Den förlorade generationen.
Här sitter jag med en cola och en kopp kaffe framför datorn på jobbet och googlar på stuva spenat. Jag tänker att det finns några heliga ritualer som måste göras för att tant inte ska bli tokig på mig. På tal om kaffe så satte jag på kaffekokaren efter jobbet igår och var säker på att jag eldat ned kontoret idag. På gamla jobbet fick vi timer på kaffekokaren, spisen, vattenkokaren och allt annat efter att någon begåvad en eldat ned kontoret litegrann.
Hursomhelst stod allt kvar när jag kom i morse. Inte att jag mindes det men ändå... Jag hade fullt upp att tänka på att tunnelbanejäveln gjorde mig mycket försenad. Gröna linjen har keffat med både signalfel och ombyggnader de senaste dagarna. Det känns inte helt roligt om jag ska vara ärlig. Hoppas de lagar den tills på torsdag.
Idag är vädret alldeles strålande. Och varför är det det? Jo för att idag fyller min mor år. Hurra hurra hurra!!!!1
Jag har ägnat de senaste veckorna åt beslutsångest. Jag behöver en sysselsättning och som av en händelse har jag snubblat över ett jämställdhetsprojekt inom röda korset som vänder sig till unga killar. Jag är livrädd för tonårskillar i grupp men ändå känns det viktigt på många sätt.
Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag läste om de fyra 16åriga killarna som sparkade ihjäl en jämnårig kille när han låg på marken. Jag förstår inte, men samtidigt är mekanismerna så tydliga. Och det känns lite som att jag har min lilla lilla chans att göra något. Hur kan jag inte vilja det?
Tror ni inte att vi gick och vann vår andra match (mot scandic tror jag) igår?! Fy satan vad bra vi var, jag bara mös i målburen. Helt överlägsna var vi. 7-4 blev det nog till sist. Innebandy är så sjukt nyttigt för mig som socialt expriment. Jag får träffa stora riktiga världen. Jag får träffa polisen, gruppmentaliteten, testosteronmanligheten osv. Ofta sitter jag och fnissar åt det hela och det är tur att jag har hjälm.
psst, vi har en ny lagkamrat som heter ponni. Det lät i alla fall så när han presenterade sig, och jag tror han är trevlig. Han sa att min tröja var ful och klatchade till mig rätt på rumpan med sin bandyklubba. Det är typ inte ens konstigt beteende om man sportar. Kolla bara böghögandet i fotbollen eller hockeyn! Det är så folk beter sig.
Och jag älskar vår teamleader, vi kan kalla honom Klister pga. PUL-lagen. Klister är rolig och stilig i håret, dessutom skrattar han åt mina skämt och Det är verkligen en egenskap som jag uppskattar.
Okej, trots min sekretess måste jag ärligt talat göra en uppdatering på spenatstuvningen. Jag fick strikta order om att det inte fick vara någon vätska i. Alltså spenat och mjöl i en seg blandning med lite smör i. Inte så fräscht. Som tur var lyckades jag göra en ordentlig stuvning när hon tittade bort. Samma sak har hänt mig när jag skulle värma soldatens ärtsoppa. Jag fick hälla i vatten när hon tittade bort. Det är lättare än att argumentera om saken.
Och så misstänker jag att jag börjar få psykotendenser på jobbet. På min första hemtjänst hade vi en som blev kär i en kund och fick sparken. På mitt andra ställe var det ganska många som behandlade "sina" gamlingar som bäbisar. En kvinna på mitt jobb skulle säkerligen burit runt sina tanter i famnen om hon hade kunnat. På nuvarande stället har vi en person på kvällen som skriver lappar till oss på dagen om hur allt ska göras och handlingslistor typ "grön mjölk 3 äpplen OM DET ÄR NÅGRA FRÅGOR RING ***** PÅ NUMMER 070blablabla". Alltså vill att vi ska kontakta henne på fritiden ang. de tre äpplena och den gröna mjölken om vi inte skulle vara duktiga nog att handla till hennes gubbe. Det känns friskt.
Jag hoppas innerligt att det inte gått så långt. Men min samordnare bad mig skriva en inköpslista idag och jag kände hur fel det kändes i mitt innersta väsen. Alltså vilket kompetent vårdbiträde som helst kan ju gå hem till någon och se om det finns mjölk och toalettpapper och sedan handla detta. Ja. Jag vill inte verka som om jag tror att jag är oersättlig. För nu om någonsin är jag så ersättlig som en kan bli och jag är mycket nöjd med detta!
Hursomhelst stod allt kvar när jag kom i morse. Inte att jag mindes det men ändå... Jag hade fullt upp att tänka på att tunnelbanejäveln gjorde mig mycket försenad. Gröna linjen har keffat med både signalfel och ombyggnader de senaste dagarna. Det känns inte helt roligt om jag ska vara ärlig. Hoppas de lagar den tills på torsdag.
Idag är vädret alldeles strålande. Och varför är det det? Jo för att idag fyller min mor år. Hurra hurra hurra!!!!1
Jag har ägnat de senaste veckorna åt beslutsångest. Jag behöver en sysselsättning och som av en händelse har jag snubblat över ett jämställdhetsprojekt inom röda korset som vänder sig till unga killar. Jag är livrädd för tonårskillar i grupp men ändå känns det viktigt på många sätt.
Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag läste om de fyra 16åriga killarna som sparkade ihjäl en jämnårig kille när han låg på marken. Jag förstår inte, men samtidigt är mekanismerna så tydliga. Och det känns lite som att jag har min lilla lilla chans att göra något. Hur kan jag inte vilja det?
Tror ni inte att vi gick och vann vår andra match (mot scandic tror jag) igår?! Fy satan vad bra vi var, jag bara mös i målburen. Helt överlägsna var vi. 7-4 blev det nog till sist. Innebandy är så sjukt nyttigt för mig som socialt expriment. Jag får träffa stora riktiga världen. Jag får träffa polisen, gruppmentaliteten, testosteronmanligheten osv. Ofta sitter jag och fnissar åt det hela och det är tur att jag har hjälm.
psst, vi har en ny lagkamrat som heter ponni. Det lät i alla fall så när han presenterade sig, och jag tror han är trevlig. Han sa att min tröja var ful och klatchade till mig rätt på rumpan med sin bandyklubba. Det är typ inte ens konstigt beteende om man sportar. Kolla bara böghögandet i fotbollen eller hockeyn! Det är så folk beter sig.
Och jag älskar vår teamleader, vi kan kalla honom Klister pga. PUL-lagen. Klister är rolig och stilig i håret, dessutom skrattar han åt mina skämt och Det är verkligen en egenskap som jag uppskattar.
Okej, trots min sekretess måste jag ärligt talat göra en uppdatering på spenatstuvningen. Jag fick strikta order om att det inte fick vara någon vätska i. Alltså spenat och mjöl i en seg blandning med lite smör i. Inte så fräscht. Som tur var lyckades jag göra en ordentlig stuvning när hon tittade bort. Samma sak har hänt mig när jag skulle värma soldatens ärtsoppa. Jag fick hälla i vatten när hon tittade bort. Det är lättare än att argumentera om saken.
Och så misstänker jag att jag börjar få psykotendenser på jobbet. På min första hemtjänst hade vi en som blev kär i en kund och fick sparken. På mitt andra ställe var det ganska många som behandlade "sina" gamlingar som bäbisar. En kvinna på mitt jobb skulle säkerligen burit runt sina tanter i famnen om hon hade kunnat. På nuvarande stället har vi en person på kvällen som skriver lappar till oss på dagen om hur allt ska göras och handlingslistor typ "grön mjölk 3 äpplen OM DET ÄR NÅGRA FRÅGOR RING ***** PÅ NUMMER 070blablabla". Alltså vill att vi ska kontakta henne på fritiden ang. de tre äpplena och den gröna mjölken om vi inte skulle vara duktiga nog att handla till hennes gubbe. Det känns friskt.
Jag hoppas innerligt att det inte gått så långt. Men min samordnare bad mig skriva en inköpslista idag och jag kände hur fel det kändes i mitt innersta väsen. Alltså vilket kompetent vårdbiträde som helst kan ju gå hem till någon och se om det finns mjölk och toalettpapper och sedan handla detta. Ja. Jag vill inte verka som om jag tror att jag är oersättlig. För nu om någonsin är jag så ersättlig som en kan bli och jag är mycket nöjd med detta!
Kommentarer
Trackback
