Förstinsistut

Det ser ut som jag har skrivit institut, men det jag försöker säga är bara att min anställning hänger lite löst på en så kallad tråd. Jag försöker vänjamig vid tanken men det känns ändå som ett skämt. Sist in - först ut. Givetvis, problemet är bara att jag räknas som sist in på en arbetsplats jag aldrig satt min fot. De kickar oss för att göra plats åt folk från servicehuset.
Kom inte med söndra och härskasnacket, jag har funderat på det och tycker inte jag är osolidarisk med andra arbetare. Detta är ungefär om alla kommunens vårdbiträden skulle gå under samma enhet. Lite segt att kickas för att någon annan arbetsplats går åt helvete. Inte för att inte hela vårt företag gör det... men ÄNDÅ!!!1
Pax mig köra tunnelbana!!! och PAX avgångsvederlag :D

Till helgen flyttar Moa in på riktigt. Det känns bra, hon har ju hängt här så länge jag kan minnas. Igår hade vi lite kollektivmöte, som blev väldigt ouppstyrt. Vi pratade lite löst om vad man stör sig på och jag fick ur mig "Men jag kommer bara på saker man kan störa sig på mig" och anna föreslog en runda på just detta. Jag menade på att jag duschar och tvättar konstant så om någon annan känner att de skulle behöva något av dessa får de gärna säga till. Peter tittade på mig och sa "Men jag kommer bara på störiga saker du gör".
enough said.

Inflyttningsfesten kan bli typ när som helst, jag vet inte. Räknar med några veckor och antagligen längre ändå.
Igår fick jag dubbla löner eftersom jag börjat gå fast. Sjuk känsla verkligen. Var på record hunter och firade detta. Jag älskar record hunter, man kan alltid fåde bästa tipsen och de som jobbar där är så mycket musiknördar ut i fingerspetsarna som man kan tänka sig verkligen. Så himla värt.
Jag köpte:
Le muhr - generation destruktiv
i'm from barcelona - let me introduce my friends
hell on wheels - there is a generation of handicapped people to carry on
alanis morisette - jagged little pill
speaker - well! come closer
profesora

I princip alla gamla godingar, jag grät nästan en smula av tillfredsställelsen och nostalgin. Sen fikade jag och p. på bönor och bakat, vilket var sjukt mysigt. Jag passade på att försöka fråga bruden som jobbade där om tips inför min och apans bake-off. Vissa dagar tror jag att jag kan knäcka honom och andra dagar känns det sämre. Men det handlar väl om att tro på vad man gör. På det temat klippte jag håret på kalle igår. Alltså riktig frisyr liksom. Bild kommer. Men han menade att jag verkade säker så han var inte rädd.

Jag har tänkt mycket på fenomenet att skriva Två punkter efter en mening. Alltså inte riktigt tre punkters konstpaus, men inte heller en punkt som att man verkligen vill ta slut på en mening inte. Det är nog ett ganska nytt fenomen. Jag vill minnas att jag läst någon skriva något käckt om just detta för länge sedan men minns inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0