what the fuck?

patriarkatet unite and take over.

Åh, jag tänkte egentligen inte såga hela "och solen har sin gång" av ernest hemingway. Jag skulle inte kunna det heller, med gott samvete eftersom jag slarvat mig igenom den från början till slut med tanke på alla otrevliga medresenärer. Anledningen till att jag lånade ovanstående bok som bandbok är min ofantliga åksjuka. Jag blir illamående varje gång jag ska ta mig mellan skarpnäck och brommaplan, ibland även när jag ska till jobbet fast det tar under 15 minuter. Avundsjuk på alla människor som kan läsa och skriva och studera och Uträtta saker på sina kollektivtrafiksfärder lånade jag i allafall "och solen har sin gång" inläst av stefan sauk. Stefan Sauk läser sina favoritböcker... Vilka som mer ingår i den serien har jag som tur är ingen aning om. Det största problemet jag har med Stefan sauk är när han härmar kvinnoröster (manliga mannen kommer tvåa på listan, men är mest påtaglig i dialog med kvinnan). Jag har försökt sätta fingret på vad det är han gör, det logiska vore väl att bara använda en mer gäll röst (NEJ DET ENDA RATIONELLA VORE ATT INTE ÖVERHUVUDTAGET HÄRMA KVINNORÖSTER NÄR HAN LÄSER IN EN BOK). Men det är inte det.  Stefan lyckas på något sätt låta dum. Han låter lite larvigare, fåfängare och blåst glättig på rösten. Resultatet blir en strålande karaktär (Jo, det är ungefär en kvinna som figurerar i boken förutom en prostituerad i början av boken). Den senaste snygga dialogen som framgår lät ungefär såhär:
(bakgrunden är att den hjältemodiga fantastiska huvudpersonen är förälskad i den dumma fåfänga kvinnan men hon är så flegmatisk och ombytlig så nu har hon förälskat sig i en yngling i tights och hävdar att hon inte kan göra något åt det. Hon säger också det genialiska "jag kan aldrig göra någonting åt något")
- Jag är såld. Jag är galen i den där pojken romero. Jag tror jag är förälskad i honom.
- Det skulle inte jag vara om jag var som du.
- Jag kan inte hjälpa det. jag är såld. jag håller på att bli alldeles söndersliten inombords.
- Gör det inte.
- Jag kan inte, jag har aldrig kunnat göra nåt åt någonting
- Du borde sluta med det.
- Hur skulle jag kunna sluta med det? jag kan aldrig sätta stopp för nåt. känn!
handen darrade.
- Sån är jag i hela kroppen.
- Du borde inte göra det.
- Jag kan inte hjälpa det. jag är såld nu. förstår du inte skillnaden?
- Nej.
(kort stycke om förbannade jude och självömkan)
- Gud ska veta att jag aldrig har kännt mig som en sån slinka som nu.

Snusförnuftig manlig heroisk man. Givetvis finns det utrymme för andra sidor av manliga mannen i boken som fullkomligt badar i homosocialitet. Tokroliga män som är fulla, charmiga män, smarta män, mindre smarta män. Det finns en dynamik. Och så finns det kvinnan som ett jävla mähä. Så sjukt störande karaktär och jag fattar inte vad Hemingway ville när han skrev detta? Alltså Hemingway och Sauk hjälps verkligen åt för att få karaktären Brett så irriterande och motbjudande som möjligt. Det är så tröttsamt med all denna misogyni.
Pratade här om dagen om "sommaren med monika" av Ingemar Bergman baserad på en novell av Per Anders Fogelström, kvinnobilden där är så bizarr. Försök se filmen och inte vilja slå den här Monika-personen. Berman kan skapat den mest motbjudande varelsen man kan tänka sig. Totalt irrationell och egoistisk i varje liten handling, till skillnad från mannen i huvudrollen som alltid är god, rejäl, rationell och omtänksam. Inte en skavank där inte. En helt perfekt människa och hans totala motsats, som drar ned honom i fördärvet. Ursäkta min spinoff, det är ingen ny insikt att ingemar bergman inte är feminist. Jag släpper det.

Okej, det händer att jag blir lite trött på mig själv också. Därför ska jag skriva en hyllning till manliga mannen i bloggen i morgon. i promise!

"och solen har sin gång" är förutom en mycket bra titel också ett berömt citat från gamla testamentet.