what the fuck?

Åh, och ord kan inte beskriva hur kul det var att träffa long lost pal. Eller jag kan försöka : Jättekul! Det räcker iofs inte men det gladde mig att hon var precis lika rolig, jordnära och trivsam som förut. Hon är den där klyschan om att vara sig själv realiserad på ett fint sätt. Hur som helst kom hon att tala om en persons relationer och sa (fritt från mitt minne) "Hen sa någon gång att hen nog är svår att vara ihop med eftersom hen inte har någon grundtrygghet" och jag tänkte spontant det enda logiska; att det är väl alla. Och det har väl ingen?!
Först på vägen hem kom jag på att så är det kanske inte. Det kanske finns människor som är helt rationella och trygga i sig själva i en relation. Det kanske finns människor som är sk. lätta att vara tillsammans med. Människor som till hundra procent kan ta ansvar för sina känslor, alternativt stänger av dem. Människor som gör allting objektivt rätt. Gud vad jag skulle hata de arroganta jävlarna.

Dagen får helt klart en fyra av fem (vädret och tandvärk drog ned det från en femma) och det jag måste minnas är att morgonar inte skapats för att plåga mig, samt att det finns människor jag känner mig bekväm med. Det är alltså dessa jag borde lägga min tid på.


Åh, det är så otroligt talande att expressen ber sina läsare att skriva sitt livs historia på sex ord.