tvåtusentalet!
2009 är året då nöjesguidens har en chefsredaktör med ett adligt namn som tycker att alla bara borde vara snälla, och säger att det är dumt och ytligt att kritisera hur andra ser ut (stilpolisen är med andra ord pensionerad.) 2009 är året när killinggänget grävt sin egen grav för sista gången... vilket är så jävla skönt för när ironiska generationen äntligen tagit sig i kragen och slutat larva bort allt känner jag att jag kan sitta hemma på en lördag och titta på dansdandskampen eller körslaget eller dyl. feel goodprogram och mena det. Jag älskar att dansbandskampen finns. Tycka vad man vill om dokusåpainslaget i liknande men att förnedringstv ersatts med glädjetårar och alla-vinner-mentalitet gör mig så lycklig. 2009 är ett bra år på många sätt. Någonstans känns det som att substans och snällhet och genuinitet börjar uppskattas igen. Men förmodligen är alla mina iakttagelser bara speglingar av hur just mitt liv ser ut. Egentligen skulle det här inlägget handla om att jag inte gillar Henrik Schyffert. Jag gillar inte Henrik Schyffert. Jag gillar dansbandskampen och att jag varit hemma hos bror+sambo och fikat. (2009 är förresten året när fika slutade vara hippt och blev slappt, men det är också mycket personligt.)
