so many different people
På sistone har det stört mig mer än annars att det är så svårt att ta kontakt med människor. Jag anser mig inte vara en av dem som har det extra svårt för det men det finns situationer när det är kört. Jag har en alldeles iögonfallande allmänbildad, sympatisk och engagerad kollega, som jag gärna skulle prata mer med än gångerna jag ringer och tjatar om nycklar. Men om vi börjar med att han är man och medelålders och vi jobbar tillsammans så vet jag inte en person som inte skulle tycka det var väldigt märkligt om vi umgicks. Jag tänker det också, vare sig jag vill eller inte. Hoppas inte han tänker så, jag tror inte han har så många fördomar. Han har säkert fler etniska och funktionshindrade vänner än jag. Och så är han född i frankrike och har en tvilling. Undrar om brorsan är ond, det nästan måste han ju vara.
Men nu ska han ändå dra iväg med human right watch och förbättra världen så det spelar ingen roll. Men det är sorgligt med männskligheten och jag har inte tänkt så hårt på det förut.
Jaja, nu har jag match ändå så vem bryr sig om vad som är vad så länge ponni inte är besviken på min insats för laget. Hoppas inte den arga killen är med idag, i så fall går jag hem. Och så kanske jag ska säga till farbror klister att jag är borta nästa gång. Hoppas han inte blir ledsen.
Det blir inte lättare av att det är enkelt, skriver Fredrik.
amen halleluja säger jag, fast jag vet att det inte är nytt..
Och jag kan inte låta bli att se på folk med andra ögon av de små små sakerna.
