what the fuck?

Men jag är nog mest arg. Jag hatar att min kropp är så ynklig och att jag de senaste 8 åren ägnat osunt mycket tid åt att vara sjuk. Jag hatar att jag inte kunnat sova i natt och att jag är rädd att jag ska kvävas i sömnen för att jag är så satans förkyld. Jag hatar att läkarna aldrig hittar något fel på mig och att de aldrig riktigt letar. Jag hatar paniken att inte kunna komma ifrån det här. Kag hatar att man är så himla ensam när man inte kan sova på nätterna och mår dåligt. Jag hatar att förkylning låter så jävla odramatiskt men ändå är det här något utav det värsta jag vet. Jag kan inte tänka på något annat, eller egentligen kan jag inte tänka alls. Allt fokus är på att jag har ett galet tryck över näsan och bihålorna och att jag snorat mig igenom två rullar toapapper i natt. Det är inte riktigt riktigt. Jag önskar att jag fick sova ordentligt och vakna friskare. Bara lite friskare, jag tycker att jag är värd det nu.