what the fuck?

Jag har tackat ja till tre kurser nu. Jag ska inte gå dem. Men två. Minst.
Är det alltså min framtid? Jag satsar på en lysande framtid som vårdbiträde, brukar jag säga.
Men plötsligt känns undersköterska som en bra idé. Men det är inte det här jag brinner för.
Jobbet kändes okej idag, även om det skaver ibland. Jag låtsas som ingenting och satsar på spexig utrustning som underlättar mitt jobb. Till exempel joggingskor, magväska med allting, cykel (har äntligen fixat, läs pumpat, den) och så vidare. Såklart kan vissa kollegor och gamlingar göra livet lite lättare också.

Min mormor är i stan i helgen tydligen, lite otippat men jag ska försöka hitta henne.



Idag träffade jag Jenny. Det är bra. Jenny är nyttig på många vis. Hon är nyttig för mig för hennes gissel är så olika mina att hon får mig att känna att livet kan vara okomplicerat och att jag egentligen bara borde kämpa. Fast inte som det låter.