what the fuck?

Här om dagen fick jag den fantastiska idéen att googla ett av de där banden jag lyssnade på så intensivt i mina tonår. Jag minns så väl hur de, tillsammans med ett fåtal andra band, fick bli idealbilden för halvt okänd pop. Jag fick en kasett av Lina som jag träffade framför kravallstaketet på storsjöyran när jag, trots körtelfeber, bestämde mig för att åka  dit själv. Lina var en raring och det är synd att vi tappat kontakten. Jag fick i alla fall ett band och hon introducerade mig för massa okända band och tog med mig till the hits hurt som bennos affär hette på den tiden den fanns. Jag minns precis var den låg och tittar fortfarande efter den som i hopp om att den ska återstå och jag ska vara sexton igen. 
Sen några år senare spelade de tillsammans med CDOASS och ett till band i någon gammal teater i en förort på gröna linjen. Jag skulle vilja tro att det var hökarängen eller gubbängen men hur mycket jag än tänker så kan jag inte minnas. Där var i alla fall första gången jag träffade blondinen och hans pandakompis. De var snälla och jag förstod inte varför.
Lotta den spjuvern drack enorma mängder kir med någon bandkille så de blev utslängda men smet in igen. Det är riktigt roligt att lyckas bli utslängd från sin egen spelning. Sen satt hon backstage och när hon såg trummisen och sångaren från Lola Barbershop i samma kläder kommenterade hon hur pinsamt det var, utan att förstå att de har banduniform. Sjukt stiliga faktiskt, men lite tidiga håkan-stilen ni vet.

Jag googlade och kom till en sida innan hemsidan som började "det här borde vi gjort för länge sedan" och då fattar man instinktivt att det är dåligt. Som att de ska göra slut eller ge ett cancerbesked. Den början kan bara inte båda gott och det gör den inte heller. En kille har omkommit i en olycka och fast jag inte känner den här människan blir jag uppriktigt ledsen. Oftast när människor är ledsna i samband med döden är det av egoistiska skäl, och så även nu. Jag tänker på att mina tonår är slut, på att jag ska dö, på att alla jag känner ska dö. Men även hur mycket hans vänner och familj måste sakna honom. Hur deras liv måste blivit helt ställt på huvudet av ett sånt besked. Så nu lyssnar jag på lola barbershop i Anders Johanssons ära. Jag ska tända ett ljus också tänkte jag, det är en sådan dag.