I just called to say
"tja liv
ööh ring upp mig då
ah skitsamma
ha det bra gumman
hey"
Nu har jag lyssnat på det meddelandet ungefär en miljon gånger på morgonen (undrar var det kostar) samt skrivit en lista på vem det skulle kunna vara. Jag förstår bara inte vem som vill mig något. Det är en raspig mansröst så jag antar att personen är full eller bakis och det är därför han inte säger sitt namn. Eller så antar han att jag han hans nummer. Där kommer mysterium nummer två fram, Varför har han mitt nummer och jag inte hans? Lovar att uppdatera bloggen när jag får någon klarhet. gosh my geesh darling!
Nu är det oförskämt fint väder, men ändå sitter jag inne och blir yr så fort jag reser mig. Tur att det är simpsonsmaraton på tv och Peter är sjuk och har utegångsförbid. Måste nog banga på 80s om jag inte blir piggare. Jag vill inte känna mig dålig för att jag inte är tillräckligt bra på att ha roligt (Ja, jag hör hur dumt det låter) men ändå känns det lite synd att "slösa" bort en helgdag på att vara hemma och mysa/vila upp mig.
Vännen frågar varför en blir deprimerad och jag kan bara svara kemi. Jag vet att han inte förväntar sig ett ordentligt svar, precis som när han frågade vad man ska göra om man fastnat med handen i videon, men det känns ändå lite intetsägande. Det är så svårt när folk ställer allvarliga frågor på ett lättsamt sätt.
Jag hittar inte usb-sladden till min mobil och håller på att dö en smula. En stor smula till och med, vill så gärna lägga upp en skitsnygg hoplouie-grej jag hittade på borgmästargatan. Begåvad den där, må jag säga!
Imorgon ska jag i bästa fall åka till mors lägenhet för att vattna hennes blommor, och försöka sy en smula. Jag har ju alla dessa projekt i huvudet och behöver få lite utlopp för detta. Och så ska jag hämta stickor, jag har lovat att lära peter att sticka.
