what the fuck?

Varför kramas inte folk längre? Jag fattar inte när det hände, men jag misstänker att det var någon gång runt att jag fyllde 20. Innan dess hade folk omkring mig vett nog att kramas för att få livsnödvändiga oxytociner. Alltså kramas bara för att det är trevligt. Nu kramas folk med ena armen när man träffas. Där är inte en riktig kram! Det är en sorglig ursäkt för en kram. Upprörande.

Det finaste jag varit med om på det här temat var i somras när jag hade genomlevt hela arvikafestivalen i somras. Ärligt talat, det går inte att beskriva om man inte gjort det, men ingen sömn och alla fysiska krämpor i världen plus vädret som var emot oss, vätskebrist och känslan att ha ansvar för en massa folk som var ledsna och trasiga. Jag vet inte när jag haft så hög stressnivå i mitt liv annars, det var sjukt. Och lite häftigt man blir ju hög på sånt. Hursomhelst kom anna fram och kramade mig och jag var skakig och ynklig och svag och visste nästan inte upp eller ner. Då säger anna uppmanande "Men kramas hårdare, vi tycker väl om varandra?". Säger inte det allt? Jag ska se till att inte lära känna några fler människor utan att anstränga mig för att kramas med dem. Nyårslöfte!