dear blogg.
Jag börjar med de goda nyheterna, det blir nog bäst så.
I dagens skitgratistidning stod det att jag skulle inspirera mina vänner till stordåd (fritt från mitt minne). Alltså sitter jag och väntar på att få något tecken på att någon känner sig alldeles särskilt inspirerad. Så att sätt igång! bästa beskrivningen vinner. go go go!!
Annars har mitt frikort hos läkaren gått ut och det + apoteket ruinerar mig. Jag fick i alla fall en remiss och hon var riktigt fin idag läkaren. Helt lugn och pratade igenom allt med mig. Jag känner mig mer och mer panikslagen när jag måste tänka på allting men det är bra att saker och ting börjar röra sig. Jag är så jävla rädd. Jag är rädd för smärtsamma undersökningar, jag är rädd för att jag faktiskt ska få diagnosen jag tror och jag är rädd för att behöva identifiera mig som kroniskt sjuk.
Det är lustigt att min undertext till bloggen handlar just om arvsynd och att Jag får en anledning att ta upp mina kvinnliga besvär i bloggen. Varje smärtsam detalj måste återges. För att de ska konstatera att jag inte är sjuk (vilket jag tror är långt fram, för saker går inte så fort i den svenska sjukvården). Kan jag troligen se fram emot kirurgiska ingrepp och dyl. Jag är livrädd.
"Du kommer inte att bli helt smärtfri"
och inget morfin ville hon ge mig, men hon frågade ändå om jag kör bil.
Bonussjukdom; Efter att ha ätit och druckit ur samma saker som eva och lina hela helgen och legat ihoptryckta i en liten liten soffa och sett film är det kanske inte helt konstigt att jag fick deras sjukdom. Halsont och feber och satan vad svag man kan känna sig. Tråkigaste är att inte kunna äta. Jag ska nog sova lite.
Okej, kolonilotten ser inte mycket ut för världen ännu men den kommer bli jättefin!!!1
I dagens skitgratistidning stod det att jag skulle inspirera mina vänner till stordåd (fritt från mitt minne). Alltså sitter jag och väntar på att få något tecken på att någon känner sig alldeles särskilt inspirerad. Så att sätt igång! bästa beskrivningen vinner. go go go!!
Annars har mitt frikort hos läkaren gått ut och det + apoteket ruinerar mig. Jag fick i alla fall en remiss och hon var riktigt fin idag läkaren. Helt lugn och pratade igenom allt med mig. Jag känner mig mer och mer panikslagen när jag måste tänka på allting men det är bra att saker och ting börjar röra sig. Jag är så jävla rädd. Jag är rädd för smärtsamma undersökningar, jag är rädd för att jag faktiskt ska få diagnosen jag tror och jag är rädd för att behöva identifiera mig som kroniskt sjuk.
Det är lustigt att min undertext till bloggen handlar just om arvsynd och att Jag får en anledning att ta upp mina kvinnliga besvär i bloggen. Varje smärtsam detalj måste återges. För att de ska konstatera att jag inte är sjuk (vilket jag tror är långt fram, för saker går inte så fort i den svenska sjukvården). Kan jag troligen se fram emot kirurgiska ingrepp och dyl. Jag är livrädd.
"Du kommer inte att bli helt smärtfri"
och inget morfin ville hon ge mig, men hon frågade ändå om jag kör bil.
Bonussjukdom; Efter att ha ätit och druckit ur samma saker som eva och lina hela helgen och legat ihoptryckta i en liten liten soffa och sett film är det kanske inte helt konstigt att jag fick deras sjukdom. Halsont och feber och satan vad svag man kan känna sig. Tråkigaste är att inte kunna äta. Jag ska nog sova lite.
Okej, kolonilotten ser inte mycket ut för världen ännu men den kommer bli jättefin!!!1
Kommentarer
Trackback
