"det där är så svenskt"
sa chefen, när jag tyckte han var snäll som sa att jag saknades på jobbet (något som likagärna kunde tolkas som att jag ska veta min plats i vårdträsket). Jag frågade vad en skulle svara och han sa "tack, kan man säga. och man måste inte svara att en har saknat jobbet om en inte vill".
Virge sa något snällt förut och jag kan inte ta till mig det alls. Nu går jag emot min instinkt och återger komplimangen (jag tror att de förstörs om man berättar dem, eller att någon ska motbevisa en.) Hon sa att jag är bra på att skriva, och genast blir jag stressad och tänker att det finns ju folk som är bättre. HERREGUD! jag ska föreställa feminist, man måste inte vara bäst på allt. Jag har en viss känsla för språk, kan jag inte bara säga tack och låta det vara? Jag gör inte anspråk på att vara bäst, det vore tråkigt. Tänk att behöva läsa en riktigt bra bok utan aha-upplevelser eller den där otroligt intensiva känslan av att Jag önskar att jag skrivit det själv. Läste nyligen om varför jonathan safran foer vissa dagar kallar sig vegetarian. Jag ler med hela ansiktet, den människan besitter något övernaturligt vad gäller språk. Det gör mig glad att jag aldrig kan tänka "äh, det där kan jag göra bättre". Jag älskar när ord liksom får mig att smälta. Åsa Crona håller just nu¨på att förändra mitt liv. Det enda som känns klurigt är hur jag ska få alla jag känner (och inte känner) att läsa bakom spegeln och kopiornas uppror. Jag tror peter gick med på det i natt men å andra sidan var han halvsovande ochhan sa ju inte _när_. Jag låg och läste halva natten och blev arg/lättad på det där sättet som nästan bara feminism kan ge mig.
Åsa Crona har så sedliga tankar om det mesta:
"Simone De Beauvoir snackade om det andra könet. Mediasamhället i kombination med urbaniseringen har gjort det aktuellt att tala om en andra art, en sömngångarbefolkning som lagt ut sitt tänkande på entreprenad och som samtidigt tappat möjligheten att identifiera även sina mest elementära känslor."
Virge sa något snällt förut och jag kan inte ta till mig det alls. Nu går jag emot min instinkt och återger komplimangen (jag tror att de förstörs om man berättar dem, eller att någon ska motbevisa en.) Hon sa att jag är bra på att skriva, och genast blir jag stressad och tänker att det finns ju folk som är bättre. HERREGUD! jag ska föreställa feminist, man måste inte vara bäst på allt. Jag har en viss känsla för språk, kan jag inte bara säga tack och låta det vara? Jag gör inte anspråk på att vara bäst, det vore tråkigt. Tänk att behöva läsa en riktigt bra bok utan aha-upplevelser eller den där otroligt intensiva känslan av att Jag önskar att jag skrivit det själv. Läste nyligen om varför jonathan safran foer vissa dagar kallar sig vegetarian. Jag ler med hela ansiktet, den människan besitter något övernaturligt vad gäller språk. Det gör mig glad att jag aldrig kan tänka "äh, det där kan jag göra bättre". Jag älskar när ord liksom får mig att smälta. Åsa Crona håller just nu¨på att förändra mitt liv. Det enda som känns klurigt är hur jag ska få alla jag känner (och inte känner) att läsa bakom spegeln och kopiornas uppror. Jag tror peter gick med på det i natt men å andra sidan var han halvsovande ochhan sa ju inte _när_. Jag låg och läste halva natten och blev arg/lättad på det där sättet som nästan bara feminism kan ge mig.
Åsa Crona har så sedliga tankar om det mesta:
"Simone De Beauvoir snackade om det andra könet. Mediasamhället i kombination med urbaniseringen har gjort det aktuellt att tala om en andra art, en sömngångarbefolkning som lagt ut sitt tänkande på entreprenad och som samtidigt tappat möjligheten att identifiera även sina mest elementära känslor."
Kommentarer
Trackback
