aah.

Jag har spenderat 4 dagar hos en mycket kär vän i göteborg. Åh, det var så skönt för mitt huvud. Det jag tänkte komma till var att hon är en av de jag känner mig ganska nära åsiktsmässigt och ideologiskt (men inte när det gäller livsval antar jag). Trots detta blev hon helt ställd av att jag (för att citera) "är så himla Pk".
Det var en uppriktigt fascination, inte beundran eller förakt eller något sånt. Jag visste iofs att få människor är känslig för allt jag är känslig för, men när hon sa så insåg jag att jag kanske ska ha det i åtanke att jag är extrem. För att sammanfatta; människor som inte vill andra 100% väl skrämmer mig. Men ibland får jag ta mig samman och se förbi människors lite oigenomtänkta uttalanden (för det är oftast att de inte tänkt, väl?)

En av de få människor som aldrig gör mig ledsen på ett jobbigt sätt är kimya dawson. Men inte kan jag väl förvänta mig att världen ska se ut så?




ps. helgens lugn i själen sitter fortfarande kvar och det får mig att vilja se det som en nystart. heja!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0