what the fuck?

Åh hur jag alltid känner att jag vill ha en medalj och kanske ett litet diplom när jag klarat läskiga saker. Jag har alltid haft tandläkarskräck så länge jag kan minnas. Att jag dessutom idag pallrade mig upp klockan 06:30 på en ledig dag och pallrade mig iväg genom ett regngrått stockholm för att bli borrad i är nästan ofattbart.

Min älskade kusin är äntligen i staden. Nu bor han här och hade upprop idag. Hoppas han får många kompisar och de inte är elaka. Om studenterna är elaka måste jag komma och slå dem. Sötaste är att de är en för mycket i kollektivet än så länge så min han får bo ihop med storebror. Två sängar, två datorer. Vad mer behöver man? Gardiner är för töntar. Hursosomhelst så spenderade vi dagen med kopierande av nycklar, ätande falafel och häng i flempan.

Just nu är jag så himla förtjust i den här lägenheten och alla sambosar. Det känns verkligen så fint nu, gillar att vi börjat hänga mer. Just nu har alla någonslags kollektivt städryck (utom jag, jag gör mitt bästa för att hänga med, men rycker gör jag visst inte). Moa ägnade en hel dag åt att snygga upp i förrådet. Det är den sjukaste make-overn på länge. Så mysigt blev det.
Imorgon kommer Anna på intervju så snart jobbar allihop på samma hemtjänst.

Det händer mycket bra just nu men jag tycks inte minnas det.
Förutom att jag lärt mig there´s hope for anyone på gitarr. Det är bra mycket roligare att spela gitarr sen jag fick ett capo i födelsedagspresent. kiddo ska spela kakburkar på min kommande demo. skål.



BILDTEXT: hornsgatan.