what the fuck?

Mobilens försvinnande har gjort mig lugn och tillfreds med världen. Till och med försenade bussar känns okej, jag kan ju inte ens se vad klockan är så jag hinner tänka på annat. Fast jag har ett armbandsur här någonstans. Snart iväg till skolan och försöka låna lite kurslitteratur på daglån och se om något går in. Jag känner verkligen inte för att lägga en tusenlapp per delkurs på böcker så det ska lånas och lämnas tillbaka och hej o hå!

hittade just dezmond.blogg.se som skriver något i stil med "pojken som försvann" och ler så hjärtskärande och är med i mensa fast han är typ tolv (no?). Han påminner mig om Oscar från Extremt högt och otroligt nära så jag vill nästan gråta en skvätt. Livet är så hemskt och vackert ibland.

Jag har tenta nästnästa vecka, det känns helt sjukt. Jag har ju just börjat den här kursen och tillika just börjat förstå historiska epoker som sådana (Efter Gustav Vasa är min grundskoleutbildning lite suddig när det gäller historia, men det var verkligen kul när han klättrade ut genom dasstunnan) så hur ska jag kunna föra självständiga resonemang ang. kön i historien? Min gissning är att det blir mycket plugg, samt en stenhård tentavecka.


Sibel lirade death game i sin förra stad så nu jävlar är vi en hel klan!! kick ass, pokemonbarnen får passa sig i december omgången. De kommer inte kunna lämna hemmet utan att kaststjärnorna viner. myahahaha!

Jag älskar att bo här förresten. Inte bara för att det är nära till skolan (vilket jag verkligen uppskattar) men Sibel, Peter och Anders är nog de bästa människorna man kan bo med. Jag är så himla glad och harmonisk med dem.
Nu är förvisso Sibel och Anders borta resten av veckan så jag kommer nog gå runt naken hela veckan och vara mer högljudd än vanligt. Tur att Peter har spelningar och rep och dyl. hela tiden så han får vila huvudet med lite black metal.

Kete Nash förresten! Glöm inte var ni hörde det sist! Människan är fab, mysig spelning på Arvika dessutom.