what the fuck?

Jag tänker ibland att jag behöver blogga mer för att inte leva igenom halvhjärtade statusuppdateringar på facebook. Nu är ett sådant tillfälle. Inte för att jag egentligen har något att förtälja.

Såg just "tretton" i en studie i tonårsångest. Jag saknar det inte, så mycket kan jag säga. Jag tror och hoppas att det kommer bli väldigt givande att träffa riktiga kids i riktiga skolor. Men mig själv som trettonåring klarar jag mig utan. Inte så att det är känslig nu men jag känner mig färdig.



Åh, utbildningen är fab men nu när vi är mer en halvvägs kommer mina obligatoriska tvivel. Egentligen onödiga eftersom om det är något jag någonsin varit säker på så är det just det här. Men vad hjälper det när man är en tvivlare?