när ner är upp och upp är ner
När jag Idag bara undrade varför de ändrat min arbetstid för dagen fick jag veta att jag förflyttas med omedelbar verkan. Eller nej, chefen frågade vad jag skulle tycka om att jobba på ett annat kontor. När jag frågade om vilket val jag har blev svaret "Att se glad eller ledsen ut". Jag valde på den korta betänketid jag hade smått road på ett sarkastiskt sätt blandat med avstängd och en smula sammanbiten. Undrar om hon uppfattade det?
Alltså minst 20 minuter längre restid = mindre sömn och jag får inte ens sällskap till jobbet. Detta innebär också en helt ny arbetsplats för att lära mig helt nya rutiner. Ett tag verkade det aktuellt att ändra mina arbetstider till kväll dvs. cirkus 17-23 men jag blåvägrade. Jag skulle för guds skull inte ha ett socialt liv och än mindre få träffa Ptr.
Problematiken i det hela är att jag inte skrivit på något papper ännu så jag har inga som helst garantier att jag ens har ett jobb om några dagar. Imorgon får jag äntligen vara ledig, den här helgen har tärt på mig något enormt.
(Om jag blir förflyttad ska jag verkligen vara ännu mer mönsteranställd från dag ett. Yes!)
Sen är det hemmet som jag fått veta, inte genom direkt kommunikation utan på omvägar, att en person flyttar ut denna månaden. Jag känner mig så himla oviktig att hon inte ens kan informera om att hon inte ska bo med oss. Som om det inte ens berör mig? I den här takten är jag både fattig och arbetslös i slutet av månaden och tänker knappast betala högre hyra pga. hennes arrogans. nej, jag säger nej.
Började dagen med en blandning av stress och turbulens och försökte bromsa för att trösta en förstörd kollega vars vän gått bort i helgen. Märkte inte om någon annan ens märkte personen, men det är väl inte konstigt i de tempot vi förväntas hålla.
Det händer mycket nu men jag tänker att när allt blåst över borde det ju bli bättre, väl? Stormen före lugnet sa alltid s. Jag tror jag väljer att anamma det konceptet idag.
Ams.se lär mig följande: Jag kan fortfarande inte hantera en espressomaskin, jag är inte nästa säljräv, jag skulle hellre bo på gatan än att jobba med hushållsnära tjänster i något som heter Maid in sweden, alla som söker barnflicka heter von oben i efternamn och jag skulle inte stå ut med dem länge även om jag vill jobba med barn, kriteriet god hygien roar mig och att jag helst av allt vill jobba som personlig assistent åt någon som drar med mig på kul spelningar.
ps. det här är en typisk blogg man får sparken för men jag är så otroligt sönderstressad just nu. ds.
Alltså minst 20 minuter längre restid = mindre sömn och jag får inte ens sällskap till jobbet. Detta innebär också en helt ny arbetsplats för att lära mig helt nya rutiner. Ett tag verkade det aktuellt att ändra mina arbetstider till kväll dvs. cirkus 17-23 men jag blåvägrade. Jag skulle för guds skull inte ha ett socialt liv och än mindre få träffa Ptr.
Problematiken i det hela är att jag inte skrivit på något papper ännu så jag har inga som helst garantier att jag ens har ett jobb om några dagar. Imorgon får jag äntligen vara ledig, den här helgen har tärt på mig något enormt.
(Om jag blir förflyttad ska jag verkligen vara ännu mer mönsteranställd från dag ett. Yes!)
Sen är det hemmet som jag fått veta, inte genom direkt kommunikation utan på omvägar, att en person flyttar ut denna månaden. Jag känner mig så himla oviktig att hon inte ens kan informera om att hon inte ska bo med oss. Som om det inte ens berör mig? I den här takten är jag både fattig och arbetslös i slutet av månaden och tänker knappast betala högre hyra pga. hennes arrogans. nej, jag säger nej.
Började dagen med en blandning av stress och turbulens och försökte bromsa för att trösta en förstörd kollega vars vän gått bort i helgen. Märkte inte om någon annan ens märkte personen, men det är väl inte konstigt i de tempot vi förväntas hålla.
Det händer mycket nu men jag tänker att när allt blåst över borde det ju bli bättre, väl? Stormen före lugnet sa alltid s. Jag tror jag väljer att anamma det konceptet idag.
Ams.se lär mig följande: Jag kan fortfarande inte hantera en espressomaskin, jag är inte nästa säljräv, jag skulle hellre bo på gatan än att jobba med hushållsnära tjänster i något som heter Maid in sweden, alla som söker barnflicka heter von oben i efternamn och jag skulle inte stå ut med dem länge även om jag vill jobba med barn, kriteriet god hygien roar mig och att jag helst av allt vill jobba som personlig assistent åt någon som drar med mig på kul spelningar.
ps. det här är en typisk blogg man får sparken för men jag är så otroligt sönderstressad just nu. ds.
Kommentarer
Postat av: P.A.
rövar är vad de är, allihopa.
"i say we take off, and nuke the entire site from orbit. it's the only way to be sure"
Trackback
