what the fuck?

jo, jag kryper bara fram lite lätt bakom mitt tjocka vintertäcke och trots att klockan är mitt på dagen har jag inte den minsta funderingen på att försöka röra mig. Jag hatar att vara sjuk, och jag hatar att tänka att jag blivit det för att jag hatar att sitta på kontor. Jag vill inte tänka att jag kan vantrivas mig till en sjukdom så fort? Alltså, nu låter det som att jag fejkar vilket jag definitivt inte gör.

Peter har gjort den finaste bilden av mig ovan. En annan framtidsvision också som är minst lika fin.

vännen skickade förresten länken:
http://stoppavaldtakterna.wordpress.com/