what the fuck?

Pratade med werner en snabbis på msn. En gång var vi ganska nära varandra tror jag och vi skulle väl kunna vara det också. Eller nej, jag tror inte det men jag trodde det en gång. Han är så jävla jetset. Jag har alltid tänkt att jag måste bara tona ned mig lite och acceptera att människor är olika. Fast det har aldrig stört mig att han har lite andra värderingar än jag. Men sen har jag insett att det nog är så att det är han som tar avstånd. Att vi inte helt förstår varandra.
Jag brukar tänka på det där, om det räcker med att tycka om folk eller hur mycket man måste connecta på riktigt för att fungera ihop med människor. På det temat ska jag träffa mina släktingar imorgon... En klassisk ångestsläktträff. Jag vet att de tycker om mig och att de inte förstår mig. Alls.


Igår grät jag när jag läste svartvita bilder och jag blir helt mjuk inuti när jag tänker på hur hon var ensam och utelämnad i london som ung tjej. Jag antar att jag tycker synd om de flesta som är ledsna i london, eftersom allt blir tusen gånger värre i london. Min känsla för london är isande.  
Bodil härjar om att alla ska lära sig franska. Jag försökte en gång, i ungefär 6 år men utan någon som helst framgång. Det konstiga får man väl ändå säga, är att jag aldrig fick något IG eller ens i närheten.
Jag har i något år blivit mer eller mindre förföljd av en fransman som har bestämt sig för att bli kompis med mig. Nu skickade han ett röstklipp där han pratar svenska. Jag svarar på hans meddelanden kanske var tionde gång. Den tionde när jag har väldigt tråkigt. Jag tänker att han är fruktansvärt konstigt, men vet är inte det?


Missade manifestationen mot gatuvåld. Hade lovat att träffa nika och prioriteringen känns bra. Senaste på den fronten är att familjen till en av de häktade kidsen måste gömma sig pga. hot. Jag vet inte vad jag ska säga. Men jag har tänkt mycket på familjerna. Alla inblandade. En fritidsledare som säger sig "känna" de utpekade k16åringarna talar ut i city. Hon är inte förvånad. Vilken hemsk sak att säga. Inte fel av henne, inte hemsk som för krasst. Bara fruktansvärt tung grej att behöva svara så på en sån fråga.
Och så tänker jag på Nettchen som jag saknar så det gör ont. Jag tänker att hon också jobbat med mördarna från i fredags. Jag undrar vad hon känner och tänker. Jag får inte tag på henne. Men jag vet ingen som är så stark som henne.



Pratade med sam lite snabbt. Om bara två veckor kommer han och det ska bli the greatest of times. Halloween kallas det dessutom och om det är några som är ena jävlar på att klä ut sig så är det vi. Jag minns sam & virge i någonslags readical cheerleader-luciatåg. Undrar var de bilderna tog vägen. Ja, jag bara undrar lite.

Det är svårt att vara profet i sin egen hemstad säger de.
Kan det inte vara så att det ska vara lite svårt att bli profet?
Kanske till och med att det är något fel om det är lätt att bli profet i en annan stad.
Om ingen kan vara källkritisk är det lätt att jiddra bort folk.