å hej vad det går!

Jag har haft en sjukligt produktiv vecka på alla fronter utom skolfronten (den här veckan var avsatt för att vi skulle komma igång ordentligt med uppsatserna...) och känner mig oövervinnerlig. Jag har jobbat en hel massa (gå upp 6 på morgonen minns jag inte när jag gjorde sist bortsett från skidresan) och vårdat mina relationer. Jag har varit på kören och lärt mig en massa. Idag fick jag storhetsvansinne på väg hem från jobbet och tänkte gå och ge blod. Dock hade blodcentralen flyttat så jag sket i det, då jag var helt slut. Det här jobbet alltså, jag har så svårt att bestämma om det knäcker mig eller inte.



I övermorgon öppnar torpet igen. Betyder det att det är sommar nu?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0