how low can you go?
Men minst lika mycket älskar jag killen som spexar.
Åh, killen har ju definitivt spårat, det är så härligt!!! Ska man göra något ska man göra det ordentligt. På arvika för några år sedan stod vi och dansade till den låten framåt morgonen, Säkert 30 pers iaf. Jag älskar när folk tar med sig saker man kan leka med på festival. Nu blev jag festivalpepp. damn!
För er som undrar är min bästa rörelse i cha cha slide "crisscross", även om man kanske skulle kunna tro på rubriken att det var något helt annat. Plus att jag har vunnit en hel del limbomästerskap i yngre dagar så how low can you go? borde ses som en utmaning.
rock'n'roll all nite?
Alltså jag gick och mummlade hela dagen att varför ska man se kiss, de kommer ändå bara i bästa fall låta som ett kisscoverband och bli en travesti på sig själva. Jag hamnade visst på spelningen och att jag till viss del hade rätt känns inte ens hälften så viktigt som att fredrik strage använder just dessa orden
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2198&a=775103
Peter avrådde mig från att gå samt från att träffa j med motiveringen att jag velat döda normala människor hela dagen. Jag motsatte mig det, mest för att jag inte vet vilka de här normala människorna är, jag var nog lite sugen på att döda någon om än bara i teorin. Antagligen syftar han till sig själv, tydligen satt jag och stirrade på honom med mordisk blick hela frukosten utan att fatta det själv... Livet är lustigt ibland.
Mo har en stor familj på ungefär tusen personer och hälften är här och sover över i helgen. Jag tycker det är mysigt men om man också tänker på att sof just flyttat in hela sitt bohag innan vi flyttat ut så alla hennes flyttkartonger står i vardagsrummet tycker jag det är lite utav en bedrift att få in en halv tusen genom två personer här. (En snarkar massor, det är lustigt tycker jag)
Idag förbjöd peter mig att skaffa en pudel.
Jag har gått från att hata till att älska just den rasen.
Det är tur att man inte är håmo.
jag: åh, du är så rar själv
tant: det är tur att vi inte är lesbiska
saker att störa sig på:
- sthlm maraton imorgon, kommer vara omöjligt att ta sig någonstans
- uppskjuten firmafest. SUGIGT, det skulle vara min sorti till tjänstledigheten
- studentflak. Jag vill bara döda de där fåniga tolvåringarna som står och vrålar så trumhinnorna vill ge med sig
bubblare: kissfans
My doctor says i'll be allright
Okej att jag spillde potatisgratäng på mig igår och att den dagen sög riktigt hårt, men idag då? Nedlagd strejk för sjuksyrrorna och condoleeza rice minglar runt för fullt till medias förtjusning. ÅH!! Inga krigsivrare i min teve tack! Jag blir så arg på världen såna här dagar. Till och med när jag försöker slötitta på the practice blir jag smärtsamt medveten om att hela världen är åt helvete. Och nu menar jag inte för att de bor i usa och försvarar pedofiler och mördare och sånt utan nu är det den intrikata frågan om någon advokats privatliv som upprört mig.
Snubben tvingas typ försvara sitt ex och det är ju storsint av honom. Så han kallar henne för prostituerad och hon frågar varför han alltid varit så negativ och dömande mot allt hon gör. Då svarar dumpuckot "för att jag älskade dig". Varpå hon säger "gör du det fortfarande?" och en gnista tänds i hennes ögon. Sekunden efter att han kallat henne hora och hon sagt att han alltid betett sig illa mot henne. DÅ, mina damer och herrar, DÅ har de ett moment.
Och jag vet att de där serierna på teve har manusförfattare och att jag inte borde bli upprörd, men det är ju SÅ verkligheten funkar. Det är so much like it. Dessutom fick jag ett sms av lina imorse som avslutades "varför är allt så jävla patriarkalt" och jag önskar att jag hade svaret.
sofia sa att jag ser ut som kevin federline idag. så illa är det.
sjuk sjukare jag
Jag vill liksom inte gnälla om att jag har sjukt ont i öronen, att jag bara nyser hela tiden och mår kasst., jag vill inte det. Men hur ska ni annars kunna tycka synd om mig? Jag ska försöka hitta på en lösning. tillsvidare kommer min sjukstatus ingå i bloggen.
jag drar en luring hörrni!!1
Klockan är 16:50 och jag har officiellt gått och lagt mig. i sängen, i sovkläder med nyborstade tänder. Jag är sjuk och orkeslös och kom just hem från jobbet. Jobbet var ungefär värdelöst fast sämre. Jag har bland mycket annat tappat en halv potatisgratäng över mig själv. Resten i samma anda. Jag tänker iaf inte låta den här dagen bli sämre så nu går jag och lägger mig. Jag vet att det var meningen att jag skulle på killers men det finns inte en chans att jag pallar. morgondagen måste vara bättre. over and out.
och om kvällarna tränar jag med min enmansorkester...
eller dansar disco till håkan hellström. Men idag är jag helt utslagen, det blir inte många knop gjorda. Jag är så trött att jag är illamående och den känslan har liksom suttit i hela jobbhelgen med allt socialt umgänge och sena nätter. Igår kom jag hem typ halv elva efter att ha varit hos hästen, åkt fel buss, kommit vilse på drottningholm (som verkligen är jättevackert) medmera medmera. Sen somnade jag väl vid tre i natt av olika orsaker. Sov ändå bara dryga åtta timmar och har definitivt inte kommit i fas ännu. Det segaste är att jag dragit på mit en eländig förkylning som gör att jag inte kan tänka klart, därav gick jag upp innan tolv mot allt bättre vetande.
Angående enmansorkestern så har jag fortfarande inte kommit på hur jag ska få till maracas eller tamburin samtidigt som gitarr (och sång kan tilläggas, annars hade jag tagit maracasen i munnen) men effektivast hittills var nog att sätta maracasen i kepsen och headbanga allt vad tygen håller.
och jag blir så glad när någon kommenterar min blogg *fiskar* hur svårt kan det vara? jag kanske kan dra en blondinbella och skriva massa skitdumma saker så jag får felstavade dissar av tonåringar? Eller jag vet inte... Peter menade att jag borde "marknadsföra" (hell yeah, han använder verkligen det ordet) min blogg. Jag är inte ens säker på att jag vill att folk ska läsa det. Eller självklart skriver jag för att vissa ska läsa, men inte de flesta. Alltså jag orkar inte försöka imponera på någon med att vara rolig och intressant. De som redan känner mig tycker troligtvis redan att jag är intressant och då kan de få läsa mig svammla om menvärk, chefen och tuttar.
ett böglyft om dagen.
http://www.flashback.info/showthread...=676833&page=1
don't stop me now
Igår kom jag fram till något nytt i tuttfrågan innan jag skulle somna men nu minns jag inte. Det kommer väl till mig snart skulle jag gissa. Det var dock ingen kul insikt om att jag har rätt utan kanske mer tvärtom. Önskar jag hade någon att diskutera detta med men alla tycker det är hårklyverier.
Jag vill sluuuuta jobba nu så jag får åka ut till stallet och hänga med frasier.
etik och moral
http://www.whitehouse.org/initiatives/purity/index.asp
Jag tog han på pattarna!!!!1
Hej nu måste jag verkligen uttrycka min fascination för ännu en ny upptäckt. I och med bara bröst-kampanjen har jag trott mig förstå att den allmänna åsikten om kroppar är att man inte får visa kroppsdelar som kan ses som sensuella/sexuella/erogena. Det har alltså inget med storlek på låt säga bröst att göra. tjocka gubbar med hängpattar får bada "topless". Och det här gäller inte bara badhus och badplatser utan sträcker sig till en stor del av samhället. Nu till min upptäckt.
Härom veckan råkade jag ta peter på tuttarna i förbifarten i sofia och moas åsyn. Detta orsakade våldsamma reaktioner, i alla fall från sofias håll. Inte okej tydligen (man lär så länge man lever ^^). Men vad an detta? Hur kan det vara okej att han går runt och visar upp sig sådär hemmavid men beröring blir något snuskigt (vilket det inte var kan tilläggas). Om argumentationen går att some things are private måste det väl ändå finnas någon konsekvens? Jag var helt övertygad att mansöverkroppar var lika odramatiska som ett ben ungefär. Men jag antar att jag har fel. Vad säger ni? Manstuttar, snuskigt eller ej?
scandal celeberty?
Det var en trevlig kväll fast alla såg ut att vilja döda mig när jag åkte hem halv tolv. Den tiden på dygnet finns ju nästan inte. Kanske den största skandalen under kvällen. Värdinnan Leyla K verkade nöjd hon med. Hon fick en solros av mig.
Jobbigast igår var alla främlingar som kom / kramade mig och sa "men hej, hur är det?" och jag kände inte ens NÄSTAN igen dem. Jag har totalt tappat närminnet, men när jag visade bilder för Peter på människor som hälsat så gott mindes han inte heller. Det måste vara mögelhuset som gör att vi tappar minnet. Snart flytt, då börjar mitt nya liv.
Metadiskussionen!!!1
Bara häromdagen skrev jag att jag borde fråga hur det är och mena det. Sen hamnar jag och densamme i ett samtal om hur hon ska hantera att hennes vän mår dåligt. Hur tröstar man en människa? Vad kan man säga för att det ska bli bättre? Jag kände hur jag hela tiden pratade om henne men ändå inte fick ur mig något verkligt.
Och så har vi far som håller på att få sparken för fullt. Jag försöker lyssna och så men jag vet inte om han är orolig än. Han är nog bara arg, med all rätt. Jag vet inte vad jag ska säga, i vanlig ordning.
Btw, en ny bekant genom stallet har sökt jobb på mitt jobb. keep it in the family, snart jobbar alla jag känner på "min" hemtjänst. (utom jag myahahaha!)
LÖNING!!!1
Ikväll blire maskeradkalas.
Stort grattis i efterskott till Soaf!
Sökes: danspartner
Vem ska gå på club killers med mig nästa onsdag då?
pleez? ni vet att ni vill. Jag kommer vara utomordentligt danssugen.
Dagens bästa!!
Mannen med revolvern kommer till stan i sommar. Kick ass!!!1
Avdelningen: Mycket ska man höra innan öronen ruttnar
Jag - Och jag hann till och med få i mig en kopp kaffe, det satt fint.
Hen - Jaha, dricker du kaffe? Det gör inte jag... jag är vegetarian.
(...)
Jag - Jaha, vad ska vi hitta på till lunch då
Hen - Laxbiffar.
Godmorgon!!1
Idag sa mitt horoskop att jag skulle vara ganska dålig. Det känns ändå okej med en sån förutsägelse, jag har inte så mycket att leva upp till. Fast dagen har börjat bra förutom att jag ville gå i taket på att vissa människor kan vara så jävla negativa och även när hela världen anpassar sig för att de ska få sin vilja igenom är det bara gnäll. ÅÅÅÅÅH!!!1
Själv har jag börjat trivas så sjukt bra med jobbet, troligen för att jag ska sluta any day. HJELP, nu kommer chefen. Smiter och jobbar.
hemtjänststörning.
De senaste dagarna har jag tänkt lite på hur mitt sociala beteende förändras av min yrkesroll som vårdbiträde. I det stora hela har det ju mestadels gjort gott för min personlighet att lära mig hantera alla dessa bizarra situationer och människor med värme. Men ett fenomen som jag blivit uppmärksam på är att jag känner den där automatiska värmen för folk i riktiga världen också. Jag är helt enkelt snäll mot idioter även när jag inte får betalt för det. Jag försökte förklara för mina arbetskamrater igår. Jag tror sättet att vara fysisk mot människor påverkar mig jättemycket. Normalt sett tar man inte på människor man inte tycker om (nu snacker jag klapp på axeln, inget snuskigt) och håller ett rejält avstånd rent fysiskt. Men när jag tränas att sudda ut de reaktionerna glömmer jag att det inte är okej att ta på folk bara ändå. Tänk om jag skulle lägga armen om konduktören nästa gång jag åker tåg? Det fungerar ju inte. Och ännu värre med människor jag håller på att lära känna. Snart kommer jag förolämpa människor genom att ta på dem och använda min hemtjänströst.
Jag måste nog genomgå en avvänjning när jag går på tjänstledigt (vilket är om typ NOLL månader) och bli socialit välanpassad. Om någon känner för att bli min guru går det bra!
rationell?
Om jag undrar hur personen i rummet brevid mår, kanske det är lättare att knacka på än att försöka googla fram hennes msn så jag kan fråga? Men Den sistnämda idéen har ju fördelen att jag har mina smileys till hjälp. Och det kanske lite mer uppenbara att jag är feg.
Saker jag inte kan låta bli att bli glad av. #1
ANGÅENDE FESTBILDERNA FÖR NÅGON VECKA SEN.
Det är alltså inte den omtalade Peter som är på bilderna med mig (skämms sami, du har väl träffat peter?) utan gurkans kompis som jag inte engagerade mig nog i för att lära mig hans namn. Fast han var väldigt trevlig. Inte peter alltså! En gubbkeps gör ingen pojkvän som ordspråket går. Så här ser mannen i fråg ut:
mitt liv är underbart.
Pusselbitarna trillar på plats en efter en. Det är toppen! Jag är rädd att jinxa det men just nu har jag flow. Jag älskar flowet!! Jag dansar mig fram genom dagarna.
Igår hade peter 25årskalas! Han fick en del jättefina presenter, andra hittade i soprum.
Peter körde upp ett knä i lars ansikte så hans öga svällde upp till en golfboll ungefär. Men det var väl mest för att han visste att vårt lag skulle vinna annars.
Ingemar övertygades att sannas överfallsspray var astmaspray och sprutade således sig själv i ansiktet. Nu är han så kallat rosa i sitt lilla ansikte.
Jag vaknade med blåmärken, bitmärken och skrapsår efter våldsam twister samt en brottningsmatch. Jag blir så lycklig! Jobbigt är bara när jag lovar att ringa folk eller svara i telefonen men jiddrar bort densamma. Jag saknade tidvis fokus och var kanske lite väl i gasen men alla var så snälla så. Mest glad var jag att Lotta kom och sara.
Johan Staël von holstein var på tv
Och jag känner mig plötsligt illamående i hela kroppen.
Dessutom en fin kommentar från ett klipp på youtube
"poshnile (5 days ago) Show Hide 0
exakt vänstern är lika mkt kapitalister som högern,mer för dom vill ha det lika bra som högern utan att behöva jobba för det"Ja, DÄR fick han till det!!!!1
Om en timme är det Peters födelsedag men han fick sin present för tidigt för jag kunde inte hålla mig.
Tjugofem alltså, det är ganska bra jobbat tycker jag. Men han är bra på mycket den där.
åh kärleken, den kärleken!
"näe, jag står utanför kyrkan och ska ta fram min halvfralla"
Idag började med en smärre hjärtattack så allt som hände efter var som en dans. Det är något man kanske borde använda sig av oftare. Som när jag trodde jag tappat bort mitt visakort men det låg på fel ställe. Då blev jag lättad och lite lycklig, detta var länge sen men sånt som Charlie skulle kunna prata om. Charlie var min mentor en gång i tiden, han vet inte om det dock.
Idag på tuben kom jag på att jag ska börja blogga om mina vänner. De känns på många sätt så mycket mer spännande än jag. Kanske för att jag inte dras med dem 24timmar om dygnet.
stöldgods från gurkan.
And it just keeps on going. Jag har inte munnen stängd på en enda bild och har verkligen den där pigga fräscha blicken ^^
Kom just på mig själv med att sitta och mejla M, som sitter och pluggar som bäst. Mitt mejl var ungefär "ja vi ses, det blir bra, jag gör ingenting utom att äta glass. Vi hörs, nej just det jag struntade i att betala min telefonräkning så jag går inte att nå. Mmmm. sommarlov, slackar attityd yadayada"
Jag borde nästan bli rädd för mig själv men jag känner mig bara förtjust.
Sommarnatt deluxe!
sol ute sol inne
Rättelse: tickan är kiropraktor, inte naprapat! Var jag nu fick det ifrån. Han går ändå på skandinaviska kiropraktorskolan eller något liknande. Jag misstänker att kiropraktorer snackar skit om naprapater och andra lägre stående på fikarasterna. Jag hoppas det, det är viktigt att nära motsättningar.
Här kommer en rolig (i guess you had to be there) berusad konversation från efter teatern med jobbet när alla var så fulla (fritt från minnet)
Chefen: Men är det så att dagen och kvällen har något emot varandra?
Jag: Ja, alltså det måste vi ju. Det är vi mot dom: hemtjänst mot hemsjukvård, dagen mot kvällen, ligna mot tidelius osv. Hur skulle man annars klara sig.
Chefen: Man kanske kunde bygga på de där motsättningarna ytterligare på något vis
Jag: Jag tänker femkamp... vi mot dom. En heldag på gröna lund istället för firmafest Så kan vi bevisa vilka som är bäst.
Peter: Ja, vi får ju inte glömma den urgammla motsättningen Tjejerna mot Killarna!
Chefen: Javisst! och den har ju facket gjort sitt bästa för att hälla bensin på elden.
"skönt med någon som är så lättmanipulerad"
Idag har varit ett äventyr! Nog för att jag tycker prata i sömnen med peter eller grekisk sallad till lunch räcker som spänning, men ändå. Det har varit en grym dag, mest på grund av två saker. Jag har blivit knäckt i ryggen av naprapattickan (och för första gången i livet använt hans riktiga för- OCH efternamn.) Det är bra av två anledningar: Jag är jättemodig som gick dit fast jag var rädd och jag gillar att göra saker som är läskiga. Även kändes det väldigt bra i ryggen OCH att få veta att jag inte är gravt defekt. Jag älskar att få veta att jag inte är gravt defekt. Kul att träffa han den där igen, var sjukt länge sen.
Den andra stora saken var att få träffa Uma igen, hon är en av de tuffaste människorna jag vet (fortfarande, tur!) Vi lekte äta mat. Rätt rolig lek även om Uma var väldigt hård med att jag skulle äta upp salladen innan jag fick någon glass. Ungar alltså! Var får de allt ifrån.
Plus att jobbet gick som en dans i det stora hela. High on life heter det, nu ska jag sova och ser verkligen fram emot att få lägga mig, fab!
Vad jag inte saknar med göteborg.
Som ni kanske redan vet är jag rätt härdad, så kallat punk. Jag kan äta saker som legat på marken och blir inte illa berörd av folk som luktar lite äckligt. Jag har egentligen ganska stor förståelse för folk som inte duschar så mycket och skriker inte om jag ser ett hårstrå eller en tånagel. Det finns dock en grej jag tycker är genuint äcklig och detta är snus. Snus måste vara den värsta lukten jag vet, ta det från någon som jobbar i hemtjänsten... När man är i göteborg luktar det snus överallt. Varje sekund är det någon som måste lägga in en snus, överallt. På krogen, på bussen, på trottoaren. Dealen är bara att man inte kan stirra argt, som jag kanske skulle göra i stockholm när någon hockeylumpenkille slänger in en för stor lössnus i käften. I göteborg stirrar folk argt om du inte snusar. Jag lovar!
en mycket redigerad konversation på msn
PTR säger:
det blev stopp i lars toa när jag bodde där. funkade inte på något sätt att peta sönder stoppet så modige lars tejpade icakassar runt hela armen och mosade sönder det medan jag stod och urkade
Liv säger:
åh jag döör
Liv säger:
jag gillar att du ändå står och tittar på litegrann...?
PTR säger:
faktiskt förbjöd han mig komma in på toan. varför minns jag inte. för att det såg otrevligt ut och luktande otrevlig antar jag
Liv säger:
duschade han sen?
PTR säger:
nej han åt tacos
Jag vill inte vara nån jävla Jourhavande kompisförmedling för manlig vänskap!
Det här har inte alls att göra med att en kompis just ringde för att fråga om han får leka med peter, eller alla andra lösa händelser som tillsammans bildar ett mönster. Jag råkade bara snubbla över en gammal krönika som är sagan om mitt liv (om man istället för att begränsa fenomenet till till ex och istället ser till alla killar jag känner)
http://www.aftonbladet.se/punktse/kolumnister/kittyjutbring/article425124.ab
Det blev meck när jag skulle länka så istället kan ni få kopiera/klistra in som man gjorde på nittitalet. Det blir väl roligt?
hej semester, hejdå semester.
Tipptopp att träffa folk och så är det den jobbiga grejen med nya perspektiv och funderingar. Fast det är väl ganska käckt också att börja tänka. Jag är tillbaka i den här paniken över att folk vet vad de vill och får det att hända. Jag vet inte vad jag vill få att hända så jag kan inte göra det själv. Men å andra sidan kanske jag är rädd för att veta vad jag vill.
Jag reagerar så kraftigt när någon jag känner lyckas med något jag inte ens skulle försöka. Jag är så glad för deras skull och hemskt imponerad. Men samtidigt kan jag inte låta bli att känna att jag blir lämnad ensam kvar i hela världen. Jag vet ju inte var jag vill. Men det kommer nog.
Fast jag får se det som att de få små sakerna jag kommer på är bra nog. Resten kommer så småningom och det går bättre än på länge. Saker och ting börjar röra sig!
Det ska bli så sjukt mysigt att komma hem också, nu har jag varit borta i EN vecka av mitt liv vilket inte är mycket men jag börjar sakna det mesta i stockholm. Mest peter och hemma och min säng.
