what the fuck?

Nu har jag bestämt mig för att skriva dagbok. Här eller på papper, bara jag skriver något varje dag om hur det går med det där att leva. Vad håller jag på med egentligen? Anna menar att det kommer klarna så småningom. Hon frågade också om det är för att jag jobbar i hemtjänsten som jag tänker på döden jämt.

Idag hann jag umgås med mor och bror under en timme innan de båda förklarat om någon som dött på sistone. Senast jag såg bror pratade han om någon annan som dött. Mor gör det med extra eftertryck, och berättar detaljer om sjukdomar och hur hemskt det är. Men när bror gör det känns det ändå mer dramatiskt för det är så få saker i världen som berör honom.

Egentligen kanske jag skulle behöva göra något extremt anstängande, typ klättra uppför en vulkan eller nåt.
Då skulle insikterna komma som på räls, jag lovar.