Ny vecka nya sorger
Men nej, allt är strålande!!!1 På mitt nya jobb har vi tydligen en självutnämd casanova. Det låter ju ganska töntigt och är troligen ännu töntigare än vad det låter. Han har ett dramatiskt namn men vi kan kalla honom Efraim för sakens skull. Efraim gillar att skriva sitt namn på saker, han har säkert klottrat ned halva kontoret. Men ibland står det Efraim i små hjärtan och vid datorn sitter en helt brev full med kärleksbrev (och varför sätter man upp dessa till allmänbeskådan frågar jag mig lite lugnt). Jag har ägnat veckor över att undra över denna mystiske fiilur och nu är han äntligen tillbaka från samhall, ermh jag menar tjänstledigheten. Han skulle ringa mig elva och droppa av lite saker men gjorde inte det. Jag stod otålig med videokameran på mobilen redo och hoppades att han skulle komma. Men han kom inte, så jag fick ringa. Då menar han att han kommer vara jättesen och att jag kanske kunde stå och frysa en stund. Vilket jag inte var så sugen på så nu kommer jag ändå inte få jobba med honom. men det bästa i samtalat var att han försvann efter ett tag. Väntade på att han skulle ringa upp men icke. sen ringer jag upp och påpekade att han försvann. "Ja, jag gick in i garaget" sa han som att det var det mest självklara att han går in i garaget samt struntar i att ringa upp mig.
Efraim, the man the myth the vårdbiträde.
