what the fuck?

Saker som gör mig oändligt glad idag:

- Kimya dawsons musik
- Kimya dawsons blogg
- Kimya dawsons syn på livet
- Kimya dawsons gruppkramar
- Kimya dawsons engagemang
- Kimya dawsons videos
- Kimya dawsons spelning på knitting factory på youtube
- Kimya dawsons sätt att ta upp tunga saker 
- Kimya dawsons hela uppenbarelse
- 
- Att det är helg
- Att den här morgonen är den bästa på länge
- Ledigheten
- Sen den här obskyra grejen, Jag tror det kallas känslan


Ikväll är det stödfest för ingen människa är illegal. Det känns ju ganska viktigt och bonusen är att Le muhr och kajsa grytt ska spela. Jag är hemskt nöjd att jag köpte generation destruktiv i veckan. Ibland är det som att man får en halvhjärtad start med ett band fast de är jättebra. Om man har sisådär två låtar på en blandskiva eller mp3spelaren och man inte tar sig för att köpa skivan (Ja, jag är old school och köper min musik på sk. compact discs). Men bättre sent än aldrig.

Krille var här och åt pannkakor här om dagen, det var fint. Här är en av många anledningar att tycka om krille:
http://www.youtube.com/watch?v=cstmtiHlhm0

Jenny sa något sjukt smart här om dagen. Av någon anledning blir det som att varje gång jag träffat henne blir jag extremt tankfull (och det är inte ofta kan tilläggas). Hon behöver nästan inte säga något speciellt, jag blir bara så nollställd på ett bra sätt. Som att jag måste definiera om min verklighet. Det kanske är tur att vi inte umgås oftare (men mest synd.)




Det är två saker.
Först; Vem stoppade upp ett jävla kvastskaft i röven på pluxus?! Jag drog med Peter på deras spelning på arvika och menade på att jag lyssnade massor på dem förut och de är ju sjukt bra och spexiga. Maken till antiklimax har jag då aldrig stött på. De har ju ruttnat ihop och tycks plötsligt förakta allt vad gladpop och spex heter. Tråkigare spelning har jag sällan sett. Jag ska ta hjälp av youtube och försöka utvärdera vad de gjort på sistone men jag tror inte jag kommer fram till något annat svar. Alltså kom igen...

Det andra är att varje gång I'm from barcelona sjunger raden don't give up on your dreams så träffar det mig lika innerligt någonstans i magtrakten. Fy satan alltså, det är mysigt bara!!!1