what the fuck?

Status quo.


För några dagar sedan framåt småtimmarna ringde någon och grät på min telefonsvarare. Jag är ganska säker på att klockan var efter fyra och jag är inte dummare än att jag vet vem, förutsatt att det inte skulle vara en fem minuters felringning. Min arbetstes är att det inte var en fem minuters felringning, jag önskar att jag har fel.
Men vad gör jag med den informationen? Ska jag säga "såja såja" som en nedlåtande klapp på huvudet? Ibland är det viktigaste inte vad man säger utan att man lyssnar. Jag vill lyssna, men jag vill också tro att jag har lyssnat. Jag är rädd att ramla ned i ett svart hål av deja vu. Och ibland kan en kram vara så ohjälpande som något blir.