Mitt liv i rosa

Jag blir alltid lite smickrad när folk inte tycker jag passar i klänning. Jag blir ganska nöjd när det så att säga är förhandlingsbart vilka kläder man borde ha utifrån sitt så kallade kön. Men faktum är att jag inte tycker det är ens nästan så konstigt som folk omkring mig. Kanske för att jag sett mig själv i kjol fler gånger än många andra. Men jag ser oftast ingen anledning. Dock tycker jag det har en stor vinst (som så många femmeaktivister påpekar) och det är att det är lite lurigt. Har man kjol kan man lätt bryta mot normer för hur någon i kjol borde vara/prata/gå osv. Detta är festligt. Hur man representerar sig är helt sjukt spännande och jag är efter den här kursen i skolan väldigt sugen på någon form av expriment. Vi får se vad som händer.

Idag var det möte igen och bra mycket trevligare. De hade hittat en astuff bonusperson som sa emot alla dumheter. Det får mig dock att undra varför inte jag säger emot alla dumheter. Förra mötet sa jag kanske emot en gång av fem. Jag tror inte jag känner mig fullgod. Alltså det är deras projekt och inte mitt. Fast kommer timbuktu går jag hem.

Vi har kommit igång med arbetet nu, min "grupp". Min grupp består dock av mig och A så det är ingen enorm grupp, Dock tror jag vi lyckas förstå varandra ganska bra. Hen är seriöst grym.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0