phobia
Här om söndagen (ja, för det var en söndag, så mycket vet jag) ringde en enormt irriterande människa mig och hade ett alldeles för långt samtal om ingenting alls. När människor jag inte känner tar upp min tid sådär förväntar jag mig ett tack eller ursäkta. Eller åtminstone att de presenterar sig (detta var alltså en privatperson och ingen säljare). Men nejdå. Jag fick nästan panik av irritation.
Den lilla incidenten har hindrat mig från att svara i telefon sen dess. Nyss ringde ett stockholmsnummer och jag svarade såklart inte. Men för en gångs skull blev jag nyfiken och frågade eniro, vad de hade att säga om saken.
Dramatiska institutet.
Idag är det fredag. Fredag är underbart, jag ska bara vara glad (känns lätt när jag vaknat med sprängande mensvärk...) och släppa skolångesten. Skolångesten mördar mig lite just nu så jag försöker intala mig själv att världen inte går under om jag inte får in uppsatsen i maj. Klarar jag 3 av fyra kurser har jag en rest på uppsatsen men det gör inget eftersom jag inte ska läsa genus C nu till hösten. Mmmmkey? Problemet är bara att alla i min omgivning försöker övertala mig om att jag Ska/kommer klara den här uppsatsen och då är paniken tillbaka. Det är inte det att jag inte anstränger mig men jag måste känna att jag kan leva också.
Nåja, tillbaks till fredag. Idag ska jag till biblan, skriva lite, plugga lite, städa lite. Men SEN sen är det sushidejt på bästa stället som gäller för mig. Man kan säga att jag är rätt nöjd med livet ändå.
Jag vill förresten inte ha en hund. Det är sjukt tragiskt.
Allas husdjur har gjort gemensam sak och blivit supersjuka eller dött.
Alltså vill jag inte ha en hund om den ändå ska dö.
Alltså är jag bara ledsen för att jag i vanlig ordning fattar beslut utifrån rädsla.
UPPDATE: Det var anna. Anna ringde mig freån DI. Det är fnissigt, för jag känner är ascool dokumentärfilmare som läser på dramatiska institutet och dessutom har vunnit stockholms dokumentärfilmsfestival pris på något vänster.
Det här är den enda annabilden jag kunde hitta. och det är inte ens hennes födelsedag.
Den lilla incidenten har hindrat mig från att svara i telefon sen dess. Nyss ringde ett stockholmsnummer och jag svarade såklart inte. Men för en gångs skull blev jag nyfiken och frågade eniro, vad de hade att säga om saken.
Dramatiska institutet.
Idag är det fredag. Fredag är underbart, jag ska bara vara glad (känns lätt när jag vaknat med sprängande mensvärk...) och släppa skolångesten. Skolångesten mördar mig lite just nu så jag försöker intala mig själv att världen inte går under om jag inte får in uppsatsen i maj. Klarar jag 3 av fyra kurser har jag en rest på uppsatsen men det gör inget eftersom jag inte ska läsa genus C nu till hösten. Mmmmkey? Problemet är bara att alla i min omgivning försöker övertala mig om att jag Ska/kommer klara den här uppsatsen och då är paniken tillbaka. Det är inte det att jag inte anstränger mig men jag måste känna att jag kan leva också.
Nåja, tillbaks till fredag. Idag ska jag till biblan, skriva lite, plugga lite, städa lite. Men SEN sen är det sushidejt på bästa stället som gäller för mig. Man kan säga att jag är rätt nöjd med livet ändå.
Jag vill förresten inte ha en hund. Det är sjukt tragiskt.
Allas husdjur har gjort gemensam sak och blivit supersjuka eller dött.
Alltså vill jag inte ha en hund om den ändå ska dö.
Alltså är jag bara ledsen för att jag i vanlig ordning fattar beslut utifrån rädsla.
UPPDATE: Det var anna. Anna ringde mig freån DI. Det är fnissigt, för jag känner är ascool dokumentärfilmare som läser på dramatiska institutet och dessutom har vunnit stockholms dokumentärfilmsfestival pris på något vänster.
Det här är den enda annabilden jag kunde hitta. och det är inte ens hennes födelsedag.
Kommentarer
Trackback
