varför får en inte vara ful?
Jag gör inte anspråk på att vara ful. Inte på att vara snygg heller. tänk om man slapp?
Jag läser ännu en gång Åsa Cronas "kopiornas uppror" och får nästan samma svindlande känsla som första gången. Vi är så jävla lurade. I princip alla som uppfostrats till kvinnor är manipulerade av vår kultur. Det finns en snygghetsdogm som inte ens feminister vågar prata om. Det finns såklart olika inställningar bland feminister genom tiderna, vissa tycker det ena är snyggare än det andra. Faktum är dock att det aldrig är ett alternativ att inte vara snygg. Alla måste förhålla sig till tanken om att vi har ett utseende och vi ÄR vårt utseende. Oavsett om man är jävligt smart och begåvad på det ena eller andra sättet finns tanken om vårt utseende som vår identitet och något som vi bedöms efter.
Crona beskriver att iscensätta snygghet som ett osäkert spel där man hela tiden balanserar på en skör lina.
Hon menar att någon när som helst kan rubba den noggrannt uppbygda identiteten. Många har träffat killen på krogen som säger "du är inte så jävla snygg, bara så du vet" för att knuffa ned tjejer från balansgången. Det är alltså inte helt accepterat att vara snygg heller, då måste man vara jävlaigt ödmjuk och omedveten. När fulla krogkillen raggar på snyggtjejen måste hon fnittra och låtsas som att hon aldrig förut fått höra det eller tänkt tanken. Hur skulle hon kunnat missa tiden hon lägger på sitt utseende? Hur skulle hon kunna missa att människor hela hennes liv dömt henne efter hennes utseende? De flesta snyggtjejer är medvetna om sina kläder, sminkning, kanske träning osv. Ändå ska snyggheten vara omedveten och naturlig (läs gärna Nina Björks under det rosa täcket om detta om ni inte gjort det). Kvinnor måste vara snygga men får inte tänka att de är snygga. "Hon tror att hon är så jävla snygg" är ett inte helt oanvänt tillmäle. Det ses inte som något positivt.
Kan inte ful vara något man väljer? Kan inte ful vara att skita i att behaga, utseendemässigt. Skulle då inte "ful" kunna vara en accepterad subjektsposition där en tar avstånd från utseendemässiga normer utan att behöva höra att en är så jävla snygg hela tiden? Alltså att vara till exempel feministsnygg och klä sig efter andra subkulturella normer där utseende definierar oss minst lika mycket.
Är det rimligt att i tid och otid säga till folk att de är fina? Jag försöker oftast låta bli och funderar alltid en evighet innan jag kommenterar någons utseende. Egentligen tycker jag det är så fel, så opåkallat och så galet. Folk ber sällan om ens åsikt om deras utseende. Men det är ju aldrig sån respons någon ger, folk är inte förorättade utan jävligt vana. Kommentarer om andras utseende är en del av de flestas vardag.
Inte heller jag reagerar starkt på välmenade kommentarer om mitt utseende. Har jag klänning och halsband och kammat håret får jag höra att jag är fin. Tack, säger jag. Jag ler oftast och jag blir inte illa till mods. Men i det stora hela! I det stora hela är det ju en del av utseendefixeringen att vi påminner om att vi ständigt bedömmer varandra. Det påminner oss om att när vi känner oss rätt fula och sunkiga, går säkerligen alla andra och tänker det samma om oss.
Det stora mysteriet är nog varför det spelar roll. Det enkla svaret är givetvis att vår kultur uppmuntrar en hets kring utseende, och vill man kan man såklart se kopplingar att kontrollera kvinnor. Men när en sitter ned och tänker rationellt. Varför skulle det störa mig att någon tänker att jag inte är snygg är det inte mycket roligare att vara intressant och begåvad? Varför skulle det spela roll om inte alla tyckte att snyggtjejen var snygg. Men framförallt varför är det ett användbart maktutövande? Varför fungerar det?
Jag googlade "snygg feminist" och hittade såklart FLASHBACK där et diskuteras varför feminister är så fula. Även om något i mig känns väldigt dåligt av att inse att flashbackslynglar sitter och runkar till Ani Difranco så säger många riktigt vettiga saker. Lite som det jag ville få fram: Skulle man kunna byta ut "snygg" mot "följer utseendenormer" ?
En sista för att inte länka mig sönder och samman. HÄR skrivs också om varför feminister är fula.
i like it. vi borde problematisera det här oftare. kanske mer systematiskt?
ah, men var börjar man?
Bra inlägg och jag gillade sista länken, jag orkar dock inte gå in på Flashback, har förstört för många dagar.
Jag tror att mycket av detta är evolutionärt betingat. En individ som upplevs som attraktiv för omgivningen kommer att få fler partners, mer sex och fler barn.
Så fungerar det överallt i naturen - den som spider sin avkomma mest har uppnått livets enkla mål. Därför ligger det en undermedveten strävan efter att vara "snygg", vad nu det kan vara eftersom detta varierar både genom olika tider och kulturer.
Det där med att följa utseendenormer kan reta ihjäl mig. Jag blir så ledsen av att se alla unga tjejer som tycks vara klonade. Nog för att det var lite så när jag var tonåring men nu känns det som att det är extremt.
