what the fuck?

Idag lyssnade jag på ett kolikbarns bekännelser för första gången på mycket länge. Jag kan tjata om trummorna i hurricane gilbert till dödagar. Och likaså om hur hemskt allting är och om hur frugans presentation på helgon som ett enda stort rop på hjälp och hur folk har det. Hur som helst är håkan hellström tonårsångest för mig, lustigt nog är de tidigare skivorna inte lika mycket som den. Kom igen lena får mig att tänka på sommarnätter på don holly och soundclash.

Jag håller verkligen inte med Jessica , jag fullständigt älskar wild kids. Idag fick de leka med delfinerna och jag blev så avundsjuk så jag kunde dö. Programmet är så uppriktigt och fint. De visar verkligen barn när de är som bäst. Typ en supercharmig unge med fräknar (gud vad jag är svag för fräknar) som pratar om hur länge det var sen den duschade. Helt överförtjust var den. Wild kids är en sak som gör mig glad i magen. Daisy är en annan. Firetruckungen är en tredje.


Idag har varit okej men jag är helt utslagen den här tiden av månaden. All energi i min kropp är borta. Jag och hunde låg och sov nästan en timme förut, det var hemskt skönt.