I've got the blues
Dagar som dessa förbannar jag faktumet att jag föddes som kvinna. Ingenting är det minsta roligt eller meningsfullt, allt är som en grå soppa. Grå trådig och oändlig, jag förstår inte vad det ska vara bra för. Jag vill bara gråta lite med en filt över huvudet i väntan på bättre tider. Jag blir helt handikappad sisådär en vecka i månaden. Allt blir omöjligt och insikten att jag är såhär och verkligen inte vill vara det gör inte saken bättre.
Jag läste i aftonbladet (yay) om en kvinna som huggit sin sambo i handen med en sylvass kökskniv när hon hade pms för att han inte var tyst när hon skulle sova. Han fick genomgå omfattande kirurgi för att kunna böja fingrarna igen (något som jag antar att han uppskattar att kunna, då det stod att han var musiker) Det fascinerande i det hela var nog att de fortfarande var ihop. Det stod iaf hur man skulle bli hjälpt mot pms:
fet fisk - ganska uteslutet då jag är vegetarian
p-pillret yasmin - hur sjukt är det inte att läkare evisas med att rekommendera hormoner för det ena och det andra trots att det är dokumenterat Riktigt farligt. Jag blir så trött, vad mycket idioter det finns.
SSRI - men skärpning? ska man behöva äta lyckopiller för att kunna leva med sig själv? resten av livet liksom.
ljusterapi - well whatever, det rekommenderar de för allting
d- och b-vitamin - förlåt mig, men jag är skeptisk än så länge
Som bonus har jag blivit sjuk igen. Febern, halsen och öronen. Har legat som ett kolli sen helgen. Eller egentligen inte, det tar alltid ett par dagar för mig att förstå att jag är sjuk. Även om jag svettas som en galning, har ont överallt och är helt orkeslös tenderar jag att först tro att jag bara är lite trött och behöver sova av mig det. Tyvärr har jag haft helt störd sömn och hemska läskiga mardrömmar.
Och så har vi bestämt att ha storstädning innan helgen. Skål, säger jag , att plocka in disken kändes som en enorm prestation idag. Men imorgon ÄR en annan dag, som det heter. Jag kanske till och med dristar mig till att boka tvättstugan...?
Det här ska alltså föreställa min sista semestervecka?! Det är som ett skämt, ligga och febra och gråta. Ovärt som fan, jag säger bara det. Alla dessa planer som går i stöpet. Men men, it's not all bad, igår gjorde jag och Ptr sushi och han har läst barnböcker för mig så jag kan sova. Samt underhållt mig på alla sätt som är möjliga. Väldigt uppskattat.
