what the fuck?

Jag drömde att hon liksom nästan levde. Eller jag ville tro det i drömmen och hon fanns en liten stund.
Det värsta är att jag inte kommer fatta det här på riktigt förrän i sommar när hon helt plötsligt INTE finns i värmland.

Det är en väldigt konstig period nu, liksom instabilt. Och en olycka kommer sällan ensam.

Och så vaknade jag i världens största säng som Sibel lånade ut (din gamlia alltså, vi har inte snott dubbelsängen) vilket är fab. Men jag nyser konstant så det var ingen idé att ligga kvar. Jag vill heller inte ha frukost och jag borde sätta mig med plugget direkt. Men det tar emot. Framförallt när det går så mycket energi åt att nysa. Snart måste jag nog väcka Peter, det är ju ändå lång fredagen.