbet. Jobbade med johanna idag, det är hemskt trevligt.

Och hemma är allt som ett hem ska vara. Tror jag, ani fick jobb i utlandet precis och kan dra närsomhelst. Mo har en trevlig pojkvän som går och köper chips till henne och lagar mat till henne. Undrar om jag skulle uppmärksammat lika mycket om hon gjort det för honom? Hursom är han välartad och det uppskattar jag även om han verkar lite väl rädd ibland.
image128



Och så har jag gått runt och lekt sekreterare och sagt att krille ska anställa mig att sitta i växeln och knapra piller och kedjeröka och vara ointresserad. Något sånt, hursomhelst så fick jag sitta på kontoret och svara telefoner idag. Man ska passa sig jävligt noga vad man önskar sig har jag märkt.

Imorgon ska jag jobba på kontoret igen. Sedan kommer har vi APTmöte så jag kommer inte ifrån kontoret förrän 18 gissningsvis. Härliga tider, jag känner mig som en hamster i ett hjul ibland. Nej, ett marsvin, de ser löjligare ut om de springer. Men verkligen.


Johanna pratar om barn och jag tycker det är fint men inte allmängiltigt. Det är så sjukt tabu att som kvinna inte önska sig barn mer än allt annat. Iaf litegrann. Man ska helt enkelt reduceras till en biologisk funktion och jag tycker det är tråkigt.
Jag kan inte garantera att jag inte vill ha barn, men jag ser en väldigt viktig poäng i att få säga att en inte vill ha barn utan att bli motsagd. Eller som min gamla klassis alex sa "Men seriöst, jag gillar inte barn. Man kan inte prata med dem och jag får verkligen inte ut något av dem".
Så himla frigörande grej att säga. Alltså även om jag är på hennes lag sätter jag nästan i halsen för det är något så radikalt att säga. Ingen kan nämligen påstå att man skaffar barn för någon annans än sin egen skull (i bästa fall) och annars vore man troligen ingen bra förälder om det inte kändes som något som kändes uppfyllande för en själv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0