what the fuck?

I september tvåtusensju skrev jag om min arbetsplats som ett sjunkande skepp. Jag blev tvångsförflyttad och fick jobba underliga tider. Nu fattas nog någon liknande summa, kanske en miljon. Chefen har en onöjd min och säger att om någon har en idé på hur vi ska marknadsföra vår produkt så kan vi tala med honom. Jag tror ingen gör det, eller jo alla vill prata med chefen men de goda idéerna uteblir nog.
Den här gången tänker jag inte gå på det. Jag tänker inte gå på att det fattas pengar, så länge jag inte sett ett bokslut. Men jag jobbar på så länge det känns okej.

Ska man tro löpsedlarna så dog en tv-profil nyligen av spriten och bantningen. Det ska vara hans sambo som uttalat sig och jag hoppas att det inte är hittepå. Faktum är att då han gått ned enormt mycket i vikt på kort tid var det det första jag tänkte. Jag förutsatte att hjärtat pajat av bantningen. Bantning är motsägelsefullt nog farligare än övervikt vid många tillfällen. Bukfetma (som män oftast får) ska tydligen vara farligare än om man är lite mer jämt överviktig, men hur somhelst.

Magdalena ribbing är förresten  riktigt sund ibland. Även om det går till överdrift tror jag många skulle behöva lära sig lite hyfs. Hyfs är inte automatiskt fel, bara problematiskt när det blir en klassmarkör. Såhär säger hon i alla fall till någon som onekligen behöver läxas upp. Jag önskar också att det vore ett skämt.

Ang. spriten så gjorde någon i min närhet en mycket underlig analys av alkohol och mänskligt beteende som jag inte tror jag ska återge här utan tillstånd.

Sen jag klippte mig har fler människor pratat med mig spontant. Typ främlingar som frågar efter vägen, vilket är överraskande då jag förväntade mig att se ut som dagens ungdom med min nya frisyr. en morgon satt jag på pendeln och insåg att typ 4 till brudar som satt inom de närmsta metrarna hade rakat på ena sidan eller mohawkrakning samt något lite assymetriskt och så vidare. Men nu har verkligen bägaren runnit över. Ni vet underbara sara löwestam, som förut skrev brudens blogg om brudar? Ja hon iaf skriver följande och jag skämms ända ned till tårna. Dessutom ringde mamma mig igår och berättade att de hade löss på hennes jobb (hon jobbar på dagis). Jag svarade att jag inte kan träffa henne på ett tag och hon meddelade att vi har träffats på sistone, dvs. jag ska vara lite extra uppmärksam. Alla tecken pekar på det; bara att raka av skiten.

Jag har tänkt mycket på hur vi förhåller oss till handikapp/funktionsnedsättningar. Alltså att människor blir överraskade och verkar så verklighetsfrånvända fast än chansen är enosmt stor att de känner och har träffat en hel del människor med olika funktionsnedsättningar, änddå utgås det från att alla har perfekt syn, perfekt kropp och perfekt själ. Är inte det vansinnigt? Friskhets- och perfektionsnormen är lustig. Någonstans tror jag att människor skulle känna sig oförskämda om de förutsatte att någon var färgblind eller hade social fobi eller parkinson. varför är det så? Får man förutsätta att någon har en cp-skada om den går lite annorlunda? Det här skär förstås in i alla andra normer som vi utgår ifrån, blir inte stämningen lite konstig om man förutsätter att någon är bög utan att ha beläg för det?

hett tips för er som är nere eller bara behöver lite humor i era liv.
På sloganizer kan man göra en käck slogan om sig själv, och få lite pepp.
Men ännu bättre kan man skriva in till exempel "bajs" eller "snopp"

http://www.sloganizer.net

Det kan förutom rubriken låta såhär
"There's a bit of snopp in all of us."

ps. jag hade skrivit "pleppen" om jag vore säker på stavningen. ds.

men löningshelg och feministisk teater ikväll. åh, så gött.

Den enda låten som spelats mer än klotet i i-tunes.



hihi. killens kommentarer på youtube: pretty much the greatest film ever. except maybe godfather.

Idag pluggar jag superduktigt och ska tvätta och har plockat ur diskmaskinen och ätit filfrukost.

jag hinner bara inte stanna till och tänka så mycket.



den här bilden hittade jag på datorn i skolan just, antar att någon käck ekonomistudent illustrerat ett paper.
Annywhoooo, nu ska jag äta lunch och skriva min del till fältstudien som jag inte alls har läst på tillräckligt bra.

Fan jag skulle skriva så jävla mycket inspirerade saker efter den här dagen och så kommer peter och pratar om retroaktiva elräkningar. Men skinna mig då förfan. jävla Elbolag! Dessutom borde vi ha god el och jag älskar lasse åberg. Stay tuned for förortsromantik. Jag ska skriva något genomtänkt, jag lovar.

Jag älskar Fredrik Strage. Jag har älskat honom från början, men i perioder försökt intala mig att jag inte gör det. Fredrik strage kan verkligen svepa mig av mina fötter med sitt språk. Att han ibland glömmer bort vad han sysslar med (exempelvis skivrecensioner) och bara freestylar kan vara något påfrestande. Men ändock, vilken fantastisk författare han är. Jag har av någon anledning inte läst fans ännu. Jag kan inte förklara varför och håller i skrivande stund på att plöja mikrofonkåt. Den är verkligen ett litet mästerverk då jag har en enorm hatkärlek till sexistiska svenska hiphopare. Strage lyckas på ett gripande sätt beskriva dem som så små och hjälplösa som de faktiskt är. Det är vackert. Eftersom att ett ode ska vara på versmått och jag inte orkar skriva det så avslutar jag med ett rim istället: stödde - blödde.





(okej, bilden är totally fejkad, men någonstans ska det finnas en bild på mig och strage när jag festivalfotograferar för lunarstorm. Han var jättesnäll och poserade lite generat för att vara snäll.)

val nummer två på önskelistan skulle vara ett eget "här är ditt liv" med oldsberg, men jag antar att det är något mer otroligt än en bloggstafett.


Har börjat maila med min grupp i skolan. Än så länge är alla så himla trevliga och artiga mot varandra. I vanlig gruppsykologi har jag hört att grupper börjar bråka efter några månader, men eftersom vi går på halvfart kanske det dröjer ännu mer. Eller?

Sånt här får mig att må så förbannat bra. genuint!
Den här ska jag nynna på när jag går hem från krogen och har hamnat i vilda diskussioner med någon idiot igen.
(När jag skriver eller säger sånt där inser jag att jag visst aldrig går ut på samma sätt längre. bäst att göra något åt.)

Eftersom jag antar att inte alla läser kommentarerna jag får och klickar sig vidare så lägger jag in länken från anders: SUPERKUL är det faktiskt. Det finns tydligen en tröja också.



Såna här nutidspopkulturreferenser får mig liksom att känna mig så hipp. I alla fall när jag förstår dem, ganska ofta får dem mig att känna mig ohipp, förstås.

Jag tycker iaf det är hysteriskt roligt. Och hela pandemirädslan får mig att tänka på andra klassiska samhälleliga panikutbrott som galnakosjukan eller akrylamid. Akrylamid är verkligen inte att leka med. Några vänner till vänner eller liknanade gjorde en väldigt bra låt om akrylamidpaniken. Jag önskar att jag hade haft kvar den.

Inom ett par veckor skulle svininfluensan, som man inte ska kalla för svininfluensan, ha sin topp. Vi får väl se hur det går. Bäst att ta det med ro, och kanske dricka ett glas lingondricka som skalman skulle ha gjort.

Jag avskyr födelsedagar och jul och elände och önskar inget hellre än att slippa. Julen orkar jag inte ens prata om, det är bara så självklart att alla vettiga människor borde hata företeelsen och att inte få ångest av julen är helt oförståeligt för mig. Jag hoppas vara utomlands på min 25årsdag, men även om jag inte är det tänker jag göra mig okontaktbar. Ska jag ens ha fest så blir det i januari någon gång när jag har kännt efter om det här med 25 ens är något att ha. Mikael verkar inte tycka det, men jag försöker att inte lyssna på honom.

Fick jag önska mig en enda födelsedagspresent, vad som helst i världen, så skulle jag önska mig ett bloggmaraton som maria ferm. Sjukt hur många som har skrivit och sjukt hur många jag vet vilka de är eller har någon social koppling till. Men framförallt så himla vackert.

Åh, det här är så klassiskt att jag inte förstår att jag glömt att skriva det. Under Colour of lovekampanjen i somras träffade jag så himla mycket härliga människor och fellow-rfsu'are. Eftersom att vi pratade och delade kondomer hela pride så diskuterades bland annat det. Någon tog upp den gamla (vansinniga) klyschan och föreställningen om att använda kondom är som att käka kola med papper. Då berättade min kollega att hennes konformandkids på riktigt åt godis med pappret på. När hon frågade dem varför svarade de: "Det räcker längre då". Så jävla epic, jag blir nästan gråtfärdig. Så det så, det räcker längre!

Det är så sjukt att gå runt och känna att tiden inte egentligen rör sig och att det var förra veckan som jag träffade den där Peter. Sen ser jag bilder och inser att vissa saker var så länge sen. Dessutom saknar jag verkligen att ha en vettig frisyr, för att lägga till en ytlig aspekt på det hela.

Men vad gör jag, skulle inte jag plugga eller? Jag berättade lite om pidgin för mikael igår.

(Jag tror jag ska fortsätta blogga på whatever andra bloggar, så slipper jag välja själv. Det anders skrev fick mig att tänka kring normer igen.)

Jag har aldrig varit rädd för bögar. Det är inte så konstigt tänker ni eftersom jag är uppfostrad i ett kvinnligt genus, men faktum är att jag heller aldrig varit rädd för flator. Jag har aldrig tyckt att lesbiska är obehagliga eller så. Det enda jag har varit rädd för är att vakna en dag och inse att jag är lesbisk och så är hela mitt liv förstört, evig plåga och livslång ångest. Jag har försökt räkna på hur gammal jag var när detta utspelades i mitt huvud och någon gång i mellanstadiet var det. Låt säga att jag var elva år och målade upp en bild mörkare än ensamhetens brunn i ett försök att beskriva homosexualitet. Det började när tjejerna i min klass med tuffast ledartjejen (som stavade lisa med z) bestämde sig för att hennes dittills bästa vän nog måste vara lesbisk. Till sin hjälp hade hon två klassiska problembarn som gärna gjorde vad som helst för lite uppmärksamhet. Dessa två förklarade hur tjejen i fråga hade suttit på sin stol och tittat när liza böjde sig över sin väska. Tjejen ska då enligt uppgift suttit med halvslutna ögon och slickat sig runt munnen. Ärligt talat, redan då visste jag tillräckligt om mänskligt beteende för att förstå att det är inte så folk gör när de är attraherade av någon. I alla fall inte i elva års ålder och på fullt allvar. Jag gick verkligen inte med på det i mitt huvud, men utanför mitt huvud har jag ända sen jag började skolan och blev förpassad till att umgås med tjejerna gått med på så idiotiska saker att det gav mig huvudvärk.** Så utåt sett var det bara att spela med och försöka att inte göra något homosexuellt själv (vilket var svårt att undvika när det rörde sig om fantasifoster). Och jag bad till vilken högre makt som nu eventuellt kunde lyssna om att inte behöva leva ett liv som lesbisk. Inte för att jag förstod vad valen stod emellan, jag var inte märkbart intresserad av att heterosexuell men förstod ändå att det var vad som krävdes för att passera som normativ. När jag var liten var det mycket som kretsade kring att passera. Nåja, tillbaka till min förväntade heterosexualitet. Jag förstod aldrig mig själv som heterosexuell. Jag antog att när man blev vuxen så märkte man vad man var. Att det var så enkelt som att alla hade det inom sig men att det faktiskt inte var så lätt att veta (det är det inte heller). Jag ville knappast pussas med varken tjejer eller killar då. Jag ville bara slippa. Mest av allt ville jag slippe förväntningarna. Och dessa förväntningar är på sätt och vis de samma som jag skrev igår. Om jag som elvaåring kan ta till något så drastiskt som att leta efter en högre makt för att slippa "bli" lesbisk, så lär ju förväntningarna knappast bli mindre när man levt dubbelt så länge. Eller? Jag har förstås hört folk som alltid varit säkra i sin sexualitet och om jag väljer att tro det får min slutsats bli att det är individuellt. Men när saker är okomplicerade blir jag alltid som mest skeptisk.


**Givetvis inte för att de var tjejer, men för att de kanske inte var människor jag skulle valt om jag hade fått välja själv. Anledningen till att jag hängde med vissa människor under hela grundskolan var för att normen sa att flickor och pojkar inte umgicks och om alla andra lydde, varför skulle då inte jag? Jag ber om ursäkt om jag låter som Linda Skugge men som jag ser det hade jag inte särskilt bra vänner när jag var liten.


Nu måste jag verkligen plugga om jag ska gå på föreläsningen ikväll. Jag bloggar om kärlek en annan dag.

Jag har just nu svåra problem med att bestämma om jag ska hinna med körsång den här terminen. Ovan är jag och Linda när vi sjungit på valborgsfirandet. Åh, vad mysigt det var. Hon är en stor anledning till att vilja sjunga, underbara människa!

ps. eniro tjatar om att jag ska registrera min blogg så den finns i eniros söktjänst. Jag är sugen på att lägga in min nanoblogg. Då får de så de tiger. ds.

Såklart har Tanja Suhinina skrivit briljanta texter om ragnar, malin wollin, om evolution, biologism och heterosex (sistnämnda en hel massa faktiskt). Det här tycker jag knyter an till vad som diskuterats hemma i kollektivet den här dagen. När jag skrivit klart min polemik till kusin och han klurat ett tag satt vi vid köksbordet alla tre och försökte reda ut begreppen. Begreppen är luriga, det är mitt grundantagande som jag inte ansåg att A. var med på. När vi pratade blev det lite tydligare. Men iaf, tanja! Hon sätter fingret på heterosexproblematiken :
"För precis som jag aldrig fattat "sex kommer ju va värdelöst om det inte är spännande" har jag aldrig förstått "spänningen kommer försvinna om könsrollerna utsuddas". Det finns säkert en filosofisk term för logiken i "det kommer sluta vara spännande om man tar bort förhandskända roller, mallar och scenarion", men jag är inte bekant med begreppet. Så jag tycker mest det verkar ogenomtänkt."
Ord och inga visor hörrni! Vad jag alltid återkommer till är folks rädsla för att förstöra sitt sexliv för alltid om de skulle kommunicera kring eller analysera det. Vad är uppe med det? Det är som en skör snöflinga i folks varma händer. Men skillnaden är att sex försvinner verkligen inte även om man analyserar det, funderar kring konsekvenser och makt. Det finns kvar och kan vara hur bra som helst, det handlar bara om att våga vara en aktör och inte bara följa givna roller.


Min rygg är förresten inte att leka med, jag är så trött på att vara trasig. Fick som sagt ställa in sjukgymnastiken imorgon fast jag skulle få använda maskiner och allt. Peter säger att jag är kär i min sjukgymnast. Imorgon ska jag nog blogga om kärlek, om jag är hemma sjuk fortfarande.

Anders skrev det här nyligen. Jag måste väl börja med att säga att ja, det var seventh heaven och nej, det är inget jag kan stå för. Inte på något sätt. Jag är sjuk och ynklig och zappade fascinerat förbi. Men nu är vi plötsligt inne på sånt som jag tänker kring. Sexualpolitik!

Första påståendet som jag förbryllas över är det gamla klyschiga "alla gör som de vill", vilket överraskar mig att A. som en god marxist skulle få för sig att hävda (det betyder ju allt och inget). citat:

"Självklart är ingetdera fel. Och vad man tänder på är upp till var och en. Så länge allt sker i situationer där alla inblandade är med på noterna så tycker jag inte det finns något rätt och fel gällande vad man tänder på (don’t quote me on this!)"

Jag tänker inte dra den billiga slutsatsen att finns det inget rätt och fel så är även pedofili okej, jag vet att det inte är så det menas. Men sen när slutade människors intressen, personligheter och begär formas av samhället vi lever i? Att det är upp till var och en vad man tänder på är så osant som det är sagt. Vi indoktrineras dagligen med saker vi borde tända på. Sex ligger i samhällets intresse och vi får lära oss vad vi ska begära. Hade jag läst mer Judith Butler hade jag gärna berättat om hennes tankar kring skapade begär (som också resulterade i att en av mina favoritlärare på kvfhsk pratade om att begära en smörgår). Om vi bara är produkter av samhället är det ju inte omöjligt att omprogramera vissa grejer.

Jag skulle gärna dra jämförelsen till låt oss kalla det "kulturella behov". Alltså tillgång och efterfrågan på bajskultur. Dokusåpor finns för att folk ser på dem och folk ser på dem för att de finns. Och ju längre och mer de finns, desto mer kommer folk att uppskatta att/tvångsmässigt se på dem. Trots att alla inblandade i dokusåpor är med frivilliga och tittarna är minst sagt frivilliga kritiseras program som Idol (med all rätt) från många håll. Då får man minsann moralisera, men om någon är naken försvinner den rätten? (ja, nu är väl människor på tv mer eller mindre halvnakna för jämnan, men ni fattar.)


Knullar du lika jämställt som du pratar, brukar det heta där jag kommer ifrån. Det betyder inte att alla måste ha samma syn på jämställdhet i vardagen, kollektivtrafiken, idrott eller sexuella sammanhang som jag men kanske att folk borde rannsaka sig själva om de verkligen är konsekventa. Sex är inte betydelselöst, politiskt sett.

Det postmoderna tankegångarna om queer och dyl. försvinner (som de så ofta gör för människor i dessa frågor när det kommer till sex) när "allt är okej så länge de inblandade säger så". Då det argumenteras att om någon nu tänder på förnedring, dominans, makt eller annat som inte är socialt accepterat utanför människors sängkammare ska vi plötsligt släppa all kritik när det gäller hur folk gökar. Jag kan verkligen inte förstå eller acceptera det. Ska detta göras gällande så ska man ju inte förespråka något jämlikt eller politiskt korrekt i andra sammanhang heller. Någon kan skaffa sig en hemmefru á la 50talet vars enda funktion är att lyda sin man utan att någon annan ska kritisera detta om de inblandade påstår sig vara nöjda. Brölande män på råsunda ska minsann ha rätt att skrika homofoba och kvinnoförnedrande saker på läktarna bara för att det är deras kultur och om alla påstår sig vara nöjda finns inget att kritisera.
Enligt mig borde sex varken vara mer eller mindre laddat att prata om som politiskt än andra saker. Varför talas det om jämställdhet i hemmet som något självklart men när det kommer till sex är det totalstopp. Faktum är att det både finns män och kvinnor som förespråkar konservativa könsroller i sängen, precis som att det även finns både kvinnor och män som anser att kvinnor bör ta hand om hem och barn eftersom män inte är lämpade. Jag håller inte med. Jag tycker dessa har fel, fastän jag inte behöver med dem och inte ens har barn själv. Jag tar mig ton ändå.


Uje Brandelius har på scenen sagt "Hur många här ser sig själv i ett politiskt perspektiv när ni knullar?" <3

Man kan väl säga att det enda jag verkligen håller med om är sara hansson-serien som publicerades i samma inlägg. Men det är lugnt, jag gillar ju dig ändå. (sak vs. person och blod är tjockare än vatten över huvudet på skaft).

Att texten inte är sammanhängande skyller jag på feber. någonstans vid skugga under fötter började jag se i kors så jag får korrigera saker någon annan gång. god natt!

Det är så otroligt spännande vilka grupper och generaliseringar folk går med på att ingå i när de själva talar. Det som störde mig nu var det klassiska uttalandet om att vissa semesterorter är så "turistiga" uttalat av någon som själv rest dit som turist.
(en liten parantes här bara, jag tycker att man borde ha alla turister på extremt turistiga turistorter sittandes med sina frusna drinkar vid en turkospool och så kan de exotisera varandra och lämna diverse urbefolkningar ifred.)
Att det är så lätt att låtsas att man inte ingår i den gruppen. Eller att det inte är på grund av efterfrågan från turister som städer/länder kommer att utformas på ett visst sätt. Jag tror seriöst att turistande västerlänningar, oavsett om det är backpackers eller all-inclusiveturister vill se sig själva som upptäcksresande, som ensamma erövrare. (mer om detta i Richard Dyers bok "white"). Tragik.

Nästa generalisering är män. Män är ibland jävligt känsliga för tal om män som politisk grupp. Personligen hatar jag uttalanden om "typiskt män/kvinnor" men som grupp i statistiken existerar män och är överrepresenterade inom vissa saker och underrepresenterade inom andra. Varför är människor som är stolta över sin manlighet ändå emot att tillskriva sig grupptillhörigheten män?


Jag jobbar på att fokusera mer på mina egna skuldbetyngda grupptillhörigheter som vit västerlänning och previlligierad. Här om dagen när en tonårskille satt och raljerade över hur dålig han var på geografi och inte visste åt vilket håll södertälje låg bestämde jag mig för att inte lägga fokus på att han var en jobbig tonårskille utan att han var en arrogant stockholmare, något som han själv erkände sen ("men om jag bor i stockholm, varför ska jag lära mig Sveriges geografi"). Mitt svar på hans fråga skulle varit för att inte uppfylla alla negativa fördomar om stockholmare, bland annat. Det finns jobbiga attityder i stockholm och det finns extremt mycket fördomar och hat mot stockholmare. Jag har sen jag var pytteliten fått acceptera att folk tror att jag är förmer än dem för att jag pratar stockholmska. Det och mitt utökade umgänge med människor som inte pratar stockholmska har iofs gjort att jag har någon hemmagjord pidgindialekt av svenskan dock. Undrar om jag borde stå upp för mina rötter? Jag har aldrig varit lokalpatriot och tror inte att man kan vara det om man kommer från stockholm. I göteborg har de lokapatriotism på schemat från lågstadiet, det är jag övertygad om. Då är det okej att vara stolt.

Jag funderar förresten på att söka jobb som lärarvikarie så jag kan lära dagens ungdom lite sunda värderingar. Vad tycks om det?

Jag är sjuk. Jag har blivit sjuk. Förvisso har jag haft ont i huvudet och hostat i några dagar men ätit värktabletter och helt oansvarigt åkt buss med ovetande stackare som om det vore min rättighet. Jag har aldrig ont i huvudet om jag inte är sjuk, ibland bakis men det är inte fallet senaste veckan, så jag borde förstås veta att jag är sjuk. Men jag har inte kunnat acceptera det. Nu blir jag sängliggande men hag lite panik på en skolbok jag skulle behöva hämta. Dessutom måste jag ställa in sjukgymnastiken imorgon vilket gör mig mycket ledsen i själen. Men skolan får jag väl pallra mig till så jag inte kommer efter med fältstudien. Sånt är livet.

Fredag förresten, jag bara måste berätta om mitt fredagsäventyr. Sanna Carlstedt spelade på en ångbåt med johan johansson och några till kompmusiker (bland annat hennes man som varken verkade vilja eller kunna spela bas om så hans liv hängde på det, men det var charmigt ändå). Superysig båt som tuffade runt så vi såg stockholm från helt andra håll än jag är van. Båten hade superfin träinredning och kändes sådär gammeldags att jag kunde låtsas att jag var med i Det går an.

Jag blir tokig på diskussionen på semenya och var orolig att semenya skulle vara en skör person som tyckte mediadrevet är obehagligt. Det lilla jag läst verkar hon vara grymt tuff och se allt som ett löjligt skämt. Det måste vara ett skämt. Att mäta någons testosteronhalt och säga att det är fusk för att det skulle kunna ge fördelar är vansinne. Man måste för guds skull räkna med att alla människor är unika, vissa har mer könshormon än andra. Och i en tävling kommer vissa vara mer lämpade än andra, hur ska vi någonsin kunna komma bort från det? Ska långa människor inte få spela basket heller? biologiskt kön och idrott är en av de viktigaste uppdelningarna vi har i vårt samhälle. Det går inte ens att föra en diskussion om alternativen för att det är så känsligt. suck.

som Navid sjunger somliga dagar.

Och när jag gnällt som mest får min kollega några dagar senare mänsklig avföring på sina kläder. Då inser jag hur bra jag har det. Jag fick bara köttfärssås på tröjan och det är flera dagar sedan. Ikväll har jag en dejt med sami, ångbåt och vismusik. Det ska bli så jävla great. Var lite orolig för min förkylning men Peter sa med myndig stämma att som min livskamrat ordinerar han mig en öl. Så en öl är jag värd. Hejrå!

kommer den här kanske inte långt upp, men i år är den klart med på fem i topp. Det är ungefär så illa att jag allvarligt funderade på att supa till innan skolan för att minska viljan att döda någon.

Idag var jag hos min nya sjukgymnast (inte så att jag har någon gammal, men hon är ny så tillvida att jag ska fortsätta gå till henne) som var helt fantastisk. Jag har fått hemläxa och fått höra att jag är helt sjukt stum i ryggen. Det är spännande, då hittar jag alltså inte bara på. Jag fattar inte vad mitt problem är men ett alternativ är att jag inte har tillräckligt med muskler för att göra något annat än att ligga på rygg.

Jag är sådär blek och hängig igen. Det måste vara höst.

Har pluggat på biblioteket i den tysta läsesalen. Jag är orolig att det ska låta för högt när jag dricker ur min vattenflaska eller byter sida, sen kommer en arrogant jävel in och det första som händer är givetvis att hans mobil ringer. han pratar flera minuter innan han går ut ur salen.
"ja hallå? ... ja, jag tänkte just ringa dig... mmm... nä jag är på biblioteket, i tysta läsesalen" (Här tror jag, mot bättre vetande att han ska avsluta samtalet av just den anledningen men nej)
"Jaha, är du hos xx... men du, den här rabattkupongen du gav mig, den gäller bara på damkläder..."
Sen fortsatte han en stund. I huddinges bibliotek är läsesalen väldigt liten och det var förmodligen två steg till dörren för honom. Vad är det som gör att människor inte förstår att man går ut först och svarar sen? Alternativt klickar bort, går ut, ringer upp. hyfs. hur svårt ska det vara egentligen?

Jan Einarssons språksociologi som vi ska läsa tre kapitel ur till föreläsningen i morgon är helt fantastiska. Hans politiska poänger är klockrena och det slår mig att det jag läser nu inte är så långt ifrån genusvetenskapen som man hade kunnat tro. För att citera något helt taget ur sitt sammanhang så älskar jag följande:

1. Alla är lika.
2. Somliga är mer lika än andra.
3.Alla är unika.

Jag älskar hur vissa ord kan vara så talande. Satt just och kikade på glasögon (mina förra gick sönder för ett tag sen) och föll för ett tag som hade färgen "pistolgrå". Jag skulle kunna köpa dem bara därför. Klart att jag vill ha pistolglasögon.

En av mina favoritbloggar i världen är heja abbe! Den är så fantastiskt och jag avgudar hela familjen. De här inlägget är i vanlig ordning genomtänkt och klokt, för visst är det såhär det fungerar numera? Fulmedia och populärbloggarna skor sig på varandra, och min länk till ytterligare än idiot som tycker något provocerande är bara en länk i kedjan, borde jag blunda egentligen?

LÄNK 

Plötsligt känns det legitimt att inte betala tv-avgift. Svt har gjort bort sig way too much i sitt sökande efter det genuina och äkta. Om ni är intresserade av idiotiska västerlänningar som letar efter fattigdom, kultur och urbefolkningar så rekommenderar jag "välkommen till paradiset" av Jennie Dielemans. Det är ett fantastiskt repotage om ovanstående, väldigt insiktsfullt och politiskt skrivet. Jag avgudar henne och äcklas gång på gång av previlligierade människors arrogans.

(fattade alla travestin eller ska jag ta det igen?)

På entréplan i mitt hus bor en familj med finsk-klingande efternamn. En hel familj är det, och det var gissningsvis någon av de kidsen som skrek "fuck face" till mig, till min stora förtjusning (jag skulle kunna ha långa utläggningar om den förolämplingen, det är nästan donnie darkokvalitet). Nu har någon skrivit med blyertspenna: "M.P. Här bor mp" på väggen brevid deras dörr. Det är gulligt och jag kommer bli väldigt besviken om det inte är m-p från Gyllene tider. Gyllene tider alltså, det är grejer.